Uppbördslag (1953:272)

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:

1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen

(1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),

10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialavgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 §
lagen om allmän löneavgift. Lag (1996:1239).

2 § 1 mom. Beteckningar som används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen
(1990:324) eller mervärdesskattelagen (1994:200) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat framgår av sammanhanget. Lag (1997:327).

2 § 2 mom. I denna lag avses med

slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt;

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan skatt gottskrivits enligt 27 § 2 mom.;

överskjutande skatt: sådan enligt 27 § 2 mom. gottskriven skatt som överstiger slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av beslut om debitering sedan slutlig skatt har påförts eller påföringen av slutlig skatt har avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad det följande året;

uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts;

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med arbetsgivare likställs den som utger ränta eller utdelning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 §
2 mom. tredje stycket skall betala preliminär A-skatt;

arbetstagare: skattskyldig som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena, varvid med arbetstagare likställs den som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket;

lön: lön eller annan ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med lön likställs sådan ränta och utdelning för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt bestämmelserna i 3 §
2 mom. tredje stycket;

näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget. Lag (1992:1661).

2 § 3 mom. Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald del av sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses i 1 § och i andra hand på skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). Lag (1993:1546).

2 § 4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Skattereduktionen skall uppgå till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden.

Skattskyldig som uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under helt år medges skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart.

Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i föregående stycke för varje dag under vilken sjöinkomst uppburits.

Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för underskott i kapital.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

Bestämmelserna om skattereduktion skall tillämpas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt, preliminär F-skatt och särskild A-skatt samt vid beslut om beräkning i enskilt fall av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller. Lag (1996:1338).

5 mom. har upphävts genom lag (1981:1002).

Beslut enligt denna lag rörande skattskyldig fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Beslut enligt denna lag rörande arbetsgivare fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren för uppbördsmånaden är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad fattas beslutet av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige eller arbetsgivaren. Lag (1991:1908).

Beslut som avses i 22 § får, med undantag av beslut om särskild beräkningsgrund enligt 3 § 2 mom. fjärde stycket och beslut om jämkning av preliminär skatt enligt 45 §, fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 §
första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas. Beslut om särskild beräkningsgrund får dock fattas genom automatisk databehandling om beslutet överensstämmer med motsvarande beslut avseende det föregående inkomståret och den skattskyldige inte har anmält önskemål om ändrad beräkningsgrund. Lag (1994:765).

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för varje skattskyldig, beträffande vilken inte skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som a vser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsskatt, vilken för skattekronor och skatteören är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio, används den tabell, som avser närmast lägre utdebitering.

Om i utdebiteringen ingår öretal, överstig ande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att på inkomst av arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestä mmelserna i 4 § 4 mom.

Har den skattskyldige rätt till skattenedsättning enligt 1 § första meningen lag en (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall detta beaktas vid bestämmande av till ämplig tabell för beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1992:680).

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbärs, med det belopp som anges i vederbörlig tabell för det inkomstbelopp och den tidsperiod som är i fråga.

För inkomst av arbete som avses i 4 § 4 mom. skall, om inkomst som tjänats in under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med tillämpning av vad som anges i skattetabellen för dagsinkomst.

Är inkomsten annan än sådan, som avses i 4 § 4 mom., skall gälla att, om inkomsten avser annan tidsperiod än som är upptagen i skattetabellen, först uträknas hur mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd.

Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Uppbärs vid arbete inkomst för en kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt inte utgå mer än en gång i veckan. Därvid skall de under samma vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.
Lag (1994:1978).

Om inkomst uppbärs i form av förskott, utgår preliminär A-skatt med så stor del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten som det uppburna beloppet utgör av hela inkomsten.

Om hela inkomsten inte är känd då förskott uppbärs, utgår preliminär A-skatt enligt 6 § som om förskottet utgör hela inkomsten för den tidsperiod som är i fråga.

När resterande belopp uppbärs utgår preliminär A-skatt med återstående del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten.
Lag (1994:1978).

För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt utgå med 30 procent av inkomsten. Detsamma gäller i fråga om inkomst som inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete.

Uppbärs inkomst som avses i första stycket första meningen tillsammans med inkomst, som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder som Riksskatteverket fastställer med beaktande av bestämmelserna i 3 § 1 mom.

För inkomst som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket första meningen skall preliminär skatt utgå med 30 procent av inkomsten.

Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall utgå med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som innehållits i utlandet uppgår till 30 procent av räntan eller utdelningen.

Skatt enligt första eller andra stycket tas inte ut på belopp under 100 kronor.

Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan föreskrivas i vissa fall framgår av 3 § 2 mom.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 40 §.
Lag (1994:1866).

För inkomst av arbete som uppbärs av en juridisk person skall preliminär A -skatt betalas med 30 procent av inkomsten.

