8 kap. Forskarutbildning

Allmänna riktlinjer för forskarutbildning finns i 2, 5 och 7 §§ högskolelagen (1977:218).

Utöver de allmänna riktlinjer som avses i 1 § skall gälla att forskarutbildning skall anordnas så att de studerande förvärvar kunskaper, utöver vad som ges i grundläggande högskoleutbildning, samt färdigheter i forskningsmetodik och erfarenheter av forskning.

Forskarutbildning skall anordnas under läsår. Läsåret skall omfatta 40 veckor av det statliga budgetåret, om ej annat följer av föreskrifter som kan ha meddelats av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Läsåret skall delas på två terminer.

Läsårets och terminernas förläggning skall fastställas av högskolestyrelserna. Förordning (1988:811).

Undervisning och prov inom ramen för forskarutbildning får förläggas även till annan tid än läsår om det är motiverat med hänsyn till utbildningens art eller de studerandes önskemål. Beslut härom fattas av högskolestyrelsen eller det organ som styrelsen utser. Förordning (1988:1060).

Forskarutbildning skall anordnas inom de fakulteter och vid de högskoleenheter som anges i bilaga 10 till denna förordning. Har en fakultet enligt vad som föreskrivs i 14 kap. 3 § indelats i sektioner skall forskarutbildningen inom fakulteten anordnas inom sektionerna. Utöver vad som följer av första stycket skall forskarutbildning anordnas inom forskningsområden som regeringen bestämmer. För sådana forskningsområden gäller de föreskrifter som regeringen meddelar särskilt.

Forskarutbildning anordnas inom de ämnen där det finns lärare som kan ge handledning av den omfattning som anges i 15 och 16 §§. För varje fakultet eller sektion och högskoleenhet skall ämnen fastställas antingen av fakultets- eller sektionsnämnden eller av något av de organ som avses i 23 § tredje och femte styckena, 24 a § och 25 § högskolelagen (1977:218). Forskarutbildningen inom ett ämne kan ges olika inriktningar. Forskarutbildningen omfattar för varje studerande ett av de ämnen som avses i första stycket. Förordning (1988:811).

Forskarutbildning skall om det är ändamålsenligt och möjligt anordnas så, att utbildningen kan gås igenom i etapper.

Forskarutbildning får avslutas med doktorsexamen. Doktorsexamen skall ges beteckning, som svarar mot namnet på den fakultet, inom vilken examen avlägges. Om särskilda skäl föreligger får doktorsexamen ges annan benämning. En examensbenämning kan knytas till ett sådant bevis som avses i 39 § andra styc ket enligt föreskrifter som regeringen meddelar särskilt. Förordning (1992:716).

Forskarutbildningen anordnas där så är ändamålsenligt, i samarbete med lärare inom andra fakulteter och sektioner inom högskoleenheten och vid andra högskoleenheter samt med andra myndigheter och inrättningar som bedriver forskning. Förordning (1988:811).

Föreskrifterna nedan i detta kapitel om fakultets- eller sektionsnämnder gäller även för sådana andra organ som avses i 24 a och 25 §§ högskolelagen (1977:218).

Fordringarna för doktorsexamen skall bestämmas och utbildningen planläggas så, att studierna normalt kräver fyra läsår. Därvid förutsätts att de studerande dels har de förkunskaper som krävs, dels ägnar sig helt åt studierna, dels utnyttjar undervisningen effektivt. För studerande som har tjänst som assistent skall utbildningen normalt planläggas så, att studierna för doktorsexamen kräver högst fem år. I tid som anges i första eller andra stycket inräknas inte den tid för klinisk verksamhet, som inom medicinsk, odontologisk eller veterinärmedicinsk fakultet behövs för forskarutbildning inom ett kliniskt ämne. Förordning 1988:811).

För varje ämne inom en fakultet eller sektion, inom vilket forskarutbildning anordnas vid en högskoleenhet, skall finnas en studieplan.

I varje studieplan för forskarutbildning inom ett ämne skall anges 1. syftet med utbildningen, 2. det huvudsakliga innehållet i utbildningen, 3. den huvudsakliga uppläggningen av utbildningen, 4. de krav på förkunskaper och andra villkor som gäller för att antagas till utbildningen eller till en viss del av utbildningen, 5. de föreskrifter om urval som gäller vid antagning till utbildningen, 6. de krav på kunskaper och vetenskaplig skicklighet som gäller för doktorsexamen, 7. de prov som ingår i utbildningen. Kraven på kunskaper för doktorsexamen skall avse dels moment som skall gälla för samtliga studerande som följer studieplanen, dels moment som skall fastställas för varje studerande särskilt av handledare efter samråd med den studerande enligt riktlinjer som anges i studieplanen. Skall det finnas sådana etapper inom utbildningen som avses i 7 a §, skall detta anges i studieplanen.

Studieplan för forskarutbildning skall fastställas av fakultets- eller sektionsnämnden.

