5 kap. Hälso- och sjukvård

Rätten till fri hälso- och sjukvård omfattar 1. hälsoundersökning, 2. öppen och sluten vård vid vårdinrättning, 3. läkemedel och tekniska hjälpmedel, 4. transporter i samband med sjukdomar och skador, 5. läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka giltigt skäl för frånvaro.

En totalförsvarspliktig som tjänstgör hos Försvarsmakten vid ett förband eller en skola får fri hälso- och sjukvård hos annan hälso- och sjukvårdspersonal än sådan personal vid förbandet eller skolan endast 1. om sådan personal saknas vid förbandet eller skolan, 2. efter hänvisning av hälso- och sjukvårdspersonal vid förbandet eller skolan, eller 3. vid sådant akut behov av sjukvård att hälso- och sjukvårdspersonalens hänvisning inte hinner inhämtas.

Den som ansvarar för utbildningen betalar patientavgiften i de fall sådan avgift tas ut. Om någon utan giltigt skäl har uteblivit från ett sådant avtalat vårdbesök för vilket patientavgift tas ut, skall han eller hon ersätta kostnaden för patientavgiften.

En totalförsvarspliktig som vid tiden för utryckning får sluten vård vid vårdinrättning har rätt till sådan fri sjukvård under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.

Om någon skadas under grundutbildningen eller repetitionsutbildningen och det finns anledning att anta att skadan kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, skall den utbildningsansvariga myndigheten, utöver vad som följer av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, stödja och bistå den skadade så att hans eller hennes möjlighet att leva ett aktivt och självständigt liv stärks. Detta ansvar kvarstår under fem år efter det att utbildningen avslutats. Av 8 kap. 7 § lagen om totalförsvarsplikt följer att ekonomiskt stöd för anskaffande av hjälpmedel även gäller skadade som inte kan återfå full arbetsförmåga. Förordning (2002:509).