10 kap. Försäkring

En totalförsvarspliktig som inställer sig för mönstring eller annan utredning om personliga förhållanden enligt 2 kap. lagen (1994: 1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör värnplikt eller civilplikt enligt den lagen har rätt till grupplivförsäkring för dödsfall. Rätt till grupplivförsäkring föreligger dock inte för den som har försäkrings- eller efterskydd med motsvarande förmåner i en anställning.

I detta kapitel avses med försäkrad: den som enligt 1 § har rätt till grupplivförsäkring, sambo: en ogift person som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift försäkrad eller före detta försäkrad, TGL-S: avtalet den 29 januari 1988 om statens tjänstegrupplivförsäkring med senare ändringar och föreskrifter som utfärdats med stöd av avtalet. Vad som sägs om sambo i detta kapitel skall även gälla en ogift person som bor tillsammans med ogift försäkrad eller före detta försäkrad under sådana förhållanden som avses i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Förordning (2000:61).

Försäkringsskydd föreligger under tid från det att färden till mönstringen, utredningen om personliga förhållanden enligt 2 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller tjänstgöringen påbörjats till dess att färden från mönstringen, utredningen eller tjänstgöringen avslutats.

Med efterskydd avses att försäkringsskyddet under vissa förutsättningar fortsätter att gälla efter det att försäkringsskyddet enligt 3 § har upphört. Efterskyddet gäller längst till dess den försäkrade har uppnått riktåldern för pension. Förordning (2022:1447).

Om den försäkrade är arbetsoförmögen och arbetsoförmågan förelåg när försäkringsskyddet enligt 3 § upphörde, fortsätter försäkringsskyddet att gälla så länge arbetsoförmågan består. Arbetsoförmågan skall styrkas genom intyg från Försäkringskassan eller läkare. Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd får dock medge försäkringsskydd även om sådant intyg inte visats upp. Förordning (2004:967).

Avlider en försäkrad innan han eller hon har uppnått riktåldern för pension, betalas förmåner enligt 20-25 §§ TGL-S, om inte annat följer av 7 §. Förordning (2022:1447).

Försäkringsförmånerna skall minskas med begravningsbidrag enligt 7 kap. 23 § och begravningshjälp enligt 9 kap. 1 § denna förordning.

Följande bestämmelser i TGL-S tillämpas på grupplivförsäkring enligt detta kapitel: 29--31 §§ om försäkringsförmåner efter försäkringstagarens make eller sambo, 32--36 §§ om förmånstagarförordnande, 37 och 38 §§ om sambo med förmånstagarrätt, 41 § om inskränkning i rätten att förfoga över försäkringen, 42 och 43 §§ om försäkringens giltighet vid krigstillstånd, 44--46 §§ om åtgärder vid försäkringsfall, och 47--49 §§ om tvister.

Staten lämnar en riskgaranti, som är ett dödsfalls- och invaliditetskapital, för den som under grundutbildning eller repetitionsutbildning ådrar sig skada som omfattas av statligt personskadeskydd enligt socialförsäkringsbalken. Förordning (2010:1474).

Vid fullständig invaliditet betalas ersättning enligt riskgarantin ut med tjugotvå prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Vid annan invaliditet betalas ersättning ut med det lägre belopp som svarar mot invaliditetsgraden. Förordning (2010:1474).

Vid dödsfall betalas ersättning enligt riskgarantin ut med tjugotvå prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken till dödsboet, om den avlidne efterlämnar arvingar som nämns i 2 kap. 1 och 2 §§ ärvdabalken. Dessutom utbetalas tre prisbasbelopp till varje efterlevande barn som vid dödsfallet är under tjugoett år. Har ersättning tidigare betalats ut som ersättning vid invaliditet, ska ersättningen till dödsboet minskas med motsvarande belopp. Förordning (2010:1474).