För varje studerande inom forskarutbildningen skall utses en eller flera handledare.Utses flera handledare skall en av dessa utses till huvudhandledare. Forskarstuderande har rätt till handledning, heltidsstuderande under fyra år och deltidsstuderande som innehar arvodestjänst som assistent under fem år. Annan deltidsstuderande har rätt till handledning av motsvarande omfattning. Om särskilda skäl föreligger får fakultets- eller sektionsnämnden medge att viss studerande ges handledning under längre tid eller, i fråga om deltidsstuderande, i större omfattning än som avses i första stycket. Förordning (1988:1060).

Forskarstuderande inom kliniskt ämne inom medicinsk, odontologisk eller veterinärmedicinsk fakultet har rätt till handledning även under den tid för klinisk verksamhet som behövs för forskarutbildningen. Förordning (1988:1060).

Till forskarutbildning får endast antas det antal studerande som kan erbjudas godtagbara villkor i fråga om handledning och studievillkor i övrigt. Beslut om det högsta antal studerande, som under ett läsår får finnas antagna till forskarutbildning, fattas av fakultets- eller sektionsnämnd efter förslag av berörd institution. Förordning (1988:1060).

Behörig att antas till forskarutbildning är den som uppfyller dels villkor för allmän behörighet, dels villkor för särskild behörighet, och som har sådan förmåga i övrigt som behövs för att gå igenom utbildningen.

Allmän behörighet att antagas till forskarutbildning har den som på ett tillfredsställande sätt har gått igenom allmän, lokal eller individuell utbildningslinje inom grundläggande högskoleutbildning om minst 80 poäng. En sådan allmän utbildningslinje som enligt bilaga 3 omfattar 80 poäng eller mer, skall ge allmän behörighet även om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har beslutat att linjen för vissa studerande skall omfatta mindre än 80 poäng.

Föreskrifter med villkor för särskild behörighet att antas till forskarutbi ldning meddelas i studieplan enligt riktlinjer som, för forskarutbildning vid högskoleenhet inom Utbildningsdepartementets område, medde las av regeringen särskilt och för forskarutbildning vid Sveriges lantbruksunive rsitet av styrelsen för universitetet. Förordning (1992:716).

Krav som avses i 19 eller 20 § skall anses vara uppfyllt även av den som i annan ordning inom eller utom landet har förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper. Om särskilda skäl föreligger får fakultets- eller sektionsnämnd för en enskild sökande medge undantag från villkor för allmän behörighet.

Grunden för urval bland behöriga sökande till forskarutbildning är graden av förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen. Fakultets- eller sektionsnämnden meddelar i studieplan föreskrifter om urvalet b land behöriga sökande enligt riktlinjer, som för forskarutbildning vid högskoleenhet inom Utbildningsdepartementets område, medde las av regeringen särskilt och för forskarutbildning vid Sveriges lantbruksunive rsitet av styrelsen för universitetet. Förordning (1992:716).

Den som vill antas till forskarutbildningen vid en högskoleenhet skall anmäla det till rektorsämbetet inom den tid och i den ordning som ämbetet föreskriver. Antagningsmyndigheten får anta behöriga sökande som har anmält sig för sent om det föreligger särskilda skäl. Förordning (1988:811).

har upphävts genom förordning (1988:811).

Fråga om antagning prövas i den ordning som följer av 15 kap. 7--12 §§. Förordning (1988:1060).

Doktorsexamen får avläggas av studerande som har gått igenom forskarutbildning. Doktorsexamen får avläggas också av den som inte har gått igenom forskarutbildning, om han är behörig att antas som studerande inom forskarutbildning. Föreskrift om studerande i 27--39 §§ gäller även sådan person. Förordning (1988:1060).

För doktorsexamen fordras att den studerande har fått betyget godkänd vid de prov som ingår i forskarutbildningen samt för en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling). Dessutom krävs att han muntligen har försvarat doktorsavhandlingen vid en offentlig disputation.

Prov som ingår i forskarutbildning skall bedömas med något av betygen underkänd och godkänd. När prov bedömes skall hänsyn tagas till såväl grundligheten av den studerandes kunskaper som den grad av mogenhet och förmåga till självständigt omdöme och kritisk analys som den studerande har visat. Betyg skall bestämmas av lärare som utses av fakultets- eller sektionsnämnden eller organ som nämnden bestämmer.

Studerande, som vid en högskoleenhet har godkänts i prov som ingår i forskarutbildning, har rätt att tillgodoräkna sig detta även vid annan högskoleenhet. Lärare som bestämmer betyg får medge studerande rätt att tillgodoräkna sig utbildning vid utländsk läroanstalt.

