3 kap. Tillsynsvägledning och tillsynsstrategi

En tillsynsvägledande myndighet som avses i någon av 2, 3, 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 eller 16 §, ska inom sitt vägledningsområde ge tillsynsvägledning i fråga om 1. tillämpningen av miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd av miljöbalken och EU-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde, och 2. kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller förordning (EU) 2019/1020 av EU-förordningar och bestämmelser som genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde. Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå ska inom sitt vägledningsområde särskilt ge stöd till länsstyrelsernas tillsynsvägledning till kommunerna. Förordning (2022:1174).

Tillsynsvägledande myndigheter ska samverka i frågor om tillsynsvägledning i den mån det krävs för en samordnad tillsynsvägledning som främjar en effektiv och enhetlig tillsyn. Av 4 a § förordningen (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket följer att Naturvårdsverket ska ta initiativ till en sådan samverkan. Förordning (2022:188).

Naturvårdsverket ska ge 1. tillsynsvägledning till kommunala nämnder och länsstyrelser, om inte annat följer av 3-15 §§, och 2. allmän tillsynsvägledning till tillsynsmyndigheter i frågor som avser tillämpningen av 26 och 30 kap. miljöbalken. Förordning (2020:647).

Affärsverket svenska kraftnät ska ge tillsynsvägledning i frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken.

Boverket ska ge tillsynsvägledning i frågor om kemiska produkter och biotekniska organismer i de fall frågorna regleras i föreskrifter som Bover-ket har meddelat med stöd av förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Folkhälsomyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt 9 kap. miljöbalken, 2. smittskydd och övrigt hälsoskydd av hygienisk eller medicinsk karaktär, med undantag för frågor som omfattas av Socialstyrelsens vägledningsområde enligt 11 § 1, och 3. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken, om frågorna omfattas av beslut som Folkhälsomyndigheten har meddelat enligt förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2014:430).

Havs- och vattenmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken inom sitt ansvarsområde, 2. vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken, 3. avloppsanläggningar för hushållsspillvatten som är dimensionerade för högst 200 personekvivalenter, 4. vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken, med undantag för frågor om markavvattning, 5. dumpning enligt 15 kap. miljöbalken, 6. fiske och vattenbruk, med undantag för frågor som omfattas av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §, 7. skydd av grundvatten, och 8. invasiva främmande arter enligt 3 § 2 förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter. Förordning (2025:21).

Kemikalieinspektionen ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. utsläppande på marknaden, införsel, utförsel och allmänhetens hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 2 kap. 19 § 7-9, 11-14, 16, 17 och 19 denna förordning, och 2. förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 § miljöbalken. Första stycket gäller inte frågor som omfattas av Boverkets vägledningsområde enligt 4 § eller Läkemedelsverkets vägledningsområde enligt 7 §. Förordning (2018:1804).

Läkemedelsverket ska ge tillsynsvägledning i frågor som regleras i 1. förordning (EG) nr 1223/2009, 2. förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter, 3. förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m., 4. post 75 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006, och 5. förordningen (2012:503) om tatueringsfärger. Förordning (2021:1232).

Myndigheten för civilt försvar ska ge tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i 1. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, 2. förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller 3. bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen (2013:319) om utvinningsavfall. Myndigheten ska stödja Kemikalieinspektionen i tillsynsfrågor om kemiska produkters brandfarliga, explosiva och oxiderande egenskaper. Förordning (2025:1137).

Riksantikvarieämbetet ska ge tillsynsvägledning i frågor om kulturreservat.

Skogsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. tillämpningen av 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken i de fall frågorna rör skogsbruk och regleras i skogsvårdslagen (1979:429), 2. verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn enligt 2 kap. 7, 8 eller 9 § denna förordning, och 3. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 2 kap. denna förordning, om frågorna rör skogsbruket och Kemikalieinspektionen inte har vägledningsansvaret enligt 6 §.

Socialstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet, och 2. tillämpningen av 15 kap. miljöbalken, om frågorna avser hanteringen av sådant avfall som i bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) beskrivs som avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor a) där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 03*), b) i form av kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 06*), c) i form av cytotoxiska läkemedel och cytostatika som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 08*), eller d) som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*). Förordning (2020:819).

Statens energimyndighet ska ge tillsynsvägledning i frågor om verksamhetsutövares egenkontroll när det gäller hushållning med energi och användning av förnyelsebara energikällor.

Statens jordbruksverk ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet utom i frågor som omfattas av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §, 2. föreskrifter som Statens jordbruksverk har meddelat med stöd av förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel, 3. hantering av sådant avfall som i bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2022:1419).

Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om 1. verksamheter som avses i 9 kap. 6, 6 a och 6 b §§ miljöbalken i de fall frågorna regleras i strålskyddslagen (2018:396) eller strålskyddsförordningen (2018:506), och 2. föroreningsskador och andra miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken orsakade av radioaktiva ämnen. Förordning (2018:513).

I frågor om tillämpningen av bestämmelserna om genteknik i 13 kap. miljöbalken är tillsynsmyndigheten också tillsynsvägledande myndighet inom det område som motsvarar myndighetens tillsynsansvar. Första stycket innebär inte någon inskränkning i de centrala och samordnande uppgifter för kontrollen av genetiskt modifierade organismer som Naturvårdsverket och Gentekniknämnden har enligt förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordning (2020:647).

Länsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i länet. I länsstyrelsernas tillsynsvägledning ingår att ge kommunerna stöd för att utveckla tillsynen. Från länsstyrelsens vägledningsområde undantas den tillsyn som utövas av Skogsstyrelsen och försvarsinspektören för hälsa och miljö. Förordning (2017:801).

Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ska ha planer för tillsynsvägledning. Planerna ska omfatta en period om två år. Planerna ska ses över minst en gång varje år och utöver det vid behov. Av planen ska det framgå hur myndigheten har tagit hänsyn till tillsynsstrategin. Förordning (2022:1427).

Länsstyrelsen ska på begäran av Naturvårdsverket lämna uppgifter till verket om vilka tillsynsvägledande insatser som länsstyrelsen har genomfört eller planerar.

Naturvårdsverket ska i samverkan med centrala tillsynsvägledande myndigheter se till att det finns nationella mål för tillsynen enligt miljöbalken och en strategi för att uppnå de målen (nationell tillsynsstrategi). Förordning (2020:647).

Varje nationell tillsynsstrategi ska omfatta en period om fyra år. Den ska ses över minst en gång varje år och utöver det vid behov. Förordning (2022:1427).

Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år lämna en redovisning till regeringen av hur tillsynen enligt miljöbalken kan utvecklas och förbättras. Redovisningen ska tas fram i samverkan med övriga tillsynsvägledande myndigheter och omfatta de brister i tillsynen som verket identifierat och en beskrivning av hur de kan åtgärdas. Förordning (2020:647).