Skatt enligt första stycket skall inte tas ut på belopp under 100 kronor. Lag (1992:680).

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370). Andra stycket andra meningen av nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket nedan. Värdet av förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall beräknas enligt punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen.

Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.

Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.

Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra och fjärde styckena kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill.

Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1996:1338).

Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning.

Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnadskostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i nämnda punkt, endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum eller, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.

På ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum. I den mån ersättning för ökade levnadskostnader under tjänsteresa utgår för längre tid än två år eller, i fall som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, tre år på en och samma ort skall dock preliminär A-skatt beräknas på hela ersättningen såvida inte skattemyndigheten på ansökan av den som betalar ut ersättningen beslutar att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla även för viss längre tid.

I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger det i punkt 3 c första stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna beloppet. I fråga om kostnadsersättning för drivmedel för resa med förmånsbil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger de i punkt 3 c andra stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna beloppen.

Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret;

b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;

c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige;

d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till 1 000 kronor;

e) ränta på konto för klientmedel;

f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter;

g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring;

h) förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller ersättning för kostnad för sådan resa; eller

i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Lag (1996:1209).

Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader i arbetet från inkomst som uppbärs av en fysisk person än ovan sagts får hänsyn tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. I sådant fall gäller bestämmelserna i tredje stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa en schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.

Om en sådan schablon är tillämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas. Har arbetstagarens kostnader beräknats enligt bestämmelserna i detta stycke skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.

Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370). Lag (1993:1516).

För den som inte skall betala avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges med beaktande av att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt till avdrag för avgifterna inte föreligger.

I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas tillsammans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av bestämmelserna i denna lag ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt.

Skattemyndighets beslut med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får dock inte frångås. Lag (1995:578).

För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § tas ut enligt de grunder som där anges samt med beaktande av att sjömannen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen samt med frångående av bestämmelserna i 2 § 4 mom. sista stycket skattereduktion enligt andra eller tredje stycket samma lagrum.
Lag (1996:1338).

Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 o ch 3 mom. om preliminär F-skatt.

Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående pr eliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om den skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration. Lag (1992:1177).

Preliminär taxering skall ske i enlighet med de bestämmelser som skall till ämpas vid den årliga taxeringen året efter inkomståret. Vid debitering av den preliminära skatten skall hänsyn dock inte tas till sådan skatt som inte ingår i den slutliga skatten enligt 13 § 3 mom.

Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan ant as komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret. Lag (1992:680).

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration
(preliminär självdeklaration). Sådan taxering må dock åsättas ävenmed stöd av annan uppgift eller upplysning.

17 § 1 mom. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklarat ion:

1. när han ansöker om skattsedel på preliminär F-skatt, eller

2. om han har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt senast den 1 december året före inkomståret kan b edömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sist nämnda skatt, dock minst 2 000 kronor. Lag (1992:680).

2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär självdeklaration, därest han så finner erforderligt.
Lag (1993:1671).

Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte ägde kännedom om att han kommer att för inkomståret påföras slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs. Lag (1991:697).

Efter anmaning av skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namngiven, hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller annan ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomståret. Lag (1990:329).

Finns det anledning att anta, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom.

varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration, men har han inte avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller är avgive n deklaration ofullständig, får skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

Den skattskyldige får också anmanas att avge en preliminär självdeklaration om d et finns anledning att anta att han bör betala särskild A-skatt. Lag (1992:680).

Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet att hörsamma anmaningen kan medföra. Lag (1990:329).

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär F-skatt, särskild A-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndighet fastställer oc kså avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta beräknas enligt denna lag i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Lag
(1992:680).

har upphävts genom lag (1979:489).

För fysisk person, som skall betala preliminär A-skatt för annan inkomst än inkomst av kapital, skall bestämmas tillämplig skattetabell i enlighet med bestämmelserna i 5 § eller, i förekommande fall, den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten skall utgå.

Har för kommunal inkomstskatt fastställd skattesats ändrats genom beslut som med delats så sent under december månad året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten, skall den först fastställda skattesatsen tillämpas.

Vid debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt med ledning av pr eliminär taxering skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen
(1981:691) om so cialavgifter samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som för inkoms tåret gäller i beskattningsorten. Lag (1992:680).

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader under vilka skatten skall betalas.

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av den månad då skatten debiteras. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Om skatten debiteras efter den 20 i en månad skall den betalas med lika stora belopp i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av månaden efter den månad då skatten debiteras.

Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för uppbördsåret påförs inte. Lag (1994:1978).

2 mom. har upphävts genom lag (1992:680).

27 § 1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten; samt

att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. Lag (1990:329).

27 § 2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt;
2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare ålagts att betala enligt 75 §;
3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts för betalning av innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första stycket;
4. överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte betalats ut enligt 45 § 2 mom. andra stycket;
5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt; samt
6. ett belopp motsvarande 28 procent av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här.

