3 kap. Polismyndighetens uppgifter

Polisstyrelsen ska särskilt se till 1. att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för polisverksamheten, 2. att polisarbetet bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav, och 3. att förvaltningen fungerar väl. Polisstyrelsen ska se till att verksamheten är organiserad på ett ändamålsenligt sätt och att den samordnas med verksamheten vid andra polismyndigheter. Styrelsen ska biträda länspolismästaren och föreslå honom eller henne de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Förordning (2007:1149).

Polisstyrelsen avgör 1. viktiga frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi, 2. viktiga frågor som rör polismyndighetens organisation, och 3. andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till styrelsen. Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall.

Polisstyrelsen skall yttra sig i samband med att länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter skall anställas.

Polisstyrelsen skall bestämma vad som skall gälla om planering och uppföljning av polisens arbete och den skall göra det inom ramen för de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av 13 b § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Polisstyrelsen skall vid planeringen och uppföljningen samverka nära med Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med Kustbevakningen. Förordning (2004:1278).

Polisstyrelsen får utse en eller flera av sina ledamöter eller en eller flera av de valda ledamöterna i en polisnämnd att särskilt följa utredningar i ärenden som avses i 3 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. och som gäller anställda eller uppdragstagare vid myndigheten. Styrelsen kan bestämma att en polisnämnd får ta emot information om hur ärenden som överlämnats till åklagare har slutbehandlats. Förordning (2010:1033).

Polisnämnden avgör i den utsträckning som polisstyrelsen bestämmer sådana ärenden som avses i 2 § första stycket 1-2 och 3 §. Polisnämnden avgör också andra frågor som hänskjuts till nämnden av länspolismästaren, av den ställföreträdande polischefen eller av chefen för det polisområde som ingår i nämnden. Polisstyrelsen får bestämma att polisnämnden skall bereda ärenden som skall avgöras av styrelsen. Polisstyrelsen bör särskilt se till att ärenden delegeras till polisnämnden i den utsträckning som det behövs med hänsyn till att polisarbetet skall vara lokalt förankrat. Polisnämnden får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall.

Länspolismästaren ansvarar för polismyndighetens verksamhet. Han eller hon ska se till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att polismyndigheten hushållar väl med statens medel. Länspolismästaren ska hålla styrelsen informerad om verksamheten. Förordning (2007:1149).

Länspolismästaren är skyldig att vid polismyndigheten genomföra den interna styrning och kontroll som Rikspolisstyrelsen ansvarar för enligt förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Förordning (2007:1149).

Länspolismästaren ansvarar för polismyndighetens arbetsgivarpolitik enligt 8 § myndighetsförordningen (2007:515) och företräder myndigheten som arbetsgivare. Förordning (2007:1149).

Länspolismästaren ska, om inte polisstyrelsen bestämt något annat, se till att de övriga ledamöterna i polisstyrelsen fortlöpande informeras om sådana ärenden som avses i 3 § förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. och som gäller anställda och uppdragstagare vid myndigheten. Ledamöterna ska i sådana fall även informeras om hur de ärenden som överlämnats till åklagare har slutbehandlats. Förordning (2010:1033).

Ärenden vid en polismyndighet som inte skall avgöras av polisstyrelsen eller polisnämnden avgörs av länspolismästaren. Om sådana ärenden inte behöver prövas av länspolismästaren, får de dock avgöras av någon annan anställd enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Ärenden vid myndigheten som inte behöver prövas av länspolismästaren får också avgöras av en anställd vid en annan polismyndighet, om myndigheterna har träffat en överenskommelse om sådan samverkan. Förordning (2005:52).

När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden enligt 6 § skall den se till att ärendena fördelas mellan de anställda efter deras kvalifikationer. Vid fördelningen skall myndigheten beakta vad som krävs för att upprätthålla kvalitet och säkerhet i handläggningen och se till att effektivitet och snabbhet i verksamheten främjas. Myndigheten skall också beakta i vilken utsträckning handläggningen kräver särskild kompetens, utbildning eller erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se till att ärendena inte handläggs av personal som är mer kvalificerad än vad ärendet kräver. Polismyndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken skall skötas av en polismyndighet. Förordning (1999:739).

Beslut av större vikt som tål uppskov får inte fattas i länspolismästarens frånvaro. Utan länspolismästarens medgivande får det inte heller vidtas sådana åtgärder som är oförenliga med föreskrifter som polismyndigheten har meddelat.

Länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter eller polissekreterare får fatta beslut 1. om frihetsberövande, 2. om att avvisa eller avlägsna deltagare i folksamlingar enligt 13 c § polislagen (1984:387), 3. om att skaffa sig tillträde till en bostad eller något annat ställe eller för att undersöka transportmedel enligt 20 § första och andra styckena polislagen, 4. om att skaffa sig tillträde till eller förhindra tillträde till ett hus, rum eller annat ställe m.m. eller om kroppsvisitation enligt 23 § första och andra styckena polislagen, 5. om att förbjuda tillträde till ett visst område eller utrymme eller att anvisa deltagare i en folksamling att följa en viss väg enligt 24 § polislagen, 6. om vitesföreläggande, 7. om allmänna sammankomster och cirkusföreställningar enligt 2 kap. ordningslagen (1993:1617), 8. om förbud att fortsätta att använda vissa platser eller lokaler enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen ordningslagen, 9. om att återkalla tillstånd enligt 3 kap. 18 § ordningslagen, 10. om att någon ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 19 § ordningslagen, 11. om att polismyndigheten ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 21 § ordningslagen, 12. om tillstånd i fråga om handel, 13. om hämtning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken eller om åtgärder enligt 10 § andra stycket samma kapitel, 14. om hämtning av barn enligt 18 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn eller om åtgärder enligt 20 § samma lag, 15. om avvisning eller om överlämnande enligt 8 kap. 17 § andra och tredje styckena utlänningslagen (2005:716), 16. om att ta en utlänning i förvar eller att ställa utlänningen under uppsikt enligt 10 kap. 1-3, 6-8, 12, 13 och 17 §§ utlänningslagen, 17. om att ta emot en nöjdförklaring enligt 15 kap. 2 § utlänningslagen, 18. om verkställighet enligt 12 kap. 14 och 17 §§ utlänningslagen, 19. om att göra en anmälan som rör utvisning enligt 2 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, om förvar enligt 8 § första stycket samma lag, om husrannsakan, kroppsvisitation m.m. enligt 19 § samma lag eller om att framställa yrkande om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation m.m. enligt 21 § andra stycket samma lag, 20. om tillstånd att resa in från eller ut till något annat land enligt 6 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97), 21. om förordnande av offentligt biträde, 22. om förskott för överlastavgift enligt 8 a § lagen (1972:435) om överlastavgift eller om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 8 b § samma lag, 23. om att göra en anmälan om tillträdesförbud enligt 6 § tredje stycket lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, 24. om förskott för sanktionsavgift enligt 10 kap. 5 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 10 kap. 6 § samma förordning, eller 25. om förskott för sanktionsavgift enligt 25 a § förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter eller om att ett fordon eller fordonståg inte får fortsätta färden enligt 25 b § samma förordning. Polismyndigheten får uppdra åt en annan anställd än som anges i första stycket att fatta beslut i ärenden som anges där, om den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs. Förordning (2014:192).

Polismyndigheten svarar för att anställda som bedöms vara lämpade för chefsbefattningar ges möjligheter till kompetensutveckling. Har den som skall anställas som chef inom polisen inte tidigare genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan eller motsvarande utbildning, skall polismyndigheten i samråd med Rikspolisstyrelsen se till att han eller hon får den polisutbildning som behövs för chefsuppdraget. Förordning (1999:739).

En polismyndighet får besluta om polisförstärkning till en annan polismyndighet och begära polisförstärkning från en annan polismyndighet. Frågor om polisförstärkning prövas av myndighetens chef eller i brådskande fall av kommissarier eller vakthavande polisbefäl.

Chef för den personal som tjänstgör som polisförstärkning är länspolismästaren vid den polismyndighet som har tilldelats förstärkningen, om något annat inte har bestämts i det enskilda fallet.

Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisens insatser vid särskilda händelser och för polisens insatser vid skyddet av viktigare objekt i polisdistriktet.

Polismyndigheten skall hålla länsstyrelsen informerad om omständigheter av väsentlig betydelse för länsstyrelsens verksamhet.

Polismyndigheten skall samråda med Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med Ekobrottsmyndigheten, innan den fattar beslut om föreskrifter som berör åklagarväsendet. Förordning (2004:1278).

Ärenden - som inte avser ledningen av polisverksamheten i särskilt fall - avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 6 § avgörs utan föredragning.

I frågor som rör kvalificerade skyddsidentiteter enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter skall Rikspolisstyrelsen biträda polismyndigheten. Förordning (2006:1077).

För varje beslut som polismyndigheten fattar och som inte angår ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, skall det vid myndigheten finnas en handling. Av handlingen skall det framgå 1. vad det innehåller, 2. vem som fattat beslutet, 3. vem som i övrigt varit närvarande vid den slutliga handläggningen av ärendet, och 4. vilken dag beslutet fattades.

Protokoll skall föras när det förekommer avvikande mening eller när det behövs protokoll av någon annan orsak. Avvikande mening behöver dock inte antecknas i protokollet, om den framgår av någon annan handling hos polismyndigheten.

I skrivelser från polismyndigheten till regeringen, statsråd, Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen skall det anges vem som fattat det beslut som skrivelsen avser eller i övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit föredragande. Har avvikande mening förekommit i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.