2 kap. Bestämmelser om den lokala polisorganisationen

Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på de lokala polismyndigheterna med undantag av 2 §, 4 § andra stycket, 5, 9, 13-15, 17-26 och 30-35 §§. Förordning (1996:421).

Länen är enligt 4 § polislagen (1984:387) indelade i polisdistrikt. Länsstyrelsen utfärdar föreskrifter om länets indelning i polisdistrikt. Innan sådana föreskrifter beslutas skall samråd ske med åklagarmyndigheten. Länsstyrelsen bestämmer namn på polisdistrikt. En polismyndighet har motsvarande namn som polisdistriktet. Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över polisdistrikten. Förordning (1996:210).

I varje polisdistrikt finns enligt 4 § polislagen (1984:387) en polis-myndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet. För ledningen av polismyndigheten finns enligt 5 § polislagen en polis-styrelse. Bestämmelser om polisstyrelsens sammansättning och om val av ledamöter och av suppleanter för dessa finns i nämnda paragraf och i 7 kap. denna förordning. Av 5 a § polislagen följer att polisstyrelsen får inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. De valda ledamöterna i polisstyrelsen och polisnämnden utser bland sig en ordförande och en vice ordförande. Den blir vald som får flest röster. Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning. Vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne får polisstyrelsen inom sig utse fyra av de valda ledamöterna och ersättare för dessa att tillsammans med polischefen ingå i ett anställningsutskott. Utskottets uppgifter framgår av 11 § andra stycket. Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på polis-myndigheterna. Detta gäller också i fråga om polisnämnder. Förordning (1997:759).

Chefen för åklagarmyndigheten eller den åklagare vid myndigheten som han eller hon utser har rätt att närvara och yttra sig vid polisstyrelsens och polisnämndernas sammanträden samt att få sin mening antecknad till protokollet. Förordning (1996:210).

Vid en polismyndighet kan det finnas närpolisråd och andra organ för samråd och samverkan mellan myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten. Förordning (1994:72).

Polismyndighetens chef (polischefen) är en länspolismästare eller en polismästare. Förordning (1996:1584).

Vid varje polismyndighet finns en ställföreträdande polischef som fullgör polischefens uppgifter när denne har förhinder och som efter beslut av polischefen även i övrigt träder in i polischefens ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. Vid de polismyndigheter där polischefen är en länspolismästare, dock inte vid polismyndigheten i Visby, är den ställföreträdande polischefen en biträdande länspolismästare. En biträdande länspolismästare som har förordnats som ställföreträdande polischef är biträdande polischef enligt 5 § första stycket polislagen (1984:387). Vid de polismyndigheter som saknar biträdande länspolismästare skall det anges i arbetsordningen vem som är polischefens ställföreträdare. När både polischefen och polischefens ställföreträdare har förhinder, fullgörs polischefens uppgifter av den arbetstagare som polischefen bestämmer, om inte annat följer av 3 kap. 6 §. Förordning (1995:121).

Hos polismyndigheten finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får polismyndigheten anlita utomstående för särskilda uppdrag.

Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar skall polismän avdelas för sådan polisverksamhet som leds av Rikspolisstyrelsen. Chefskapet i fråga om tjänstgöringen för dessa polismän utövas av Rikspolisstyrelsen.

Länsstyrelsen beslutar för varje budgetår om polismyndigheternas grundläggande organisation, i den mån regeringen inte har beslutat om denna. I län med endast en polismyndighet beslutar polismyndigheten själv om sin grundläggande organisation, om inte länsstyrelsen bestämmer annat. Varje polismyndighet beslutar om sin organisation i övrigt, indelningen av polisdistriktet i polisområden eller andra geografiska ansvarsområden, stationeringsorter och fördelningen av personal, om inte något annat följer av denna förordning, av andra föreskrifter eller av regeringens eller länsstyrelsens beslut. Förordning (1994:72).

Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisinsatser vid särskilda händelser samt för skyddet av viktigare objekt inom polisdistriktet. Förordning (1990:521).

Vid Polismyndigheten i Stockholms län skall finnas en beredskaps-styrka med uppgift att bekämpa terroraktioner i landet. Beredskapsstyrkan får tas i anspråk först efter beslut av Rikspolisstyrelsen. Framställning om att få ta beredskapsstyrkan i anspråk skall göras till Rikspolisstyrelsen av vederbörande regionala polischef. Polischefen skall samtidigt underrätta Polismyndigheten i Stockholms län. Förordning (1997:1053).

har upphävts genom förordning (1985:752).

Av polisstyrelsen avgörs 1. viktigare frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten, 2. viktigare frågor om polismyndighetens organisation och arbetsformer, 3. frågor av större ekonomisk betydelse, 4. frågor i samband med anställning av länspolismästare, biträdande läns-polismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och kommissarie, 5. andra frågor som polischefen hänskjuter till styrelsen. Frågor i samband med anställningar vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne får avgöras av anställningsutskottet. Utskottet får hänskjuta ett ärende till polisstyrelsen. Detta skall alltid ske när någon ledamot av utskottet anmäler skiljaktig mening. Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilt fall. Förordning (1997:759).

Polisstyrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden, polischefen och minst fyra andra valda ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Anställningsutskottet är beslutfört om polischefen och minst tre andra ledamöter är närvarande. Förordning (1995:121).

Om ett polisstyrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden, polischefen och minst fyra andra valda ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får polischefen besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med polisstyrelsen.

Ärenden som inte skall avgöras av polisstyrelsen avgörs av polischefen ensam. I den mån sådana ärenden inte behöver prövas av polischefen får de dock avgöras av andra arbetstagare enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden enligt första stycket, skall den, med iakttagande av vad som fordras för att upprätthålla kvalitet och säkerhet i handläggningen, se till att ärendena fördelas mellan arbetstagarna allt efter deras kvalifikationer, så att effektivitet och snabbhet i verksamheten främjas. Därvid skall beaktas i vad mån handläggningen kräver grundutbildning för polismän, polischefsutbildning eller särskild erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se till att ärendena inte handläggs av mera kvalificerad personal än deras beskaffenhet kräver. Polismyndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken ankommer på polismyndighet. Förordning (1995:121).

I polischefens frånvaro får inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som polismyndigheten har meddelat eller grunder som den tillämpar.

Endast länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter, polissekreterare eller polischefsaspiranter som har genomgått polischefskurs 1 får avgöra ärenden som gäller 1. beslut om frihetsberövande, 2. beslut enligt 13 c §, 20 § första och andra styckena, 23 § första och andra styckena och 24 § polislagen (1984:387), 3. beslut om vitesföreläggande, 4. beslut enligt 2 kap. ordningslagen (1993:1617) rörande allmänna sammankomster och cirkusföreställningar och beslut enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen 18, 19 och 21 §§ ordningslagen, 5. beslut om tillstånd i fråga om handel, 6. hämtning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken, beslut om åtgärder enligt 10 § andra stycket samma kapitel, hämtning av barn enligt 18 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn eller beslut om åtgärder enligt 20 § i den lagen, 7. beslut om åtgärder enligt 4 kap. 4 § andra och tredje styckena och 13 §, 6 kap. 2, 3, 5 och 9 §§, 7 kap. 13 § samt 8 kap. 11 och 13 §§ utlänningslagen (1989:529), 8. beslut om åtgärder enligt 2 §, 8 § första stycket, 19 § och 21 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, 9. beslut om åtgärder enligt 5 kap. 1 och 2 §§ utlänningsförordningen (1989:547), eller 10. förordnande av offentligt biträde. Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får polismyndig- heten överlämna åt den som är eller fullgör arbetsuppgifter som kommissarie att meddela beslut om hämtning till förhör enligt 23 kap. 7 § rättegångsbalken. Detsamma gäller beslut om kvarhållande för förhör enligt 34 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och beslut om hämtning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529). En sådan polisman får också meddela beslut om frihetsberövande eller om åtgärder enligt 21 kap. 10 § andra stycket föräldrabalken eller enligt 20 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn om beslutet inte tål uppskov. Beslut om åtgärder enligt 2 kap. 3 § utlänningsförordningen (1989:547) och beslut om kvarhållande enligt 14 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får överlämnas till den som är eller fullgör arbetsuppgifter som lägst inspektör. Förordning (1998:105).

har upphävts genom förordning (1987:913).

har upphävts genom förordning (1987:913).

har upphävts genom förordning (1987:913).

har upphävts genom förordning (1987:913).

har upphävts genom förordning (1987:913).

har upphävts genom förordning (1987:913).

har upphävts genom förordning (1987:913).

Ärenden avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 14 § avgörs utan föredragning.

I förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor. Förordning (1988:763).

har upphävts genom förordning (1986:980).

För varje beslut av polismyndigheten, som inte angår ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, skall hos denna finnas en handling varav framgår vem som fattat beslutet, vem som i övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet samt beslutets dag och dess innehåll.

Protokoll skall föras när skiljaktig mening förekommer eller när protokoll behövs av någon annan orsak. Skiljaktig mening behöver dock inte antecknas i protokollet, om den framgår av någon annan handling hos polismyndigheten.

I skrivelser från polismyndigheten till regeringen, statsråd, Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen skall det anges vem som fattat det beslut som skrivelsen avser eller i övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit föredragande. Har skiljaktig mening förekommit i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.

Polisnämnden avgör, i den utsträckning styrelsen bestämmer, sådana ärenden som avses i 11 § 1--4. Polisnämnden avgör också andra frågor, som hänskjuts till nämnden av polischefen eller av chefen för arbetsenhet som ingår i nämnden. Polisstyrelsen får bestämma att polisnämnden skall bereda ärenden som skall avgöras av styrelsen. I län med endast en polismyndighet skall polisstyrelsen särskilt se till att ärenden delegeras till polisnämnder i den utsträckning som behövs med hänsyn till att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad.

För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning. Denna skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver polislagen (1984:387), denna förordning och andra föreskrifter av regeringen och Rikspolisstyrelsen. Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda föreskrifter för personalen. Polismyndighetens arbetsordning beslutas av länsstyrelsen efter förslag av polismyndigheten. Förordning (1985:752).