3 kap. Mottagning av avfall från fartyg

Transportstyrelsen får, om det finns särskilda skäl och efter att ha gett Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket tillfälle att yttra sig, medge i enskilda fall att en behandlingsanordning enligt 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får användas även om den är belägen på en annan plats än där olja lastas eller oljetankfartyg repareras. Förordning (2023:184).

Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ska det finnas anordningar för mottagning av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten på sådana platser inom Sveriges territorium där 1. oljetankfartyg lastas med annat än olja, 2. fartyg som får föra vatten i bränsletank vanligen lastas, 3. fartyg som får föra vatten i bränsletank vanligen bunkras, eller 4. annat fartyg än oljetankfartyg repareras. Transportstyrelsen får, efter att ha gett Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om att det på de platser som avses i första stycket även ska finnas anordningar för behandling av det förorenade vattnet. Ansvarig för att det förorenade vattnet kan tas emot och i förekommande fall behandlas är i de fall som avses i första stycket 1 avlastaren, 2 hamnens innehavare, 3 den som driver bunkringsverksamheten och 4 den som driver reparationsverksamheten. Förordning (2023:184).

Anordningar för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja (bulkkemikalier) skall finnas på de platser inom Sveriges territorium där 1. dylika kemikalier lossas, om det efter lossningen från fartygens tankar i dessa finns kvar sådana lastrester av bulkkemikalierna som inte får släppas ut från fartyg, 2. tankfartyg lastas, om det från tank som skall lastas måste avlägsnas barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier för att lastning skall kunna ske, 3. tankfartyg som har använts för transport av sådana kemikalier repareras, om barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier måste avlägsnas från fartyget för att reparation skall kunna utföras. Ansvarig för att det finns behövliga mottagningsanordningar är i de fall som avses i första stycket 1 den som mottager kemikalierna, 2 avlastaren och 3 den som driver reparationsverksamheten. Förordning (1985:829).

Finner Transportstyrelsen att anordningar för mottagning av förorenat barlast- och tankspolvatten behövs även på andra platser än vad som sägs i 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, samt 3 kap. 2 och 3 §§ denna förordning, får styrelsen meddela föreskrifter om detta. Transportstyrelsen får då även meddela föreskrifter om vem som svarar för dessa anordningar. Förordning (2008:1127).

Mottagningsanordningar för annat avfall från fartyg än förorenat barlast- och tankspolvatten skall finnas i alla hamnar. I de hamnar där hamnavgift eller motsvarande generell avgift tas ut för utnyttjande av hamnen ansvarar den som tar ut avgiften för att mottagningsanordningar finns tillgängliga och uppfyller de krav som ställs i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. I övriga hamnar ansvarar fastighetsägaren för mottagningsanordningarna. Förordning (2000:1151).

Mottagningsanordningar behöver trots 5 § inte finnas 1. på en plats som normalt endast används av och har utrymme för högst 25 fritidsbåtar, 2. vid en brygga eller annan anordning som normalt endast används av fritidsbåtar för transport till och från bostäder där avfallet kan antas bli omhändertaget, 3. vid en brygga eller annan anordning för fritidsbåtar som ligger i direkt anslutning till ett bostadsområde och som normalt endast används av boende i området och deras besökare, om det kan antas att avfallet omhändertas i bostadsområdet, 4. vid en brygga eller annan anordning i anslutning till en restaurang, affär, nöjesfält, turistattraktion eller annan liknande inrättning och som normalt endast används för att besöka eller uträtta ärenden hos inrättningen, 5. i en naturhamn, 6. vid en brygga eller annan anordning som endast används i inrikestrafik för mycket kort tilläggning för att hämta och lämna i första hand passagerare, 7. i ett vägfärjeläge, eller 8. vid en brygga som används tillfälligt vid slussning eller broöppning. Förordning (2023:184).

I fråga om en anordning som avses i 2 § ska 3 kap. 6 § första stycket och andra stycket första meningen lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg tillämpas. Förordning (2023:184).

Den som avser att avlämna barlastvatten eller tankspolvätska, som innehåller lastrester av bulkkemikalier, till en mottagningsanordning som avses i 3 § ska lämna uppgifter till den som ansvarar för anordningen om ämnen i vattnet eller vätskan som har betydelse för behandlingen. Förordning (2023:184).

Transportstyrelsen får, efter att ha gett Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om att en fartygstank, från vilken lossats bulkkemikalier som Transportstyrelsen bestämmer, ska rengöras från lastrester. Tankspolvätska från rengöringen ska avlämnas till en mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 1 innan fartyget avgår. Den som svarar för anordningen är skyldig att ta emot tankspolvätskan om fartyget har lossats hos honom eller henne. Förordning (2023:184).

Tankfartyg får inte 1. lastas hos den som svarar för att det finns behövlig mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 2, om denne inte från tank som skall lastas mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas för att lastningen skall kunna ske, 2. repareras hos den som svarar för att det finns behövlig mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 3, om denne inte mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas från fartyget för att reparationen skall kunna utföras. Förordning (1983:59).

Innan ett fartyg avgår från en svensk hamn ska det till en mottagningsanordning avlämna allt avfall från fartyget som det är förbjudet att släppa ut. Förordning (2023:184).

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. skyldighet att i förväg anmäla det avfall som ska lämnas från ett fartyg till en mottagningsanordning och att spara anmälningarna ombord på fartyget, 2. skyldighet för den som ansvarar för en anordning för mottagning av avfall från fartyg att a) vidta åtgärder enligt 3 kap. 8 § 3 lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg i samband med mottagningen och hanteringen av sådant avfall från fartyg som innehåller skadliga ämnen, b) ta ut avgift för mottagandet av avfallet som grundas på kostnaderna för mottagandet, och c) lämna kvitto på mottaget avfall, 3. skyldighet att ombord på fartyg spara kvitton på avfall som lämnats till en mottagningsanordning och att vidarebefordra uppgifter från kvittona, och 4. skyldighet att lämna uppgifter om verksamhet på sådana platser som avses i 3 kap. 1 § första stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller som omfattas av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 1-3 §§ den lagen. Föreskrifter enligt första stycket 1 får inte avse sådant uppgiftslämnande om ämnen i oljehaltigt barlast- och tankspolvatten som regleras i 3 kap. 6 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av den bestämmelsen. Innan Transportstyrelsen meddelar sådana föreskrifter som avses i första stycket 1 och 2 a, ska myndigheten ge Försvarsmakten tillfälle att yttra sig om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Förordning (2023:184).

Den som ansvarar för en anordning för mottagning av avfall från fartyg ska upprätta och inneha en godkänd plan för mottagningen och hanteringen av sådant avfall (avfallshanteringsplan). Förordning (2023:184).

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. vad som krävs för att en avfallshanteringsplan ska godkännas och om förfarandet för prövningen av huruvida planen ska godkännas, och 2. skyldighet för den som enligt 12 § ska upprätta och inneha en avfallshanteringsplan att informera om innehållet i planen och rapportera uppgifter från den. Förordning (2023:184).

I 9 kap. miljöbalken, i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och i miljöprövningsförordningen (2013:251) finns bestämmelser om tillstånds- och anmälningsplikt i fråga om mottagnings- och behandlingsanordningar. Förordning (2023:184).

I avfallsförordningen (2020:614) och i andra föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken finns bestämmelser om utsortering, separat insamling och annan hantering av avfall. Förordning (2023:184).