Lag (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Avräkning enligt denna lag ska göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. skatteförfarandelagen (2011:1244),

2. 14 kap. 3-10 eller 33-38 §§ mervärdesskattelagen
(2023:200),

3. lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,
4. lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,
5. tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § tullagen (2016:253), eller
6. lagen (1972:435) om överlastavgift.

Det som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning ska också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen. Lag (2024:726).

Om någon har rätt till ett belopp som avses i 1 § och det allmänna har en fordran mot denna person och fordringen är registrerad för indrivning hos Kronofogdemyndigheten och drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., ska så mycket räknas av från beloppet att det kan gå till betalning av fordringen. Detta gäller om inte något annat följer av vad som sägs i de följande paragraferna.

Med det allmännas fordran avses också förrättningskostnader i målet enligt 17 kap. 1 § utsökningsbalken.

Endast vad som överstiger det allmännas fordran får betalas ut. Lag (2026:132).

Fråga om avräkning prövas av Kronofogdemyndigheten.
Lag (2006:702).

En myndighet som har att utbetala ett belopp som avses i 1 § skall undersöka om det allmänna har någon sådan fordran som avses i 2 §.

Undersökning får dock underlåtas, om en tillämpning av avräkningsförfarandet inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detta.

Visar en undersökning att det allmänna har en sådan fordran som avses i 2 §, skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att göra avräkning.

Detta behövs dock inte om anstånd med betalning av fordringen beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse.

Kronofogdemyndigheten får underlåta avräkning

1. om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse,
2. om en tillämpning av avräkningsförfarandet inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detta eller
3. om det i annat fall föreligger särskilda skäl att avstå från avräkning.

Avräkning får inte göras till betalning av en fordran som är preskriberad.

Till den mot vilken det allmänna har en fordran som avses i 2 §
skall kronofogdemyndigheten sända underrättelse om att avräkning för betalning av fordringen efter viss angiven dag kan komma att göras från sådana belopp som avses i 1 §. Ett beslut om avräkning får inte meddelas innan den angivna dagen löpt ut.

Underrättelse behövs inte, om den mot vilken det allmänna har sin fordran saknar för kronofogdemyndigheten känd adress.

Om beslut som kronofogdemyndigheten meddelar enligt denna lag skall myndigheten sända underrättelse till den som beslutet gäller.

Den omständigheten att ett beslut om avräkning meddelats utan att bestämmelserna i 7 § första stycket iakttagits är inte grund för att upphäva beslutet.

Finner Kronofogdemyndigheten att för mycket tagits i anspråk genom avräkning på grund av att en före avräkningen gjord betalning av det allmännas fordran inte beaktats eller fordringen av annan orsak varit upptagen till ett för stort belopp, ska Kronofogdemyndigheten besluta om rättelse.

Den som på grund av rättelsen ska få tillbaka ett belopp ska även erhålla ränta från utgången av den månad då beloppet kom Kronofogdemyndigheten till handa till och med den månad då beloppet utbetalas. Räntan beräknas enligt samma räntesats som gäller för beräkning av intäktsränta enligt 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Ränta som understiger femtio kronor ska inte utbetalas.

Utbetalning med anledning av rättelse görs av Kronofogdemyndigheten. Lag (2011:1321).

Kronofogdemyndighetens beslut får inte överklagas i den del det innebär att avräkning inte skall ske. I övrigt tillämpas i fråga om kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag bestämmelserna om överklagande av utmätning i allmänhet, om inte annat följer av 12 §.

I mål som avses i första stycket förs det allmännas talan av Skatteverket. Lag (2003:690).

Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag gäller utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. Tingsrättens och hovrättens beslut gäller först sedan det har vunnit laga kraft.
Lag (1993:519).

Bestämmelserna i 10 § andra och tredje styckena skall tillämpas på belopp, som överförts till kronofogdemyndigheten men på grund av beslut av kronofogdemyndigheten i andra fall än som avses i 10 § första stycket eller av en domstol inte skall tas i anspråk genom avräkning. Lag (1993:519).

Skall ett avräknat belopp enligt beslut av kronofogdemyndigheten eller en domstol inte tas i anspråk genom avräkning, skall den som fått sin fordran helt eller delvis betald genom avräkningen överföra beloppet till kronofogdemyndigheten.
Lag (1993:519).

Om både denna lag och annan författning kan ligga till grund för att avräkna hela eller delar av ett belopp som avses i 1 § från en fordran som är registrerad hos Kronofogdemyndigheten, ska denna lag tillämpas.

Om en myndighet med stöd av någon annan författning kan räkna av hela eller delar från ett sådant belopp som avses i 1 § för att betala en fordran som inte är registrerad hos Kronofogdemyndigheten, får myndigheten göra avräkningen även om det finns förutsättningar för avräkning enligt denna lag.
Lag (2026:132).