Förordning (2013:752) om tillståndsgivning i fråga om transeuropeiska energiinfrastrukturer

I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/869 av den
30 maj 2022 om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2009, (EU) 2019/942 och (EU) 2019/943 och direktiven
2009/73/EG och (EU) 2019/944, och om upphävande av förordning
(EU) nr 347/2013. Förordning (2023:49).

Regeringen är behörig nationell myndighet enligt artikel 8.1 i förordning (EU) 2022/869. Förordning (2023:49).

Energimarknadsinspektionen ska fullgöra den behöriga myndighetens uppgifter när det gäller sådana kategorier av energiinfrastruktur som anges i bilaga 2 punkterna 1-4 till förordning (EU) 2022/869. Regeringen ansvarar dock för att fastställa tidsfrister.

Energimarknadsinspektionen ska fortlöpande hålla regeringen underrättad om pågående förfaranden enligt artikel 10 i förordning (EU) 2022/869. Förordning (2023:49).

Ett sådant övergripande beslut som anges i artikel 2.3 i förordning (EU) 2022/869 ska utfärdas i enlighet med det samarbetsschema som avses i artikel 8.3 i förordningen.

Förordning (2023:49).

Energimarknadsinspektionen ska utarbeta och offentliggöra en handbok i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU)
2022/869. Förordning (2023:49).

När Energimarknadsinspektionen fullgör den behöriga myndighetens uppgifter ska inspektionen, så snart det finns en sådan projektansvarig som anges i artikel 2.8 i förordning
(EU) 2022/869, inleda en dialog med den projektansvarige och med länsstyrelser som berörs av projektet om hur föransökningsförfarandet enligt artikel 10 i förordningen ska genomföras. Förordning (2023:49).

I 22 § miljöbedömningsförordningen (2017:966) finns bestämmelser om att statliga myndigheter som får kännedom om en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska underrätta Naturvårdsverket om detta. Förordning (2017:1038).