8 a kap. Utvisning på grund av brott

/Upphör att gälla U:den dag som regeringen bestämmer/
En utlänning ska utvisas ur Sverige om

1. utlänningen döms för brott till en strängare påföljd än böter eller om en domstol undanröjer en påföljd som utlänningen har dömts till och dömer till en strängare påföljd än böter,
2. de särskilda förutsättningarna enligt 3-6 §§ för utvisning av utlän-ningar som tillhör vissa personkategorier är uppfyllda, och
3. skälen som talar för utvisning väger tyngre än skälen som talar emot. Lag (2026:1259).

Vid bedömningen enligt 1 § 3 ska brottslighetens straffvärde och karaktär samt risken för att utlänningen, om han eller hon får stanna, fortsätter att begå brott här i landet utgöra skäl för utvisning. Som skäl mot utvisning ska domstolen beakta utlänningens anknytning till Sverige.

Vid bedömningen av utlänningens anknytning till Sverige ska det särskilt beaktas i vilken utsträckning som utlänningen har etablerat sig i det svenska samhället. Om utlänningen har barn i Sverige ska barnets behov av kontakt med honom eller henne, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas om utlänningen utvisades också särskilt beaktas. Även utlänningens övriga familjeförhållanden ska särskilt beaktas.
Lag (2026:1259).

En utlänning som är flykting och som behöver en fristad i Sverige får utvisas enligt 1 § endast om

1. utlänningen har begått ett synnerligen allvarligt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning eller säkerhet att låta honom eller henne stanna kvar i Sverige, eller

2. utlänningen i Sverige eller utomlands har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för Sveriges säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta med sådan verksamhet här.

Första stycket gäller också för en utlänning som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt 21 kap. eller uppehållstillstånd enligt 22 kap. Lag (2026:1259).

En utlänning som har status som subsidiärt skyddsbehövande och som behöver en fristad i Sverige får utvisas enligt 1 § endast om utlänningen har begått ett allvarligt brott.
Lag (2026:1259).

En EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-
medborgare får utvisas enligt 1 § endast om det sker av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet.

Det som sägs i 8 kap. 12-14 §§ om utvisning enligt 8 kap. 11 § gäller även vid prövningen av utvisning enligt denna paragraf.

Första och andra styckena gäller även för en utlänning som har beviljats uppehållsstatus i Sverige eller i övrigt utövar rättigheter enligt avdelning II i andra delen av utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU.
Lag (2026:1259).

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige får utvisas enligt 1 § endast om han eller hon utgör ett reellt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet. I detta ligger att ekonomiska syften inte får ligga till grund för beslutet.

När en domstol överväger om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt ska utvisas ska den ta hänsyn till hur länge utlänningen har varit bosatt i Sverige, hans eller hennes ålder, följderna av en utvisning för utlänningen och hans eller hennes familjemedlemmar samt utlänningens band till Sverige eller avsaknad av band till ursprungslandet.

En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat får utvisas endast till den staten. Lag (2026:1259).

En utlänning som har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat får utvisas endast till den staten. Lag (2026:1259).

Har betecknats 8 a kap. 7 § genom lag (2026:1259).

Utvisning på grund av brott prövas efter talan av åklagare och beslutas av den domstol som handlägger brottmålet.

En åklagare ska framställa ett yrkande om utvisning om det finns förutsättningar för utvisning enligt 1 § 1 och 2. Vid bedömningen av om det finns förutsättningar för utvisning enligt 1 § 2 ska åklagaren inte beakta 6 § andra stycket eller
8 kap. 13 §.

Skyldigheten enligt andra stycket att framställa ett yrkande om utvisning gäller inte för Justitiekanslern eller för Riksdagens ombudsmän. Lag (2026:1259).

Beslut om utvisning vid ändring av påföljd enligt 34 kap. brottsbalken

När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att ändra en påföljd för en utlänning som också har meddelats ett beslut om utvisning, får domstolen även meddela det beslut om utvisningen som förändringen av påföljd ger anledning till.
Lag (2022:1015).

Ett beslut om utvisning på grund av brott ska innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.

I beslutet ska utlänningen upplysas om den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligt 20 kap.
Lag (2022:1015).

Återreseförbudets längd ska bestämmas med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde. Om detta motsvarar fängelse i mindre än sex månader ska återreseförbudet normalt bestämmas till fem år. Motsvarar det fängelse i sex månader eller mer men inte ett år och sex månader ska återreseförbudet normalt bestämmas till tio år. Vid högre straffvärden ska återreseförbudet normalt inte tidsbegränsas.

Som skäl för att besluta om ett längre återreseförbud än som anges i första stycket får domstolen beakta brottslighetens karaktär och risken för att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Som skäl för att besluta om ett kortare återreseförbud får domstolen ta hänsyn till utlänningens anknytning till Sverige och andra särskilda omständigheter som är hänförliga till honom eller henne. Lag (2026:1259).

Ett återreseförbud enligt 10 § börjar löpa den dag utlänningen lämnar medlemsstaternas territorium eller, om beslutet om utvisning ska verkställas till en medlemsstat, den dag utlänningen lämnar Sverige.

Med medlemsstater avses de stater i vilka Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna är tillämpligt. Lag (2022:1015).

En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt
10 § får ges särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges också på ansökan av någon annan än utlänningen.
Lag (2022:1015).

En utlännings uppehållstillstånd och arbetstillstånd upphör att gälla

1. när ett beslut om att utlänningen ska utvisas enligt detta kapitel får laga kraft, eller

2. när utlänningen har avgett nöjdförklaring av ett beslut om utvisning enligt detta kapitel och åklagaren medger att beslutet får verkställas.

Första stycket gäller inte i fråga om utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av artikel 23 eller 24 i skyddsgrundsförordningen. Lag (2026:1259).

Bestämmelser om verkställighet av ett beslut om utvisning på grund av brott finns i 12 kap. Där finns också regler om uppehållstillstånd för den som har utvisats på grund av brott och om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut.
Lag (2026:1259).