4 kap. Kapitalkrav för marknadsrisker enligt 2 kap. 3 §

Ett instituts handelslager utgörs av sådana positioner i finansiella instrument och råvaror som institutet tagit för att på kort sikt göra en vinst eller för att skydda andra positioner i handelslagret. Till handelslagret skall också räknas sådana exponeringar som uppkommit till följd av oavslutade affärer i finansiella instrument och råvaror, eller inte fullgjorda leveranser av sådana instrument och råvaror. Handelslagret utgörs vidare av ett instituts resultatförda men oreglerade fordringar som är hänförliga till poster i handelslagret, såsom fordringar på avgifter, provisioner, räntor och utdelningar. Lag (2000:444) .

Kapitalkravet för ränteanknutna finansiella instrument som ingår i ett instituts handelslager bestäms på grundval av emittentens kreditvärdighet och instrumentens löptid. Kapitalkravet omfattar specifik och generell risk i positionerna. Vid beräkning av kapitalkravet får institutet mot varandra räkna av positioner vilkas värde ökar vid ökning av instrumentets eller underliggande instruments värde (långa positioner) och övriga positioner (korta positioner) i finansiella instrument, om instrumenten är av samma slag och utgivna av samma emittent eller, i fråga om finansiella instrument med andra finansiella instrument som underliggande tillgång, om den underliggande tillgången utgörs av instrument som uppfyller dessa villkor. Vid bestämmandet av kapitalkravet avseende den specifika risken skall de ränteanknutna finansiella instrumenten delas in i följande grupper: A. Placeringar och fordringar 1. där emittenten är svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, 2. där emittenten är någon utländsk stat eller centralbank som regeringen föreskriver, 3. där emittenten är en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som regeringen föreskriver, 4. som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-3 och som uppfyller de krav regeringen föreskriver, 5. för vilka säkerheten utgörs av placeringar eller fordringar som anges i 1-4. B. Placeringar och fordringar 1. där emittenten är ett kreditinstitut eller värdepappersbolag, 2. där emittenten är en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver, 3. där emittenten är ett utländskt kreditinstitut eller värdepappersföretag i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver, 4. där emittenten är någon av de internationella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver, 5. som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-4 och som uppfyller de krav regeringen föreskriver, 6. för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som avses i 1-5, 7. som uppfyller särskilda krav i fråga om marknadsnotering, likviditet och kreditvärdighet hos emittenten. C. Övriga placeringar och åtaganden. Kapitalkravet för den specifika risken skall i varje enskild valuta motsvara - 0 % av summan av de poster som anges i andra stycket A, - 0,25 %, 1,00 % och 1,60 % av summan av de poster som anges i andra stycket B, beroende på om den återstående löptiden är högst 6 månader, mellan 6 och 24 månader respektive över 24 månader, samt - 8 % av summan av de poster som anges i andra stycket C. Kapitalkravet för den generella risken skall i varje enskild valuta bestämmas enligt antingen en löptidsbaserad eller en durationsbaserad metod. Lag (2000:444) .

Kapitalkravet för aktier och aktieanknutna finansiella instrument som ingår i ett instituts handelslager skall motsvara dels 4 % av institutets bruttoposition i sådana instrument (specifik risk), dels 8 % av institutets nettoposition i sådana instrument (generell risk). Vid beräkning av kapitalkravet får institutet mot varandra räkna av positioner vilkas värde ökar vid ökning av instrumentets eller underliggande instruments värde (långa positioner) och övriga positioner (korta positioner) i finansiella instrument, om instrumenten är av samma slag och utgivna av samma emittent eller, i fråga om finansiella instrument med andra finansiella instrument som underliggande tillgång, om den underliggande tillgången utgörs av instrument som uppfyller dessa villkor. Kapitalkravet för den specifika risken får sättas ned till 2 %, om positionerna i aktier och aktieanknutna finansiella instrument uppfyller särskilda krav i fråga om säkerhet, likviditet och riskspridning. För aktieindexterminer får kapitalkravet för den specifika risken efterges, om indexterminen omsätts på börs och uppfyller särskilda krav i fråga om riskspridning.

