11 kap. Avskedande

Har arbetstagare begått brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas.

Har arbetstagare genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om arbetstagare, som av myndighet har ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet på nytt har begått tjänsteförseelse och därigenom har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning.

En arbetstagare som har rätt till statlig pension men inte har uppnått den ålder då han får avgå med ålderspension, får inte avskedas enligt 1 eller 2 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till någon annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt. Lag (1991:1961) .

Om det i annan lag än lagen (1982:80) om anställningsskydd eller i annan författning har meddelats någon bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda arbetstagare i förhållande till vad som föreskrivs i 1 eller 2 §, gäller i stället den bestämmelsen. Lag (1982:100) .

Avskedande får ej grundas enbart på omständighet, som myndigheten har känt till mer än en månad före prövningen. När frågan om avskedande prövas av statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 §, får avskedande ej grundas enbart på omständighet, som den myndighet som arbetstagaren lyder under har känt till mer än två månader före prövningen. Första stycket gäller ej, när beslut om avskedande påkallas av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern inom sex månader efter det att omständigheten har inträffat.