6 kap. Handläggningen av anmälningar mot arbetstagare inom polisväsendet m. m.

Om det i en anmälan till polisen har påståtts att en arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till något brott som har samband med arbetet eller på annat sätt har förfarit felaktigt i sin myndighetsutövning, skall anmälan omedelbart överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Om någon har skadats till följd av verksamhet som har utövats av en arbetstagare inom polisväsendet eller under vistelse i en polisarrest och skadan är av allvarligare beskaffenhet, skall, oavsett om anmälan har gjorts eller inte, saken omedelbart överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Detsamma gäller, om det i något annat fall kan uppkomma fråga om att inleda förundersökning mot en arbetstagare inom polisväsendet för brott som har samband med arbetet. I fråga om brott mot trafikförfattningar behöver överlämnande enligt första eller andra stycket inte ske, om polismyndigheten beslutat att inleda förundersökning. Överlämnande skall dock ske när det gäller brott mot 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Överlämnande skall också ske, om det har inträffat en sådan skada som avses i andra stycket. Beslut om att lägga ned en förundersökning som polismyndigheten har inlett skall fattas av åklagare. Den myndighet hos vilken anmälan har gjorts eller hos vilken fråga om att inleda förundersökning annars har uppkommit skall vidta de åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning (1995:121).

Vid annan förundersökning enligt 1 § än sådan som enligt tredje stycket får inledas av polismyndighet får förhör inte hållas av en polisman som tjänstgör vid samma polismyndighet som den som skall höras. Om inte undersökningsledaren av särskilda skäl bestämmer annat, skall den som håller förhöret vara lägst kommissarie och ha högre befattning än den som hörs. Första stycket gäller inte när det vid polismyndigheten finns en särskild enhet för handläggning av anmälningar mot polismän. Första stycket andra meningen gäller inte heller när en polisman vid en sådan enhet utses att hålla förhör med en arbetstagare vid en annan polismyndighet. Förordning (1995:121).

Har en anmälan av det slag som avses i 1 § första stycket gjorts mot någon som är anställd vid en polismyndighet, skall polischefen se till att de valda ledamöterna i polisstyrelsen får underrättelse om hur anmälan har slutbehandlats. Detsamma gäller beträffande frågor som har underställts åklagare enligt 1 § andra stycket. I den mån polisstyrelsen inte har bestämt något annat, skall de valda ledamöterna också fortlöpande genom polischefens försorg underrättas om sådana ärenden som avses i 1 §. Polisstyrelsen får utse en eller flera av de valda ledamöterna i styrelsen eller i en polisnämnd att särskilt följa utredningarna i sådana ärenden eller en viss grupp av sådana ärenden som avses i 1 §. Styrelsen kan för sådant fall bestämma att den eller de som sålunda utsetts skall underrättas enligt andra stycket. Föreskrifterna i denna paragraf gäller ej i fråga om brott som avses i 1 § tredje stycket. Förordning (1990:1071).

Om det genom en anmälan eller på annat sätt har uppkommit fråga om en arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till något brott utan samband med arbetet skall frågan överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Överlämnande behöver inte ske, om polismyndigheten beslutar att inleda förundersökning. Beslut att lägga ned en sådan förundersökning skall fattas av åklagare. Förordning (1995:121).

De närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna i 1--4 §§ meddelas av Rikspolisstyrelsen i samråd med Riksåklagaren.