Expropriationslag (1972:719)
Sammanfattning
Expropriationslagen reglerar hur fastigheter kan tas i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt för allmänna ändamål (kap. 1). Expropriation får ske för att tillgodose behov av tätbebyggelse, kommunikationer eller totalförsvaret om ändamålet inte kan tillgodoses på annat sätt (kap. 2). Regeringen eller en myndighet prövar frågor om tillstånd, och fastighetsägare kan begära att hela fastigheten löses in om kvarvarande del lider synnerligt men (kap. 3). Mark- och miljödomstolen avgör målen, och den exproprierande parten svarar som huvudregel för rättegångskostnaderna (kap. 5 och 7).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten för fullständig information.
Rättsområde: fastighetsrätt, förvaltningsrätt, processrätt
Relevant för den som
- En person äger mark som en kommun vill använda för att bygga nya bostadsområden.
- En fastighetsägare får delar av sin tomt tagen i anspråk för att ge plats åt en ny järnväg.
- En markägare kräver att hela fastigheten blir inlöst eftersom den kvarvarande delen blir obrukbar efter ett vägbygge.
- En myndighet behöver tillträde till privat mark för att utföra mätningar inför ett framtida infrastrukturprojekt.
Myndigheter som nämns i lagen
- Länsstyrelsen
- Regeringen
Kapitel
- 1 kap. Inledande bestämmelser (7 §)
- 2 kap. Expropriationsändamålen (14 §)
- 3 kap. Tillstånd till expropriation m.m. (11 §)
- 4 kap. Expropriationsersättning (6 §)
- 5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m. (30 §)
- 6 kap. Betalning av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m. (20 §)
- 7 kap. Särskilda bestämmelser (8 §)