Förordning (1988:1114) med instruktion för statens
haverikommission
SFS nr
:
1988:1114
Departement/myndighet
:
Kommunikationsdepartementet
Utfärdad
:
1988-11-17
Ändrad
:
t.o.m. SFS 1993:1349
Upphävd
:
1996-06-01
Författningen har upphävts genom
:
SFS 1996:282
Ändringsregister
:
SFSR (Regeringskansliet)
Källa
:
Fulltext (Regeringskansliet)
Uppgifter
1 §
Statens haverikommission gör undersökningar enligt lagen (1990:712)
om undersökning av olyckor. Förordning (1990:721).
2 §
Haverikommissionen skall
1. följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet,
2. samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras olycksförebyggande verksamhet,
3. fullgöra de uppgifter som följer av rådets direktiv 80/1266/EEG av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor, som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den svenska texten till rättsakten har publicerats i Svensk författningssamling (1992:588).
Förordning (1993:1349).
Verksförordningens tillämpning
3 §
Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på haverikommissionen med undantag av 18, 19 och 30 §§.
Med styrelsen förstås vid tillämpningen av verksförordningen kommissionen.
Haverikommissionens organisation och ledning
4 §
Haverikommissionen består av generaldirektören och åtta haveriutredare.
I frågor som avses i 11--13 och 22 §§ verksförordningen (1987:1100) är kommissionen beslutför när generaldirektören och minst tre haveriutredare är närvarande. Förordning (1990:721).
5 §
Generaldirektören skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Av haveriutredarna skall
-- två vara eller ha varit ordinarie domare,
-- två ha flygoperativ sakkunskap,
-- en ha flygteknisk sakkunskap,
-- en ha sjöoperativ sakkunskap,
-- en ha sjöteknisk sakkunskap,
-- en ha allmän teknisk sakkunskap samt sakkunskap inom området befolkningsskydd och räddningstjänst.
En av haveriutredarna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning
(1990:721).
6 §
Haverikommissionens generaldirektör är chef för myndigheten.
7 §
För uppdrag att biträda med undersökningar som avses i 1 § anlitar haverikommissionen experter och sakkunniga. Förordning (1990:721).
Handläggningen av kommissionens undersökningar
8 §
En undersökning som avses i 1 § leds av generaldirektören eller av en haveriutredare som är eller har varit domare. Förordning (1990:721).
9 §
När kommissionen skall göra en undersökning som avses i 1 §
tillkallar den som leder utredningen de experter och sakkunniga som behövs för undersökningen. Förordning (1990:721).
10 §
Bestämmelser om handläggningen av undersökningar som avses i 1 §
finns i
-- lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
-- förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor.
Förordning (1990:721).
11 §
Vid undersökningar som avses i 1 § är kommissionen beslutför när den som leder undersökningen och minst en haveriutredare är närvarande.
Förordning (1990:721).
12 §
Om det framkommer skiljaktiga meningar vid överläggning i en haveriutredning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.
I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad.
Tjänstetillsättningar m. m.
13 §
Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Tjänsterna som haveriutredare tillsätts av regeringen.
Andra tjänster tillsätts av haverikommissionen.
14 §
Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören.
Bisysslor
15 §
Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av haverikommissionen även i fråga om haveriutredarna.
Överklagande
16 §
Haverikommissionens beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av
-- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
-- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,
-- andra föreskrifter.
Kommissionens beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet.