34 kap. Anställning som präst m. m.
Ur Kyrkolag (1992:300)
Lagtext
1 §
Den som innehar en lönetjänst som präst är skyldig att efter ett beslut av stiftsstyrelsen utöva en annan prästtjänst inom samma stift i stället för den egna tjänsten. En deltidsanställd präst är dock inte skyldig att tjänstgöra i större omfattning än i sin egen tjänst. En präst är dock inte skyldig att utöva en högre tjänst under längre tid än samm anlagt tre månader av samma kalenderår.
2 §
Stiftsstyrelsen får ålägga en präst som är anställd på en lönetjänst i ett pastorat att jämsides med sin tjänst utöva en annan prästtjänst i samma eller i ett närbeläget pastorat inom samma stift, om tjänstg öringen varar i högst tre månader under samma kalenderår. Stiftsstyrelsen får också ålägga den som innehar en lönetjänst som präst att i stället för eller jämsides med sin tjänst sköta en sådan prästtjänst inom samma stift som inrättas i ett pastorat med tillfällig befolkningsökning under en del av året.
3 §
Regeringen får besluta att innehavaren av en biskopstjänst skall anvisas tjänstebostad.
4 §
Pastoratet får besluta att innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister skall anvisas tjänstebostad. Om tjänsten är tillsatt får pastoratet meddela eller upphäva ett sådant beslut bara med samtycke av den som innehar tjänsten. Pastoratet skall underrätta domkapitlet och egendomsnämnden om beslutet.
5 §
Kostnaderna för en tjänstebostad åt en kyrkoherde eller komminister skall betalas av pastoratet.
6 §
Egendomsnämnden fastställer hyran för tjänstebostäder för kyrkoherdar och komministrar. Hyran tillfaller pastoratet.
7 §
När en tjänstebostad har anvisats är den som innehar tjänsten skyldig att bo i den.
8 §
Beslut om befrielse från skyldigheten att bo i tjänstebostad fattas av regeringen, om beslutet rör en biskop, och i andra fall av domkapitlet. Domkapitlet skall medge en ansökan om befrielse, om pastoratet har tillstyrkt den eller om det på grund av prästens eller någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter framstår som skäligt. Bisysslor m. m.
9 §
Den som innehar en biskops- eller prästtjänst får inte utanför tjänsten inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller andra kyrkligt anställdas tjänsteutövning eller skada Svenska kyrkans anseende.
10 §
Den som innehar en biskops- eller prästtjänst får bara efter tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer uppbära sådana gåvo- eller donationsmedel eller liknande förmåner som är förenade med tjänsten.
11 §
I prästerligt arbete som består i myndighetsutövning eller som är oundgängl igen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning, får stridsåtgärd vidtas bara i form av lockout, strejk, vägran att arbeta på övertid eller nyanställningsblockad. Stridsåtgärd får inte vidtas på grund av något annat än förhållandet mellan domkapitlet som arbetsgivare och präster som arbetstagare i stiftet. Också i något annat prästerligt arbete än som sägs i första stycket är stridsåtgärd i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåten.
12 §
Om det uppkommer tvist om en viss stridsåtgärd är tillåten enligt 11 §, får denna inte vidtas förrän tvisten har avgjorts slutligt.
13 §
Präster får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av den arbetstagarorganisation som har anordnat åtgärden.
14 §
En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt orsaka stridsåtgärder som inte tillåts enligt 11 och 12 §§. En sådan organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt medverka vid otillåtna stridsåtgärder. Om en präst som tillhör en arbetstagarorganisation tänker inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är arbetstagarorganisationen skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör. Lag (1995:296) .
15 §
Om en präst som tillhör en arbetstagarorganisation har inlett en stridsåtgärd i strid mot 13 §, skall domkapitlet och arbetstagarorganisationen omedelbart ta upp överläggningar med anledning av stridsåtgärden och gemensamt verka för att den upphör. Första stycket gäller lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns och om inte något annat har bestämts i kollektivavtal.
16 §
Om domkapitlet bryter mot 11, 12 eller 15 § eller arbetstagarorganisa- tionen mot 14 eller 15 §, skall domkapitlet eller organisationen, även om förpliktelser till följd av kollektivavtal inte har åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Detsamma gäller präster som bryter mot 11, 12 eller 13 §, om inte något annat följer av andra stycket. Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåtgärd som inte är tillåten enligt 11 eller 12 §, får prästen åläggas skadestånd för att han har deltagit i åtgärden bara om det finns synnerliga skäl .
17 §
Den som är missnöjd med ett beslut eller en åtgärd enligt 1, 2 eller 10--15 § eller som vill begära skadestånd enligt 16 § får väcka talan i tingsrätten eller arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
18 §
Talan om skadestånd enligt 16 § skall väckas senast tre månader efter det att stridsåtgärden har avslutats. Väcks inte talan inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan förlorad.
19 §
Domkapitlets beslut enligt 8 § får överklagas hos Kammarkollegiet. Kammarko llegiets beslut får inte överklagas.