Skadeståndslag (1972:207)
Sammanfattning
Skadeståndslagen reglerar skyldigheten att betala ersättning för person- och sakskador samt rena förmögenhetsskador (kap. 1). Den som vållar skada genom uppsåt eller vårdslöshet ska ersätta skadan, och vid brott kan även ersättning för kränkning bli aktuell (kap. 2). Arbetsgivare, staten och kommuner har i vissa fall ett ansvar för skador som anställda eller myndighetsutövning orsakar (kap. 3). Arbetstagares eget ansvar är begränsat, och skadestånd kan jämkas om det är oskäligt betungande eller om den skadelidande själv varit medvållande (kap. 4 och 6).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten för fullständig information.
Rättsområde: förvaltningsrätt, arbetsrätt, straffrätt
Relevant för den som
- En person kräver ersättning efter att ha blivit utsatt för ett brott.
- En arbetsgivare blir skadeståndsskyldig för en skada som en anställd har orsakat i tjänsten.
- En medborgare begär skadestånd från staten på grund av felaktig myndighetsutövning.
- En förälder tvingas betala för skador som deras barn har orsakat genom brott.
Myndigheter som nämns i lagen
- Regeringen
- Riksdagen