Vid gottskrivning av preliminär A-skatt som innehållits av den skattskyldiges arbetsgivare skall sådana allmänna egenavgifter som arbetsgivaren redovisat i kontrolluppgift i första hand gottskrivas som sådana avgifter. Lag (1994:1679).

27 § 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt, efter avdrag för överskjutande ingående mervärdesskatt, den preliminära skatt som han har betalat senast den 10 februari året efter inkomståret och vad som skall gottskrivas honom enligt 2 mom. första stycket 1, 2, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, skall den skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) på det överskjutande beloppet. Kvarskatteavgift tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på det överskjutande beloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 3 maj året efter inkomståret och med en procentsats motsvarande 125 procent av statslåneräntan på resterande del. Om den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti året efter inkomståret och hela den kvarstående skatten betalas senast den 18 september samma år, tas dock kvarskatteavgift på den resterande delen ut med en procentsats motsvarande 60 procent av statslåneräntan. Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal. Om särskild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger 50 kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det uppgår till högst 20 000 kronor och har betalats senast den 3 maj året efter inkomståret.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges. Lag (1994:1978).

27 § 4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter detta datum men senast den 30 juni taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften beräknas på den del av det överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade skatten. Avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på belopp som inte överstiger 20 000 kronor och med en procentsats motsvarande 40 procent av statslåneräntan på resterande del.

Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal.

För överskjutande belopp som inte täcks av inbetalning under tiden den 4 maj--den 30 juni gäller bestämmelserna i 3 mom.

Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall inte fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 3 maj taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 3 maj men senast den 30 juni taxeringsåret, skall skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som anges i första stycket. Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften påfördes. Lag (1992:1661).

Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den skattskyldige inte har kunnat råda över, får skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 90 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret. Procentsatsen bestäms till tal med högst en decimal. Har den slutliga skatten debiterats senast den 31 augusti året efter inkomståret får skattemyndigheten besluta att avgiften i stället skall tas ut med en procentsats motsvarande 45 procent av statslåneräntan om skatten betalas senast den 18 september nämnda år.

Vid beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den del av avgiften som har beräknats efter 20 eller 40 procent av statslåneräntan enligt 27 § 3 eller 4 mom.

Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året efter det då avgiften påfördes. (Se vidare anvisningarna.) Lag
(1992:1661).

Ett belopp som innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handelsbolag och som inte kunnat gottskrivas bolaget enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas bolaget som inbetalning av sådan utgående mervärdesskatt som avses i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen
(1994:200) för den sista redovisningsperioden under det kalenderår då det innehölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten.

Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §.
Lag (1996:1404).

Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 10 i uppbördsmånaden april året efter taxeringsåret. Lag (1994:1978).

För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt skall anses i första hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året. I fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten.

Tilläggspensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före den 1 oktober året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad, då underrättelse om debitering av avgiften meddelades den skattskyldige.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt, inte till fullo betalats inom den tid, som anges i andra stycket, skall den slutliga eller tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Sådant beslut skall delges den skattskyldige.
Lag (1984:669).

Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra stycket, får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldige medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger.

Har här i landet bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare som vid hans död varit beroende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkommande skatt, får skattemyndigheten efter framställning från dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala skatten, om ömmande omständigheter föreligger. Befrielse får avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skulle ha betalats före dödsfallet.

Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebefrielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föranleder.
Lag (1990:329).

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall, om inte annat följer av 32 b §, betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som skattemyndigheten bestämmer, dock inte tidigare än den 10 maj året efter taxeringsåret. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Lag (1994:1978).

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta
(respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inte heller kvarskatteavgift och respitränta;

att ränta tas ut från och med den 19 september taxeringsåret om hela den kvarstående skatten betalts senast den 18 september samma år och i annat fall från och med den 11 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall tas ut från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt

att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till betalning.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta. Lag (1994:1978).

Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.
Lag (1990:329).

Skall tillkommande skatt debiteras efter det att skattsedel på slutlig skatt har utfärdats för den skattskyldige men innan påföringen av slutlig skatt har avslutats för året skall ny skattsedel på slutlig skatt utfärdas vari även den tillkommande skatten tas upp. I fråga om sådan skatt gäller vad som föreskrivs i denna lag om betalning av kvarstående skatt och om arbetsgivares medverkan vid uppbörd av sådan skatt. Lag (1992:1661).

För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär skatt, för slutlig skatt och för annan tillkommande skatt än sådan som avses i 32 b §. Skattsedel skall dock inte utfärdas för preliminär skatt enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1996:1404).

Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor som avses i 33 b §
andra stycket.

För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel utfärdas en A-skattesedel efter ansökan. Lag (1996:1404).

Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.

Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats.

I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet.

