Förordning (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommuner och regioner för mottagande av och insatser för skyddsbehövande och vissa andra utlänningar som avses i 3 § och som före utgången av november 2010 först togs emot i en kommun.

För utlänningar som har varit registrerade vid en mottagningsenhet hos Migrationsverket eller som har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen
(2005:716) ska tidpunkten då de först togs emot i en kommun anses vara den dag han eller hon faktiskt togs emot i kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 3 § ska tidpunkten då de först togs emot i en kommun anses vara då han eller hon folkbokfördes i kommunen enligt folkbokföringslagen
(1991:481). Förordning (2026:172).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Ersättning enligt denna förordning lämnas för

1. utlänningar som har överförts till Sverige med stöd av ett särskilt regeringsbeslut,
2. utlänningar som har fått uppehållstillstånd och som har tagits emot i kommunen efter att ha varit registrerade vid ett asylboende,
3. andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och
4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en utlänning som avses under 1-3 och ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har anknytning till först togs emot i en kommun.

Förordning (2025:60).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Har upphävts genom förordning (2025:229).

Har upphävts genom förordning (2002:1056).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Ersättning enligt denna förordning beslutas och betalas ut av Migrationsverket. Förordning (2007:627).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Har upphävts genom förordning (2017:200).

Har upphävts genom förordning (2017:200).

Har upphävts genom förordning (2017:200).

Har upphävts genom förordning (2017:200).

Har upphävts genom förordning (1995:1090).

Har upphävts genom förordning (1994:734).

För utlänningar som omfattas av 1 § har en kommun rätt till ersättning enligt 17 och 19-20 d §§ för vissa kostnader för

- ekonomiskt bistånd enligt 12 kap. 1 § socialtjänstlagen
(2025:400),

• insatser i boendet och för särskilda boendeformer enligt socialtjänstlagen,
• insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
• assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,
• bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag, och
• hälso- och sjukvård. Förordning (2025:470).

Ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd enligt
12 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400) som kommunen lämnat efter det att 20 månader gått från tidpunkten då utlänningen först togs emot i en kommun om utlänningen

1. hade fyllt 60 år när uppehållstillstånd beviljades första gången, eller

2. inte kan försörja sig på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Ersättning enligt första stycket lämnas inte för en utlänning som har uppnått riktåldern för pension. Förordning (2025:507).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader för insatser i boendet och för särskilda boendeformer enligt socialtjänstlagen (2025:400) lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av hög ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning. Ersättning för kostnader för en insats på grund av hög ålder lämnas endast om behovet av insatsen fanns när utlänningen först togs emot i en kommun. Ersättning för kostnader för en insats på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning lämnas endast om utlänningen hade sjukdomen eller funktionsnedsättningen när han eller hon först togs emot i en kommun, eller om sjukdomen eller funktionsnedsättningen annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Ersättningen till kommunen ska motsvara 75 procent av kommunens kostnader för insatsen, minskat med den avgift utlänningen själv har betalat. Förordning (2025:470).

Ersättning för kostnader enligt 17 och 19 §§ betalas ut i efterskott för varje kalenderår efter ansökan. Den första ansökan ska för respektive ersättningsslag ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare. Förordning (2010:1141).

Ersättning för kostnader för insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, samt för kostnader för assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken, lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Förordning (2025:470).

Ersättning för kostnader för bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag lämnas om utlänningen har behov av sådant bidrag på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.

Förordning (2018:225).

Ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård lämnas om utlänningen, på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande, måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården bedöms ha en varaktighet av minst tre år. Ersättningens storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.

När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2025:470).

Ersättning för kostnader enligt 20 a-20 c §§ lämnas endast om kommunens sammanlagda kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade, assistansersättning, bostadsanpassningsbidrag samt hälso- och sjukvård för en utlänning uppgått till lägst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättning betalas ut i efterskott efter ansökan. Den första ansökan ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare. Förordning (2010:1141).

En kommun har rätt till ersättning enligt 22-23 a §§ för mottagandet av ensamkommande barn som omfattas av 1 §. Med ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. Rätten till ersättning gäller endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.

En kommun har även rätt till ersättning enligt 24-25 a §§ för mottagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som har varit ensamkommande barn och som omfattas av 1 §.

Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga enligt 22-23 a och 24-25 a §§ ska dock lämnas till den kommun som i enlighet med 29 kap. 2 § socialtjänstlagen (2025:400) behåller ansvaret för insatser till en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun.

Förordning (2025:470).

Schablonersättning ska lämnas med 1 000 kronor per barn och dygn för kostnader för sådan vård i ett annat hem än barnets eget som ges till ett ensamkommande barn med stöd av socialtjänstlagen (2025:400) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Förordning (2025:470).

Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges till ett ensamkommande barn med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2025:400).

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen. Förordning (2025:470).

Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som tidigare har varit barnets familjehem och kommunen med stöd av 22 kap. 15 § socialtjänstlagen (2025:400) betalar ersättning till dessa vårdnadshavare, ska skälig ersättning lämnas för kommunens kostnader. Förordning (2025:470).

Schablonersättning ska lämnas med 750 kronor per person och dygn för mottagandet av en person som

1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. har varit ensamkommande barn,
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige, och
4. har beviljats studiehjälp enligt studiestödslagen

(1999:1395) för någon av månaderna i det kvartal som ersättningen avser. Förordning (2017:200).

För personer som har fyllt 18 men inte 21 år och som har varit ensamkommande barn ska ersättning lämnas för kostnader för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2025:400). Rätten till ersättning förutsätter att vården har påbörjats före 18 års ålder.

Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per person och dygn. Om schablonersättning har betalats ut enligt
24 §, ska ersättning lämnas för den del av kostnaden som överstiger beloppet för schablonersättningen.

Förordning (2025:470).

Om en kommun inte har rätt till ersättning enligt 24 eller 25 §, ska ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd som utgör försörjningsstöd enligt 12 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400) som kommunen har lämnat till en person som

1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. har varit ensamkommande barn, och
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige.

Förordning (2025:470).

Schablonersättning enligt 22 § ska betalas ut kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen avser och schablonersättning enligt 24 § kvartalsvis inom tre månader från det kvartal som ersättningen avser. Förordning (2017:200).

Ersättning för kostnader enligt 23, 23 a, 25 och 25 a
§§ ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan avser. Förordning (2017:200).

Har upphävts genom förordning (2017:200).

Har upphävts genom förordning (2007:627).

Har upphävts genom förordning (2002:1056).

Har upphävts genom förordning (2002:1056).

Har upphävts genom förordning (2002:1056).

Har upphävts genom förordning (2002:1056).

Har upphävts genom förordning (2002:1056).

Har upphävts genom förordning (1996:1375).

Har upphävts genom förordning (1996:1375).

En region har rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård av en utlänning som omfattas av 1 § och som på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som skyddsbehövande, måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården bedömts ha en varaktighet av minst tre år och regionens sammanlagda vårdkostnad för utlänningen uppgått till lägst
60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättningens storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.

När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2025:470).

En region har rätt till ersättning för kostnader för hälsoundersökning av en utlänning som omfattas av 1 § som har genomförts inom tolv månader från den tidpunkt då utlänningen först togs emot i en kommun enligt 1 § andra stycket, om utlänningen inte genomgått någon hälsoundersökning innan han eller hon först togs emot i en kommun eller om hälsounder-
sökning krävs av smittskyddsskäl.

En hälsoundersökning enligt första stycket ersätts i form av en schablonersättning med 2 000 kronor. I ersättningen ingår kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.

Förordning (2019:1010).

Ersättning för kostnader enligt 34 och 35 §§ betalas ut i efterskott efter ansökan.

Den första ansökan enligt 34 § ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har kommit in senare. Förordning (2010:1141).

Har upphävts genom förordning (2010:1141).

Utöver ersättning enligt 34-36 §§ får Migrationsverket inom ramen för anvisade medel lämna ersättning till regioner och kommuner för betydande extraordinära kostnader för vårdinsatser för skyddsbehövande. Sådan ersättning betalas efter ansökan. Förordning (2019:1010).

En ansökan om ersättning enligt denna förordning ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av den period ansökan avser om inte annat anges i andra bestämmelser i förordningen.

Kommuner och regioner är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för att verket ska kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt denna förordning. Förordning (2019:1010).

Har upphävts genom förordning (2007:627).

En mottagare av ersättning enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om ersättningen har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp.

Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av mottagaren, är denna återbetalningsskyldig om mottagaren insett eller skäligen borde ha insett felet.

En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i beslutet om ersättning. Förordning (2010:1141).

En mottagare av ersättning enligt 26 eller 38 § är även återbetalningsskyldig för medel som inte har använts för avsett ändamål. En upplysning om detta ska tas in i beslutet om ersättning. Förordning (2010:1141).

Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 41 §, ska Migrationsverket besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 41 a §, får Migrationsverket besluta att återkräva de medel som inte har använts för avsett ändamål.

Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på återbetalning efterges helt eller delvis.

Förordning (2010:1141).

Migrationsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Sveriges Kommuner och Regioner få tillfälle att yttra sig. Förordning (2020:136).

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 26 och 38 §§ får dock inte överklagas.

Förordning (2018:954).