Ett institut som garanterar en emission av fondpapper får, efter medgivande av Finansinspektionen, vid beräkning av kapitalkravet för risker som ett sådant åtagande innebär, i stället för vad som sägs i 2 och 3 §§, använda en särskild metod enligt vilken institutet vid beräkning av sina nettopositioner får göra avdrag med sådana delar av emissionen som genom avtal tecknats eller garanterats av tredje man. Vid beräkning enligt denna metod skall även beaktas den tid som förflutit efter det att institutet blivit bundet av sitt åtagande.

Om ett institut har gjort en transaktion i finansiella instrument som ingår i handelslagret och transaktionen inte har fullföljts på avtalad avvecklingsdag, skall kapitalkravet för instrument som omfattas av transaktionen bestämmas med hänsyn till den risk för förlust som institutet utsätts för på grund härav. Kapitalkravet enligt första stycket skall beräknas på grundval av dels skillnaden mellan avtalat pris för de finansiella instrumenten och deras gällande marknadsvärde, dels den tid som förflutit från avtalad avvecklingsdag. Efter medgivande av Finansinspektionen får kapitalkravet i stället beräknas med utgångspunkt i det avtalade priset och den tid som förflutit från avtalad avvecklingsdag. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte återköpsavtal (repor och omvända repor) eller värdepapperslån.

Om ett institut har betalat för finansiella instrument som ingår i handelslagret innan dessa har mottagits eller levererat instrumenten utan att likvid erhållits för dem skall kapitalkravet bestämmas till 8 % av värdet av de finansiella instrumenten eller likviden sedan värdet multiplicerats med det riskvikttal som enligt andra stycket gäller för motparten i transaktionen. Om transaktionen gjorts över en stats gräns gäller vad nu sagts endast om en eller flera dagar har förflutit efter det att betalningen eller leveransen ägt rum. Det i första stycket avsedda riskvikttalet utgör A. 0 % för 1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, 2. utländska stater eller centralbanker som regeringen föreskriver, 3. en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd, som regeringen föreskriver, 4. fordringar och placeringar som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-3 och som uppfyller de krav regeringen föreskriver. B. 20 % för 1. ett kreditinstitut eller värdepappersbolag, 2. en svensk börs eller clearingorganisation, 3. en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver, 4. ett utländskt kreditinstitut eller värdepappersföretag i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver, 5. en börs eller clearingorganisation i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver, 6. någon av de internationella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver, 7. fordringar och placeringar som inte är mer riskfyllda än de som anges i 1-6 och som uppfyller de krav regeringen föreskriver. C. 100 % för övriga motparter. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte återköpsavtal (repor och omvända repor), värdepapperslån och sådana derivatinstrument som regeringen föreskriver. För dessa skall kapitalkravet i stället beräknas i enlighet med vad regeringen föreskriver. Lag (2000:444) .

För resultatförda men oreglerade fordringar såsom avgifter, provisioner, räntor och utdelningar som är hänförliga till poster i handelslagret skall kapitalkravet bestämmas till 8 % av fordran sedan denna multiplicerats med det riskvikttal som enligt 6 § gäller för motparten. Första stycket tillämpas inte om kapitalkrav enligt 2--6 §§ gäller för posterna eller dessa har räknats av från kapitalbasen enligt 2 kap. 8 §.

Ett institut skall uppfylla ett kapitalkrav för valutarisk och råvarurisk. Kravet skall bestämmas och beräknas för hela verksamheten enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Lag (2000:444) .

Ett institut får, efter medgivande av Finansinspektionen, vid beräkning av kapitalkravet för sådana marknadsrisker som avses i 2-4 och 8 §§, använda annan metod än som anges där, om denna metod uppfyller de särskilda krav som regeringen föreskriver. Lag (1995:1598) .