F-skattesedel får inte utfärdas för en delägare i handelsbolag enbart på grund av intäkt som han åtnjuter i denna egenskap.
Lag (1996:1404).

För varje uppbördsår skall utan ansökan utfärdas en F-skattesedel för den som vid utgången av närmast föregående uppbördsår har en sådan skattsedel.

En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare utfärdad F-s kattesedel återkallad på grund av sådant missbruk som avses i 38 a § första stycket 3 förrän två år förflutit från återkallelsebeslute t.

En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare F-skattesede l återkallad på annan grund än som avses i andra stycket så länge grunden för återkallelsen finns kvar. En F-skattesedel får inte heller utfärdas för den som inte har haft någon F-skattesedel men för vilken de t skulle finnas grund för återkallelse av en sådan skattsedel.

Om det finns särskilda skäl får en F-skattesedel utfärdas trots vad som sägs i a ndra och tredje styckena. Lag (1992:680).

Till en A-skattesedel skall fogas ett skattekort. Till en F-skattesedel s kall fogas ett F-skattebevis. Om den skattskyldige har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall inbetalningskort till ställas honom. Till en skattsedel på tillkommande skatt samt till en sådan skattsedel på slutlig skatt enligt vilken kvarstående skatt s kall betalas skall fogas inbetalningskort.

Om den skattskyldiges slutliga skatt består uteslutande av skatt på ränta eller utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas enligt 3
§ 2 mom. tredje stycket, behöver någon skattsedel på slutlig skatt inte utfärd as.

Skattsedel, skattekort, F-skattebevis och inbetalningskort skall upprättas i enlighet med formulär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:680).

Skattsedel enligt 33 § utfärdas av den skattemyndighet som skall besluta i fråga om den skatt som skattsedeln avser. Skattsedel på preliminär skatt som avser handelsbolag utfärdas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress.

Skattsedel på slutlig skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om årlig taxering fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad självdeklaration enligt 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I övriga fall skall skattsedel på slutlig skatt översändas till den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret.

En A-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

Uppbär skattskyldig, som tidigare inte haft inkomst för vilken preliminär A-skatt skall betalas, sådan inkomst under inkomståret, skall han anmäla detta till vederbörande skattemyndighet. Denna skall sända en skattsedel till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1992:1661).

En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

En F-skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske.
Lag (1994:1978).

Ett besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

Ett besked om debitering av särskild A-skatt som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978).

Anmäler skattskyldig hos skattemyndighet sedan fem dagar har förflutit efter den tidpunkt som anges i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket att han inte har fått den skattsedel som han skall ha, skall sådan skattsedel, som hade bort utfärdas, ofördröjligen tillställas den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt. Lag (1990:329).

Skattskyldig har rätt att hos skattemyndighet få duplettskattsedel och ytterligare inbetalningskort. Begärda handlingar skall skyndsamt tillställas den skattskyldige. Lag (1990:329).

En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren

1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet,
3. inte iakttar villkor som meddelats med stöd av 33 b § andra stycket eller på annat sätt missbrukar sin F-skattesedel och missbruket inte är ringa,
4. inte efterkommer föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråg a om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering och underlåtenheten inte är ringa,

5. brister i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som skall innehållas genom skatteavdrag, sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskatt som uppbärs enligt mervärdesskattelagen
(1994:203) och försummelsen inte är ringa,

6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs, eller
8. är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets eller bolagets F-skattesedel har återkallats på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren.

Återkallelse enligt första stycket 3--8 får underlåtas om det finns särskilda skäl.

Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel skall, om int e särskilda skäl talar emot det, återkallas också om en F-skattesedel inte får utfärdas för en företagsledare i företaget eller bolaget på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3--5 eller 7. Lag (1994:484).

Om en F-skattesedel har återkallats, skall innehavaren efter föreläggande av skattemyndigheten överlämna F-skattesedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten skall lämna uppgift om återk allelsen till sådana berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till.

Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten i stället utfärda en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Lag (1992:680).

Om det är uppenbart att ett arbete har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall denne skriftligen anmäla förhållandet till skattemyndigheten om den som tar emot ersättningen åberopar en F-skattesedel. Lag (1992:680).

41 § 1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare från vilken arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras med större belopp än som följer av bestämmels erna i denna lag eller annars föreskrivits, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det utbetalningstillfälle, som infaller sedan två veckor förflutit från det anmälningen skedde. Sådan skyldighet finns dock inte vid utbe talning av dagpenning från arbetslöshetskassa. Har skattemyndighet med stöd av 45 §
3 mom. beslutat om minskning av skatteavdrag, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag. Lag
(1992:680).

