2 kap. Bestämmelser om visering

En visering för inresa och vistelse i högst tre månader skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med föreskrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är giltig vid inresa och vistelse i Schengenstaterna på sätt som framgår av viseringen. En enhetlig visering får inte införas i ett pass eller resedokument som inte är giltigt. Dokumentets giltighet skall överstiga viseringens med minst tre månader. Giltigheten av en enhetlig visering får inte omfatta en Schengenstat som inte har godkänt dokumentet. En enhetlig visering skall meddelas av den behöriga myndigheten i den stat som är resans huvudmål eller, om detta inte går att fastställa, av den av Schengenstaterna till vilken utlänningen först anländer. Förordning (2001:37).

Om Migrationsverket återkallar en enhetlig visering som har utfärdats av en annan Schengenstat därför att utlänningen inte längre uppfyller villkoren för viseringen, skall den Schengenstat som utfärdat viseringen underrättas. Förordning (2001:37).

En visering som ger tillstånd att resa in i och vistas i Sverige men inte i en annan Schengenstat, får utfärdas om det är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av Sveriges internationella förpliktelser eller om det annars finns ett starkt nationellt intresse. En nationell visering får, när det finns särskilda skäl, beviljas för längre tid än tre månader, dock högst ett år. En sådan visering får endast när det finns särskilda skäl beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller. Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater underrättas. Förordning (2001:37).

Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering. 1. Medborgare i Amerikas förenta stater, Andorra, Argentina, Australien, Bolivia, Brasilien, Brunei, Bulgarien, Chile, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Israel, Japan, Kanada, Kroatien, Malaysia, Mexico, Monaco, Nicaragua, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Republiken Korea, Rumänien, San Marino, Singapore, Uruguay eller Venezuela, om de har hemlandspass. 2. Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien. 3. Medborgare i Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern eller Österrike, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet. 4. Medborgare i Kina som innehar hemlandspass med beteckningen "Hong Kong Special Administrative Region" eller "Região Administrativa Especial de Macau". 5. Medborgare i något av de länder som anges i 1-3 om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet. 6. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska konventionen den 20 april 1959 om upphävande av passviseringstvånget för flyktingar. 7. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett svenskt kollektivpass eller i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass, dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel. 8. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ. 9. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer". 10. Innehavare av vatikanpass. 11. Medborgare i Filippinerna, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Tunisien som har diplomatpass. 12. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar - flygplatsen för mellanlandningen, eller - flygplatsen på bestämmelseorten, eller - den kommun där flygplatsen ligger, eller - flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium. 13. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger. 14. Utlänningar som avses i 3 kap. 4 a § eller i 5 kap. 8 §. 15. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av följande avtal: a) avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51), och b) avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor (SÖ 2005:6). Förordning (2005:47).

En utlänning som är under 18 år och som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är undantagen från kravet på visering under förutsättning att 1. vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa, 2. deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och 3. utlänningen innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut. Förordning (2001:37).

Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta i ärenden om viseringar. Innan en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat ges rätt att avslå ansökningar om visering, skall Migrationsverket samråda med Utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet får dessutom ge en sådan myndighet rätt att bevilja viseringar inom departementets ansvarsområde. Efter medgivande av Migrationsverket får en polismyndighet besluta om beviljande av nödfallsviseringar. Visering får beviljas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan. Förordning (2001:37).

Den som har en gällande visering är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. Förordning (2001:37).

Bevis om visering skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling. Förordning (2001:37).

Medborgare i Afghanistan, Bangladesh, Etiopien, Eritrea, Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Pakistan, Somalia, Sri Lanka eller Demokratiska republiken Kongo som passerar via internationellt flygplatsområde i Sverige skall ha visering för flygplatstransitering.

En enhetlig visering för högst femton dagar och giltig för en inresa får utfärdas vid gränsen till en utlänning som är skyldig att ha visering men kommer till Sverige utan att ha visering, därför att han eller hon på grund av tidsbrist eller tvingande skäl inte har kunnat ansöka om sådan. En nationell visering för högst femton dagar och giltig för en inresa i landet får beviljas i annat fall än som sägs i första stycket - av humanitära skäl, - på grund av Sveriges internationella förpliktelser, eller - om det annars finns ett starkt nationellt intresse att bevilja inresa. Förordning (2001:37).

En sjömansvisering är en enhetlig visering som får utfärdas till en utlänning som är sjöman och som i samband med av- eller påmönstring skall resa in i landet eller fortsätta till en annan Schengenstat. Sjömansvisering utfärdas av polismyndigheten vid gränsen och gäller i högst fem dagar. En sjömansvisering får utfärdas som en gruppvisering. När en polismyndighet anser det tveksamt om en sjömansvisering skall utfärdas, skall myndigheten begära besked från Migrationsverket. Förordning (2004:286).

En enhetlig visering får, om det finns särskilda skäl, utfärdas som en gruppvisering för flera utlänningar. En sådan visering får beviljas för högst 30 dagar. Förordning (2004:286).

Bestämmelserna om visering i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders, i Sverige anställda, diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer. För personer som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen får en nationell visering beviljas för längre tids vistelse i Sverige än tre månader. Förordning (2001:37).