Donationsförordning (1998:140)

Förordningen gäller för myndigheter under regeringen och innehåller bestämmelser om mottagande och förvaltning av donationer samt om åtagande att förvalta en stiftelse.

Förordning (2011:221).

Med en donation avses i denna förordning varje slag av överlåtelse av egendom till en myndighet genom gåva eller testamentariskt förordnande som sker utan krav på motprestation eller särskild förmånsställning och där egendomen inte bildar en stiftelse.

Förordningen gäller inte egendom som tas emot från

1. en annan statlig myndighet,
2. en stiftelse som bildats med medel som härrör från avvecklingen av löntagarfonderna, eller
3. en mellanstatlig organisation till vilken Sverige är anslutet.

En myndighet får ta emot en donation, om ändamålet med donationen har ett nära samband med myndighetens verksamhet eller om en närmare bestämning av ändamålet saknas.

En donation får inte tas emot om den skulle medföra ett ökat behov för myndigheten av medel från statsbudgeten eller om donationen är förenad med villkor som strider mot någon bestämmelse i denna förordning.

Mottagandet av en donation kräver medgivande av regeringen, om den överlåtna egendomen

1. utgörs av fast egendom, tomträtt eller byggnad som är lös egendom om egendomen skall behållas av staten längre än två år efter det att myndigheten får fri dispositionsrätt till egendomen,
2. utgörs av aktier som motsvarar hälften eller mer än hälften av rösterna för samtliga aktier i ett aktiebolag, en andel i ett handelsbolag eller en insats i en ekonomisk förening,
3. utgörs av rätt till patent,
4. skall användas för att förvärva sådan egendom som anges i 1-3, eller
5. inte får avyttras.

Om egendomen utgörs av ett kulturföremål, eller av ett föremål som skall ingå i en myndighets samlingar, får myndigheten ta emot egendomen trots att den inte får avyttras.

Egendom som en myndighet tagit emot som donation utgör statens egendom.

En myndighet som har tagit emot en donation skall se till att egendomen förvaltas på det sätt som är lämpligt med hänsyn till donationens ändamål och används för det ändamål som donatorn bestämt eller, om en närmare bestämning saknas, för ett ändamål inom myndighetens verksamhetsområde.

Om särskilda villkor föreskrivits för förvaltningen eller placeringen av egendomen, skall dessa tillämpas.

Om särskilda villkor knutna till donationen inte hindrar det, skall likvida medel sättas in på myndighetens räntekonto eller på ett annat konto i Riksgäldskontoret. Medel som inte skall förbrukas inom de närmaste två åren får myndigheten uppdra åt Kammarkollegiet att förvalta enligt förordningen
(1987:778) om placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning.

Efter medgivande av regeringen får en myndighet, om inte särskilda villkor knutna till en enskild donation hindrar detta, placera donationsmedel som inte ska förbrukas inom de närmaste två åren i svenska statsobligationer och statsskuldväxlar, värdepappersfonder enligt lagen (2004:46)
om värdepappersfonder eller i aktier inregistrerade vid en reglerad marknad i Sverige.

Regeringen kan också medge att myndigheten får uppdra åt någon annan att placera medlen på dessa sätt.

Om regeringen har medgett att placering får göras i aktier, får högst 5 procent av det i aktier placerade kapitalet utgöras av aktier i ett och samma bolag. Vidare får ett innehav inte överstiga 5 procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma bolag. Förordning (2013:591).

En myndighet som förvaltar en donation som kan ge ekonomisk avkastning skall varje år ta ut ersättning för de kostnader som myndigheten har för att tillgodose ändamålet med donationen och för förvaltningen av egendomen.

Om myndigheten i fråga om en donation bedömer att förhållandena har ändrats på sådant sätt att förutsättning för permutation föreligger, skall den förvaltande myndigheten ansöka om sådan.

En myndighet får åta sig att förvalta en stiftelse, om ändamålet med stiftelsen har ett nära samband med myndighetens verksamhet.

Ett åtagande att förvalta en stiftelse kräver medgivande av regeringen, om det föreskrivs i stiftelseförordnandet att stiftelsen inte får ersätta myndigheten för förvaltningskostnaderna.

En myndighet som förvaltar en stiftelse skall varje år begära ersättning av stiftelsen för de kostnader myndigheten har för sin förvaltning av stiftelsen. Om regeringen lämnat ett medgivande enligt 16 §, skall myndigheten inte begära ersättning.

Om en myndighet i mer betydande omfattning förvaltar donerad egendom eller egendom som tillhör en stiftelse, skall myndigheten i årsredovisningen särredovisa kostnader och ersättningar för förvaltningen av den egendom som kan ge ekonomisk avkastning.

Sådan särredovisning skall alltid lämnas för fast egendom, tomträtt eller byggnad som är lös egendom.

Om de förvaltade donationerna har en mer betydande omfattning skall myndigheten i årsredovisningen lämna en samlad redovisning för donationernas storlek, valda placeringsformer och avkastningen. Sådan särskild redovisning behöver dock inte lämnas för kapital som satts in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret.

En myndighet, som under året tagit emot en donation av större värde eller som åtagit sig att förvalta en stiftelse, skall ange detta i årsredovisningen.

Statskontoret får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Förordning (2025:1198).