2 mom. Om den ersättning, som skulle återstå sedan skatteavdrag för kvarstående skatt har gjorts, understiger vad den skattskyldige behöver för sitt eget och familjens underhåll, skall skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att skatteavdrag inte skall göras med större belopp än att den skattskyldige har medel som behövs för hans eget och familjens underhåll (förbehållsbeloppet).

Förbehållsbeloppet beräknas enligt 7 kap. 4 och 5 §§
utsökningsbalken. Har ett förbehållsbelopp bestämts i ett beslut om utmätning av lön i ett mål hos kronofogdemyndigheten, skall detta förbehållsbelopp tillämpas under den tid beslutet gäller också i fråga om avdrag för kvarstående skatt.

Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, inom fyra dagar efter nämnda utbetalningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats. Lag (1995:299).

Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten. Lag (1986:474).

43 § 1 mom. Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på ersättningen samt, om avdrag gjorts enligt 4 § 1 mom., hur stor del av det innehållna beloppet som avser allmänna egenavgifter. Skyldighet att lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om ersättningen kvitteras på avlöningslista, där skatteavdraget och de allmänna egenavgifterna har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän eller annan jämförbar ersättning enligt äldre lagstiftning behöver uppgift om skatteavdragets belopp och de allmänna egenavgifterna dock inte lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Detsamma gäller vid utbetalning av annan sådan pension eller livränta som avses i 3 § 2 mom. andra stycket om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan ersättning som anges i föregående mening eller av försäkringsföretag eller understödsförening.

Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det utbetalningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Efter den 10 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment.

Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
Lag (1994:1978).

2 mom. Arbetsgivare är skyldig att låta arbetstagare ta del av för honom utfärdad skattsedel, som förvaras hos arbetsgivaren, när det kan ske utan väsentlig olägenhet. Lag (1992:680).

Skattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39--43 §§.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten lämna besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39--43 §§. Sådana besked skall meddelas av den skattemyndighet som enligt 2 a § andra stycket har att fatta beslut rörande arbetsgivare.

Skattemyndigheten får på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag. Lag (1991:1908).

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får skattemyndigheten, utom i fall som avses i andra stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten.

Råder det tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och träffar riksskatteverket överenskommelse med behörig myndighet i den främmande staten om var detta skall ske, får riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Lag
(1992:100).

Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall inbetalas under den närmast följande uppbördsmånaden, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som har innehållits för mycket. Lag (1979:489).

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Sådan ansökan bör göras snarast möjligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökningen inte inkommit inom tre månader efter tjänstgöringens slut, får ansökningen inte prövas.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan kostnad för denne.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.
Lag (1995:751).

Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade skatten inte indrivas under tiden för anståndet.

Är skattskyldig berättigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt, får denna tagas i anspråk för betalning av skatt, som avses med anståndet.

Har anstånd medgetts, tas dröjsmålsavgift enligt 58 § ut endast på den del av skatten som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång.
Lag (1992:624).

Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 10 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Inbetalning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.

Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på ett särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt.

Skatten anses betald den dag när inbetalningskort eller gireringshandlingar kom in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Lag (1994:1978).

Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning enligt 52 §
första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har innehållit.

Om preliminär skatt som kan beräknas överstiga den motsvarande slutliga skatten har betalats av ett handelsbolag får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet skall tillgodoräknas handelsbolaget enligt första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära skatt. Lag (1996:1404).

53 § 1 mom. Vid inbetalning av skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall namn på och postadress till den som har innehållit skatten anges på inbetalningshandlingen.

Skattemyndigheten får på ansökan av arbetsgivare eller när särskilda skäl föreligger besluta att skatt, som innehålls genom skatteavdrag, och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall redovisas till skattemyndigheten under särskilt redovisningsnummer.

Vid inbetalning av skatt som avses i 52 § andra stycket, skall på inbetalningshandlingen anges den skattskyldiges namn och postadress, person- eller organisationsnummer, skattens beteckning samt det år som skatten avser. Lag (1991:1908).

2 mom. Skattemyndigheten får om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare betalar och redovisar skatt, som avses i 1 mom.

första stycket, inom viss tid efter den dag då skatten rätteligen skall betalas. På skatt som betalas inom den tiden utgår ej dröjsmålsavgift.
Lag (1990:329).

3 mom. har upphävts genom lag (1979:489).

54 § 1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ersättning för arbete eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklaration) om detta till den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. Deklaration skall lämnas av landsting och kommun senast den 12 och av annan arbetsgivare senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes eller lönen utgavs. I uppbördsmånaden januari får annan arbetsgivare än landsting och kommun i stället lämna deklaration senast den 15.

Efter anmaning av skattemyndigheten är också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaration skall upptaga

1. arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer;

2. uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp

som har dragits av för preliminär A-skatt från lön;

4. sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 § första och andra styckena lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i punkt 5;
5. det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare;
6. den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;
7. månadsavgiftens belopp;
8. summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i uppbördsmånaden april och upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första-tredje styckena.

