4 kap. Sanktionsavgifter

Åklagarmyndigheten ska ta ut en sanktionsavgift av ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud i Sverige som åsidosätter någon av de skyldigheter som följer av artikel 10,
11 eller 13.4 i EU-förordningen, i den ursprungliga lydelsen.

Åklagarmyndigheten får besluta att den tjänsteleverantör som har utsett det utsedda verksamhetsstället eller rättsliga ombudet ska ha ett solidariskt betalningsansvar för avgiften enligt första stycket.

En sanktionsavgift ska bestämmas till lägst 10 000 kronor och till högst två procent av tjänsteleverantörens totala globala årsomsättning föregående räkenskapsår.

När sanktionsavgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till

1. om överträdelsen varit uppsåtlig eller berott på oaktsamhet,
2. överträdelsens karaktär, svårhetsgrad och varaktighet,
3. om en liknande överträdelse har begåtts tidigare, och
4. den berörda tjänsteleverantörens finansiella ställning.

Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut hela avgiften.

En sanktionsavgift får beslutas endast om den som avgiften ska tas ut av har fått tillfälle att yttra sig inom två år från det att överträdelsen ägde rum.

Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.

En sanktionsavgift ska betalas till Åklagarmyndigheten inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

Om sanktionsavgiften inte betalas i tid, ska Åklagarmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

En sanktionsavgift faller bort till den del beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ett beslut att ta ut en sanktionsavgift får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.