Nationalparksförordning (1987:938)

Följande nationalparker har bildats för angivna syften:

1. Vadvetjåkka nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
2. Abisko nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
3. Stora Sjöfallets (Stuor Muorkke) nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
4. Sareks nationalpark för att bevara ett utpräglat högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd,
5. Padjelanta (Badjelánnda) nationalpark för att bevara ett på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
6. Muddus (Muttos) nationalpark för att bevara ett skogs- och myrlandskap i dess naturliga tillstånd,
7. Pieljekaise nationalpark för att bevara ett område med fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd,
8. Sonfjällets nationalpark för att bevara ett skogs- och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd,
9. Töfsingdalens nationalpark för att bevara ett blockmarks- och barrskogsområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd,
10. Hamra nationalpark för att bevara områdets naturmiljö i väsentligen orört skick och värna ostörda naturupplevelser inom ett avsnitt bergkullslätt med urskogsartad skog, blandmyrkomplex och andra våtmarkstyper samt ett vattendrag med opåverkad hydrologi,
11. Garphyttans nationalpark för att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
12. Ängsö nationalpark för att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
13. Norra Kvills nationalpark för att i den sydsvenska barrskogsregionen bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog,
14. Gotska Sandöns nationalpark för att bevara ön i dess naturliga tillstånd,
15. Blå Jungfruns nationalpark för att bevara ön i dess naturliga tillstånd,
16. Dalby Söderskogs nationalpark för att bevara ett område med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat skick,
17. Store Mosse nationalpark för att bevara Sydsveriges största sammanhängande myrområde i väsentligen oförändrat skick, där sjö och myr med växtlighet och djurliv ska få utvecklas fritt,
18. Tivedens nationalpark för att bevara ett sammanhängande skogs-, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört skick, där skogen ska få utvecklas mot urskog,
19. Skuleskogens nationalpark för att bevara ett starkt kuperat kustanknutet skogs-, hällmarks- och sprickdalslandskap i orört skick, där växtlighet och djurliv får utvecklas fritt,
20. Stenshuvuds nationalpark för att bevara ett storslaget naturområde med stora geologiska och biologiska skyddsvärden som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet,
21. Björnlandets nationalpark för att bevara ett värdefullt berg- och urskogsområde,
22. Djurö nationalpark för att bevara ett skärgårdslandskap i Vänern i väsentligen oförändrat skick,
23. Tyresta nationalpark för att bevara ett representativt sprickdalslandskap med omfattande urskogar och värdefull natur i övrigt,
24. Haparanda skärgårds nationalpark för att bevara ett unikt skärgårdslandskap i väsentligen orört skick,
25. Tresticklans nationalpark för att bevara ett sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med en låg grad av kulturpåverkan,
26. Färnebofjärdens nationalpark för att bevara ett unikt älvlandskap med omgivande värdefulla skogar och våtmarker i väsentligen orört skick,
27. Söderåsens nationalpark för att bevara ett större sammanhängande område av det sydsvenska horstlandskapet i väsentligen oförändrat skick,
28. Fulufjällets nationalpark för att bevara ett sydligt fjällområde med särpräglad vegetation och stora naturvärden i väsentligen oförändrat skick,
29. Kosterhavets nationalpark för att bevara ett särpräglat och artrikt havs- och skärgårdsområde samt angränsande landområden i väsentligen oförändrat skick,
30. Åsnens nationalpark för att bevara ett representativt, variationsrikt och biologiskt värdefullt sydsvenskt skogs- och sjölandskap med dess växt- och djurliv i väsentligen orört skick, och
31. Nämdöskärgårdens nationalpark för att bevara ett för Östersjön representativt och variationsrikt havs- och skärgårdslandskap i väsentligen oförändrat skick.

Förordning (2025:721).

Nationalparkerna är belägna på mark- och vattenområden som tillhör staten. Deras huvudsakliga gränser anges i bilagorna
1-31. Förordning (2025:721).

Nationalparkerna ska vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats.

Länsstyrelsen är förvaltare av nationalparker i länet, med undantag för att

1. Stiftelsen Tyrestaskogen är förvaltare av Tyresta nationalpark,
2. Länsstyrelsen i Örebro län är förvaltare även av den del av Tivedens nationalpark som ligger i Västra Götalands län, och
3. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förvaltare även av de delar av Färnebofjärdens nationalpark som ligger i Dalarnas, Västmanlands och Uppsala län. Förordning (2009:729).

När Naturvårdsverket tar fram underlag för beslut om att förklara ett mark- eller vattenområde som nationalpark ska verket ge Sametinget tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart att området saknar betydelse för rennäringen och samisk kultur. Förordning (2018:312).

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter

1. om inskränkningar i rätten att använda mark- eller vattenområden inom en nationalpark, och

2. om rätten att färdas och vistas och om ordningen i övrigt inom en nationalpark.

Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifterna ska verket ge länsstyrelsen, kommunen och Havs- och vattenmyndigheten tillfälle att yttra sig. Om föreskrifterna kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur, ska verket också ge Sametinget tillfälle att yttra sig.

Om föreskrifterna avser inskränkning i renskötselrätt eller annan enskild rätt, ska förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. tillämpas i fråga om föreläggande till sakägare att yttra sig över förslag till beslut och om kungörande av beslut. Det som sägs i den förordningen om länsstyrelsen och kommunen ska i stället gälla Naturvårdsverket. Förordning (2018:312).

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från föreskrifter som avses i 4 §, om det finns särskilda skäl. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap.
29 § miljöbalken. Förordning (2011:622).

Bestämmelserna i 23 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska tillämpas i fråga om vad en ansökan om dispens enligt 5 § ska innehålla.

Förordning (2011:622).

Naturvårdsverket får efter samråd med länsstyrelsen, kommunen och Havs- och vattenmyndigheten i ett beslut om en skötselplan bestämma hur en nationalpark ska vårdas och förvaltas. Förordning (2011:622).

Har upphävts genom förordning (1998:1253).

När Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter enligt 4 §
eller beslutat om en skötselplan enligt 7 §, ska verket snarast möjligt underrätta den berörda nationalparkens förvaltare om detta. Förordning (2011:622).

När länsstyrelsen har beslutat i en fråga om dispens enligt 5 §, ska länsstyrelsen skicka beslutet till Naturvårdsverket.

Förordning (2011:622).

/Träder i kraft I:2026-07-01/
Bestämmelser om förbud mot fiske med redskap som släpas i botten i nationalparker finns i 2 kap. 6 a-6 d §§ förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Förordning (2025:749).

Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i
2 kap. 4 och 7 §§ miljötillsynsförordningen. Förordning (2020:633).

I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter.

Förordning (2011:622).

I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. Förordning (2011:622).

Naturvårdsverkets beslut enligt 7 § får överklagas till regeringen. Bestämmelser i övrigt om överklagande finns i 19 kap. 1 § miljöbalken och 1 kap. 2 § första stycket samt 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga beslut enligt 5 §. Förordning (2025:721).