Den som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ränta eller utdelning skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för ränta och utdelning) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes. I uppbördsmånaden januari får deklaration i stället lämnas senast den 15. Deklarationen skall ta upp

1. den deklarationsskyldiges namn och person- eller organisationsnummer;
2. uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;
3. det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt.

I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första--tredje styckena. Lag (1994:1978).

2 mom. Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 1 mom. att lämna uppbördsdeklaration eller är deklaration ofullständig, kan skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den. Lag (1990:1137).

3 mom. har upphävts genom lag (1992:624).

55 § 1 mom. Skattemyndigheten får när särskilda skäl föreligger besluta att en arbetsgivare förutom uppbördsdeklaration skall lämna uppgift om namn och personnummer eller organisationsnummer samt avdrag för preli minär A-skatt för varje arbetstagare. Beslutet skall upphävas av skattemyndigheten när skäl för att vidhålla det inte längre finns.

Bestämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i tillämpliga delar upp gifter enligt första stycket. Lag (1992:680).

55 § 2 mom. Arbetsgivare skall för varje arbetstagare med inbetalningskort som anges i 33 d § eller på blankett enligt fastställt formulär redovisa hur mycket som har dragits av för kvarstående skatt. Därvid gäller bestämmelserna om uppbördsdeklaration i tillämpliga delar.

Vid redovisning enligt första stycket får i stället för inbetalningskort användas förteckning enligt formulär, som skattemyndigheten har godkänt efter förslag av arbetsgivaren.

Riksskatteverket får på ansökan av arbetsgivare medge att skatteavdrag för kvarstående skatt redovisas i annan ordning än som anges i första eller andra stycket. Lag (1994:1907).

Preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, som skattskyldig har inbetalt ut över debiterat belopp, skall avräknas på senare under uppbördsåret förfallande F-skatt eller särskild A-skatt i den mån den inte betalas.

Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsverket. Lag (1992:680).

Den som för det särskilda konto som avses i 52 § redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Lag (1993:894).

har upphävts genom lag (1993:894).

Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta, även om fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (1995:578).

har upphävts genom lag (1993:894).

För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
Lag (1990:329).

har upphävts genom lag (1993:894).

har upphävts genom lag (1993:894).

har upphävts genom lag (1993:894).

har upphävts genom lag (1993:894).

har upphävts genom lag (1993:894).

har upphävts genom lag (1993:894).

Restitution av skatt, m. m.

68 § 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt och överskjutande ingående mervärdesskatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än vad som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Om den skattskyldige vid debitering av slutlig skatt gottskrivits preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten skall det överskjutande beloppet sättas ned i den mån det är obetalt. Återbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet. Lag
(1993:894).

68 § 2 mom. Den som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas återfå ytterligare överskjutande skatt äger att genom skattemyndigheten återfå vad han betalat för mycket.

Återbetalning enligt första stycket sker, såvitt avser överskjutande skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsvarande tillämpning av 1 mom. första stycket. Belopp under 25 kronor återbetalas inte. Lag (1991:1908).

3 mom. Skall den, som enligt 2 mom. är berättigad att återfå skatt, som debiterats av en skattemyndighet, i stället betala skatt, som debiterats eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan ordning eller av annan skattemyndighet, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i resititutionsärendet inte betald, har den skattskyldige rätt att få ut endast den del av det för mycket betalda beloppet, som överstiger det belopp vilket han sålunda rätteligen har att betala.

Återstoden av det betalda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige för betalning av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt föras över till den skattemyndighet som debiterat skatten eller skall debitera den. Lag (1991:1908).

68 § 4 mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom påförd skatt eller ränta inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av det obetalda beloppet och dröjsmålsavgiften samt i förekommande fall tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd skatt, som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom., eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, enligt beslut om debitering för det år vartill den erlagda skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras genom beslut om debitering, får den erlagda skatten eller räntan innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs.

Kan det med fog antas att skatt som belöper på inkomst förvärvad i en främmande stat och som har betalats här i landet skall överföras till den främmande staten med stöd av 69 a §, får skatten och ränta som belöper på skatten innehållas i avvaktan på framställning från denna stat om överföring av skatten. Lag (1992:624).

68 § 5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad att återfå skatt har att betala särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. eller kupongskatt.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Lag (1996:1338).

6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas enligt denna lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får där avsedd fordran utmätas. Fordran på överskjutande skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och ränta på sådan fordran får dock utmätas först i samband med att kronofogdemyndighet vid den årliga debiteringen av slutlig skatt bereds tillfälle att ta sådana fordringar i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av fordran som avses i första stycket. Lag (1996:660).

69 § 1 mom. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, och skatt som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta)
beräkn as på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
och att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 3 maj året efter inkomståret.

Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti taxeringsåret, beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats, som motsvarar 35 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret och på belopp därutöver enligt en räntesats som motsvarar 25 procent av statslåneräntan. Ränta utgår inte på överskjutande belopp till den del det motsvaras av preliminär skatt som inbetalas efter den 10 februari året efter inkomståret. I övriga fall beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats som motsvarar 60 procent av statslåneräntan och på belopp däröver enligt en räntesats som motsvarar 45 procent av statslåneräntan. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 10 februari året efter inkomståret men senast den 3 maj samma år, beräknas räntan enligt en räntesats som motsvarar 30 procent av statslåneräntan. Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta. Lag (1994:1978).

69 § 2 mom. På skatt, avgift och ränta, som återbetalas enligt 68 §
2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta
(restitutionsränta). Restitutionsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, och på belopp som avses i 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller i andra stycket samma mom., från utgången av taxeringsåret, dock att räntan utgår från utgången av augusti samma år om debiteringen av den slutliga skatten har skett senast vid denna tidpunkt, och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning eller hela den kvarstående skatten har betalts senast den 18 september under taxeringsåret, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånader;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 75 a § fjärde stycket. Lag (1994:484).

3 mom. har upphävts genom lag (1974:853).

Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i främmande stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall ö-skatteränta inte betalas.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:100).

har upphävts genom lag (1990:1317).

71 § 1 och 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1317).

71 § 3 mom. har upphävts genom lag (1982:189).

Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för verksamheten i länet. Lag (1990:329).

har upphävts genom lag (1990:329).

Rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m.

Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering. Lag (1990:329).

har upphävts genom lag (1990:329).

Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att dra av. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbet stagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att dra av anses utgöra 30 procent av den ersättning på vilken skatte avdrag skulle ha gjorts.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdr ag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. Betalningsskyldighet enligt detta stycke får inte åläggas handelsbolag.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgiva ren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillko mmande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom. Lag (1992:680).

Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Om arbetsgivaren inte följer en anmodan att betala beloppet, får det tas ut i den ordning som föreskrivs i fråga om indrivning av skatt.

Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala dröjsmålsavgift på beloppet. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag hade gjorts.

Om arbetsgivare efter omprövning eller överklagande av skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall skattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt betald dröjsmålsavgift. På beloppet beräknas restitutionsränta. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och dröjsmålsavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på indrivningskvittot. Lag (1996:131).

Har ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2 och 3--5 mom. i tillämpliga delar. Lag (1990:329).

Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit skyldig att göra det, får betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad nedan sägs.

I fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när betalning smottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får betalningsansvar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersättningen för arbetet.

Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalningsmottagaren, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 7 5 eller 77 § har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört arbetet, samt för dröjsmåls avgift som belöper på skattebeloppet.

Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt denna paragraf, om betalningsmottag aren har debiterats preliminär F-skatt för uppbördsåret eller ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § samt betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter inom föreskriven tid. Lag (1992:1177).

Beslut om betalningsskyldighet enligt 75 c § skall fattas av skattemyndig heten.

Betalningsskyldighet enligt 75 c § får inte åläggas sedan den skattskyldiges bet alningsskyldighet för skattebeloppet fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m.

Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 75 c § får indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt. Lag
(1992:680).

En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § andra stycket får söka beloppet åter av den som har utfört arbetet. En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § tredje stycket får söka beloppet åter av den som har ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § eller, om betalningsskyldigheten ålagts enligt 75 §, av den som utfört arbetet.

På regressfordran enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 76 §.
Lag (1992:680).

Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § får söka beloppet åter av arbetstagaren. Den arbetsgivare som vill söka belopp åter av arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 §
utsökningsbalken.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om arbetsgivarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:299).

En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och 53 §§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek har fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt.

Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i 54 § 1 mom . första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha fattats i enlighet med deklarationen.

Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses besl ut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt denna par agraf får drivas in hos arbetsgivaren. Lag (1992:680).

Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 § sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebeloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:660).

Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370), är maken jämte den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet.

Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket. Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyldiges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket. I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 § första stycket motsvarande tillämpning.

Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena skall fattas av skattemyndigheten. Lag (1996:660).

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 77 a eller 77-b § får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld enligt denna lag. Lag (1996:660).

78 § 1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseende som har sagts nyss. Lag (1994:469).

2 mom. Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara arbetsgivare att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i fråga om handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande.

Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen
(1990:324). Lag (1994:469).

2 a mom. Om några uppgifter i en uppbördsdeklaration, en preliminär självdeklaration eller en ansökan om F-skattesedel behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med arbetsgivaren eller den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Lag (1994:469).

2 b mom. För kontroll av att den som är eller kan antas vara arbetsgivare har följt bestämmelserna om skatteavdrag eller att den som ansökt om F-skattesedel lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, får Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren eller sökanden. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen
(1990:324). Lag (1994:469).

