2 kap. Schengensamarbetet och samarbetet i Öresundsregionen

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kustbevakningen ska samråda med berörd åklagare eller annan undersökningsledare innan myndigheten fattar beslut om samtycke till gränsöverskridande övervakning in i Sverige, om det pågår en förundersökning i Sverige avseende den person som är föremål för övervakningen. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kustbevakningen ska även samråda med Försvarsmakten innan den beslutar om samtycke till gränsöverskridande övervakning enligt 4 § första eller andra stycket lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg. Motsvarande skyldighet gäller för Polismyndigheten inför beslut om gränsöverskridande förföljande enligt 5 § första stycket samma lag om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg. När Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen tar emot en anmälan om gränsöverskridande övervakning enligt 4 § tredje stycket lagen om internationellt polisiärt samarbete eller en begäran om gränsöverskridande förföljande enligt 5 § andra stycket samma lag, ska myndigheten genast underrätta Försvarsmakten om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg. I tillträdesförordningen (1992:118) finns bestämmelser om tillstånd för tillträde till svenskt territorium. Förordning (2014:1180).

En svensk myndighet som är behörig enligt 15 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete får begära att utländska tjänstemän som avses i 4-5 §§ samma lag ska redovisa vad de har gjort under uppdraget. Myndigheten får också begära att de utländska tjänstemännen ska inställa sig personligen vid myndigheten.

Vid ingripanden enligt 9 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete ska polisregion Syd vid Polismyndigheten underrättas. En begäran om bistånd enligt 10 § samma lag ska också ställas till polisregion Syd. Förordning (2014:1180).