Doktorsavhandling skall utformas antingen som ett enhetligt, sammanhängande vetenskapligt verk (monografiavhandling) eller som en sammanläggning av vetenskapliga uppsatser med en kort sammanfattning av dessa (sammanläggningsavhandling) som den studerande har författat ensam eller gemensamt med annan person. Doktorsavhandling skall skrivas på svenska, danska, norska, engelska, franska el ler tyska. I fråga om språkvetenskapligt ämne får fakultets- eller sektionsnämnd medge att doktorsavhandling skrives på annat spr åk. Doktorsavhandling som ej har skrivits på engelska, franska eller tyska skall innehålla en sammanfattning på något av dess a språk. Till doktorsavhandling skall fogas ett kortfattat engelskspråkigt referat. Förordning (1992:716).

Doktorsavhandling skall under minst tre terminsveckor omedelbart före disputationen finnas tillgänglig vid högskoleenhetens bibliotek i det antal exemplar som behövs för att möjliggöra en tillfredsställande granskning av avhandlingen vid disputationen. Minst tre terminsveckor före disputationen skall doktorsavhandlingen sändas dels till varje sådan institution vid högskoleenhet inom vars verksamhetsområde ämnet för avhandlingen faller, dels till bibliotek vid sådan högskoleenhet vid vilken det finns arbetstagare som är ledamöter i det fakultets- eller sektionskollegium inom vars verksamhetsområde doktorsavhandlingen faller. Om det föreligger särskilda skäl, får rektorsämbetet medge att viss doktorsavhandling görs tillgänglig eller utsänds senare än som anges i första respektive andra stycket. Förordning (1988:811).

Disputation skall äga rum under terminstid på tid och plats som rektorsämbetet bestämmer. Tillkännagivande av rektorsämbetets beslut skall anslås på högskoleenhetens anslagstavla minst tre terminsveckor före disputationen. Om särskilda skäl föreligger, får rektorsämbetet medge att viss disputation får ske under annan tid än terminstid. I sådant medgivande får ämbetet även medge att doktorsavhandlingen får göras tillgänglig och utsändas enligt 31 § under annan tid än terminstid. Tillkännagivande om tiden för sådan disputation skall anslås på högskoleenhetens anslagstavla minst tre veckor före disputationen.

Disputation skall ledas av en ordförande. Vid disputationen skall finnas en opponent (fakultetsopponent). Ordförande och fakultetsopponent utses av fakultets- eller sektionsnämnden.

Åhörarna vid disputationen har rätt att ställa frågor till den studerande i den ordning ordföranden bestämmer. Förordning (1988:1060).

Doktorsavhandling skall bedömas med något av betygen underkänd eller godkänd. Vid betygsättningen skall hänsyn tagas till innehållet i avhandlingen och till försvaret av avhandlingen. Vetenskaplig avhandling som har författats av två eller flera personer gemensamt får godkännas som doktorsavhandling för sådan författare vars insatser kan särskiljas. När sammanläggningsavhandling bedömes, får vetenskaplig uppsats, som den studerande har författat gemensamt med annan person, beaktas endast i den mån den studerandes insatser kan särskiljas.

Betyg för doktorsavhandling skall bestämmas av en betygsnämnd. Denna skall utses särskilt för varje avhandling.

En betygsnämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter. Antalet ledamöter skall bestämmas och utses av fakultets- eller sektionsnämnden. Flertalet av ledamöterna i betygsnämnden skall hämtas utanför den institution som den studerande tillhör om det inte finns särskilda skäl mot detta. Minst en av dem bör utses bland lärare inom en annan fakultet eller vid en annan högskoleenhet. Nämnden utser ordförande inom sig. Den lärare som har utsetts att vara handledare skall vara närvarande vid sammanträden med nämnden och delta i överläggningarna men inte i besluten.Har flera handledare utsetts skall detta gälla huvudhandledaren. Endast om det finns särskilda skäl för detta, får handledare utses till ledamot i nämnden. Fakultetsopponenten har rätt att vara närvarande vid sammanträden med nämnden och att delta i överläggningarna men inte i besluten. Betygsnämnden är beslutför när samtliga ledamöter är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om. Om avhandlingen godkänns, får skälen för nämndens beslut inte redovisas i protokoll eller annan handling. Detsamma gäller i fråga om de skäl som en enskild ledamot kan ha anfört i skiljaktig mening eller i annan ordning. Om avhandlingen underkänns, får däremot skälen för nämndens beslut redovisas i protokoll eller annan handling. Detsamma gäller i fråga om de skäl som en enskild ledamot i sådant fall kan ha anfört i skiljaktig mening eller i annan ordning. Förordning (1988:1060).

Bevis om doktorsexamen skall utfärdas av rektorsämbetet.

Den som utan att uppfylla fordringarna för doktorsexamen har godkänts i prov för sådan examen får på begäran bevis därom. Beviset skall utfärdas av rektorsämbetet. Motsvarande skall gälla i fråga om den som utan att uppfylla fordringarna för doktorsexamen har godkänts i samtliga moment som ingår i en sådan etapp som avses i 7 a §. I 8 § tredje stycket ges föreskrifter om att en examensbenämning kan knytas till ett sådant bevis som avses i detta stycke. TREDJE AVDELNINGEN