Vid tillämpning av 75 och 77 §§ får beslut om betalningsskyldighet som fattas efter uppbördsårets utgång anses gälla belopp hänförligt till den sista uppbördsmånaden under uppbördsåret.

Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav betalat skattebelopp, får redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.

Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1338).

har upphävts genom lag (1996:660).

har upphävts genom lag (1996:660).

har upphävts genom lag (1996:660).

har upphävts genom lag (1996:660).

har upphävts genom lag (1980:173).

Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, 38 b § första stycket eller 54 §, eller

Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift, om den skattskyldige eller arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige eller arbetsgivaren överklagat ett beslut framgår av 99 § 1 mom.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats får skattemyndigheten besluta i frågan i den ordning och inom den tid som gäller för omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om omprövning enligt första eller andra stycket leder till att den skattskyldige eller arbetsgivaren skall betala ett högre belopp gäller bestämmelserna om tillkommande skatt i tillämpliga delar på det belopp som ytterligare skall betalas. Lag (1990:1317).

Om en fråga som avses i 84 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Lag (1990:1317).

Vill den skattskyldige eller arbetsgivaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat föreskrivs i tredje stycket, ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut.

Om den skattskyldige eller arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om vad han ålagts att betala, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

En begäran om omprövning av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet.

Har den skattskyldige eller arbetsgivaren inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Lag (1991:1908).

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (1990:1317).

Trots bestämmelsen i 85 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1990:1317).

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut enligt denna lag, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges eller arbetsgivarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av den tid som anges i första stycket

1. om slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande skatt tillgodoräknats med för lågt belopp,
2. om det föreligger annan felaktighet än som sägs under 1 till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel,
3. om det föreligger motsvarande felaktighet som anges under 1 och 2 i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, eller
4. om belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Lag (1990:1317).

Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren får, utom i fall som avses i 92 §, inte meddelas efter utgången av året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Lag (1990:1317).

Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren efter utgången av den tid som anges i 90 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 92--94 §§ (efterprövning). Lag (1990:1317).

Efterprövning får ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
2. om en arbetsgivare har gjort avdrag för preliminär eller kvarstående skatt men inte redovisat och betalat in det innehållna beloppet,
3. om en arbetsgivare utan skälig anledning har underlåtit att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Lag (1990:1317).

Efterprövning enligt 92 § 1 och 3 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Efterprövning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterprövning avseende samma fråga. Lag
(1991:1908).

Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 1 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha debiterats eller skatten felaktigt restituerats, har gått ut.

Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 2 och 3 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har gått ut.

Har skattskyldig beviljats anstånd med betalning av skatt i avvaktan på kammarrätts eller regeringsrättens beslut med anledning av överklagande, får i fall som avses i 92 § 3 efterprövning ske inom en tid av ytterligare högst två år, räknat från utgången av det kalenderår, då domstolens beslut meddelades.

Om den skattskyldige eller arbetsgivaren har avlidit, får beslut om efterprövning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering.
Lag (1990:1317).

Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats eller en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag som är av betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift göra den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Lag (1990:1317).

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten av skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av 97 §. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11--13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Överklagandet skall vara skriftligt. Lag (1990:1317).

Föreläggande vid vite eller beslut om revision enligt 78 § 2 b mom. får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 § 1 mom.

första stycket eller 55 § 2 mom. andra stycket får överklagas.
Lag (1996:652).

Den skattskyldiges och arbetsgivarens överklagande skall ha kommit in före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Överklagande av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).

Den skattskyldige och arbetsgivaren får överklaga ett beslut enligt denna lag även om det inte gått honom emot. Lag (1991:1908).

99 § 1 mom. Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgivare överklagat skattemyndighetens beslut. Lag (1990:1317).

2 mom. Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite får talan inte föras mot beslutet. Talan får inte heller föras mot beslut enligt 44 a § andra stycket, 49 § 2 a mom. eller 55 § 2 mom.

tredje stycket. Lag (1992:100).

Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 89, 90 och 94 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas ändring till den skattskyldiges eller arbetsgivarens nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt. Lag (1990:1317).

Bestämmelserna i 6 kap. 10--19 och 21--23 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som sägs om skattskyldig gäller även arbetsgivare.

I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lag (1990:1317).

Överklagande av länsrättens beslut om preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldighet att verkställa skatteavdrag. Lag (1994:469).

En begäran om omprövning enligt denna lag eller taxeringslagen
(1990:324) eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller av ett beslut som rör taxering inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt, som omprövningen eller överklagandet rör.

Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden inte vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1990:1317).

har upphävts genom lag (1992:680).

Regeringen äger förordna att uppgift som enligt denna lag tillkommer skattemyndighet må fullgöras av annan myndighet.
Lag (1990:1317).

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen. Lag (1990:1317).