3 kap. Huru burskap vinnas må

Vill någon burskap vinna, evad han är inländsk (eller utländsk) man;
söke det hos (borgmästare och råd), och höre de stadens borgerskap där över: varder det honom då av (borgmästare och råd) beviljat; sätte där borgen, att han skall till det minsta sex år i staden bo, och all stadens rätt och rättighet efter makt sin uppehålla; nämne ock den handel och näring, eller det hantverk, där han i stadens bok må inskrivas före, (och göre så vanlig borgare ed;) sedan gives honom burbrev där å.

Den, som haver sitt hemvist utrikes, må ej vinna burskap här i riket, så länge han står i lydno under annan överhet.

Ej må någon vara borgare i tvenne städer tillika. Varder någon där med funnen, böte femtio daler. (Vill någon bruka flere hantverk än ett, eller idka både köpenskap och hantverk; söke där lov till.) Förordning
(1857:62 s.8).

har upphävts genom förordning (1857:62 s.8).

Vill man säga upp burskap; göre det inför (borgmästare och råd), sex månader förr, än han sin borgerliga näring avträder, eller ifrån orten flyttar, och vise, att han sin borgareplikt fullgjort haver, som sagt är. Flyttar han utrikes; give ut sjätte penningen av all sin egendom, Konungen och staden till tveskiftes, där ej annorlunda emellan bägge riken slutet är. Förer han egendomen ut, eller bjuder han till att skaffa den bort, förr än avgiften betald är; have då förverkat hälften därav. (Viker han ock själv av, innan han i detta fall rätt för sig gjort; varde för menedare förklarad.) Flyttar han till annan ort inrikes; vare för avgift fri, där ej annorlunda särskilt stadgat är.

Flyttar han förr, än han burskap uppsagt, och bevis undfått, att han sin borgareplikt fullgjort; böte femtio daler, och njute dessförinnan ej burskap i annan stad. Förordning (1844:41 s.3).