7 kap. Särskilda bestämmelser

En utlänning skall inte avvisas med stöd av 3 kap. 4 § 4 utlänningslagen (1989:529) om 1. utlänningens make, barn eller förälder är bosatt här i landet och han inte har lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten skulle komma att ske, eller 2. utlänningen på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga till det land dit verkställigheten skulle komma att ske.

Om en utlänning vägrats asyl enligt 3 kap. 4 § andra stycket 4 utlänningslagen (1989:529), skall utlänningen få en särskild handling av vilken det framgår att de skäl för asyl som han eller hon anfört inte har prövats i sak i Sverige. Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om en sådan handling. Förordning (2000:391).

Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 8 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs. Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten. Att en verkställande polismyndighet skall underrätta Migrationsverket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 8 kap. 13 § utlänningslagen. Förordning (2004:399).

Den myndighet som verkställer en avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket. Förordning (2000:391).

En ansökan enligt 4 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) om särskilt tillstånd att göra ett kort besök i Sverige görs hos Migrationsverket. Förordning (2000:391).

När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (1989:529) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet. Förordning (2001:37).

har upphört att gälla genom förordning (2001:37).

har upphört att gälla genom förordning (2001:37).

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall och med de belopp som framgår av tredje stycket och 7 c §. För de ansökningar som skall ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt karriärkonsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna. För prövning av ansökan gäller i övrigt 11-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Ärendeslag Avgift kr Främlingspass (1 kap. 11 §) 500 Förlängning av giltighetstiden för främlingspass (1 kap. 12 §) 500 Nödfallsvisering (2 kap. 10 §) 315 Sjömansvisering (2 kap. 11 §) 315 Gruppvisering i form av nödfallsvisering och sjömansvisering, 315 därutöver för varje person 10 Avgift skall inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som med stöd av ett särskilt regeringsbeslut överförs till Sverige eller för prövning av ansökan om visering för en sådan utlänning. Avgift skall inte tas ut för beviljande av nödfallsvisering för de utlänningar som avses i 3 kap. 5 b § eller 4 kap. 2 § 4. Förordning (2004:286).

För utfärdande av resedokument och för förlängning av giltighetstiden för resedokument enligt 1 kap. 10 § denna förordning tas expeditionsavgift ut med 150 kr. Beslut om avgift enligt första stycket får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument. Förordning (1992:220).

Avgift tas ut för prövning av ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med 1 000 kr för personer som fyllt 18 år och med 500 kr för personer som inte fyllt 18 år. Vid ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) är avgiften 500 kr för personer som fyllt 18 år och 250 kr för personer som inte fyllt 18 år. Avgift skall dock inte tas ut av: 1. personer som avses i 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 §§ eller 3 kap. utlänningslagen, 2. personer som söker uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 5 eller 3 kap. utlänningslagen, 3. medborgare eller anhörig till en medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), 4. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, 5. medborgare i Bulgarien och Rumänien, 6. utlänningar som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen, 7. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige, 8. förundersökningsledare som söker uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen. Avgift enligt första stycket skall dock inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det. Förordning (2004:699).

Om det kan antas att transportören enligt 10 kap. 9 § utlänningslagen (1989:529) skall betala en särskild avgift, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2004:399).

Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 9 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529) skall åläggas en transportör, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan om betalningsansvar skall åläggas transportören. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig. Betalningsskyldighet skall beslutas av den myndighet som verkställer avvisningen. Förordning (1998:1568).

Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning. Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Förordning (1993:1252).

I sådana ärenden hos regeringen som avses i 11 kap. 9 § utlänningslagen (1989:529) skall prövningen göras av expeditionschefen eller av rättschefen i det departement till vilket ärendet hör. Detsamma gäller i fråga om yttrande i anledning av förordnande av eller ersättning till offentligt biträde. Regeringen kan uppdra även åt särskilda tjänstemän i departementen att pröva frågor och avge yttranden som har angetts nu. Förordning (1998:41).

Andra beslut enligt denna förordning än beslut enligt 7 a-7 c §§ får inte överklagas. Förordning (2004:399).

En skrivelse med överklagande av en polismyndighets beslut om avvisning skall ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, skall Migrationsverket avvisa den. Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Inte heller skall skrivelsen avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till polismyndigheten. Förordning (2000:391).

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om 1. pass och resedokument av Migrationsverket, 2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter samråd med Arbetsmarknads-styrelsen, Rikspolisstyrelsen och Utrikesdepartementet, 3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Utrikesdepartementet av departementet, 4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, efter samråd med Utrikesdepartementet, 5. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheters uppgifter i andra fall än som avses i 1-4 av Rikspolisstyrelsen, 6. Tullverkets åligganden av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Tullverket, 7. Kustbevakningens åligganden av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Kustbevakningen, 8. underrättelse enligt 6 kap. 1 § av Rikspolisstyrelsen. Förordning (2001:37).