20 kap. Indrivning

Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot det, fordringen lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning, om det obetalda beloppet uppgår till 1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan deklaration, har F-skattsedel, 2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga. I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen också lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid. Lag (2006:727) .

Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §, om det finns särskilda skäl. Lag (2007:328) .

Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.

Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall Kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet. Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att fordringen har lämnats för indrivning. Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och 10 §§. Lag (2006:727) .

Har upphävts genom lag (2007:1278) .