6 kap. Registrering av fordon

I 11 kap. finns bestämmelser om avregistrering av fordon som registrerats enligt detta kapitel. Bestämmelser om tillfällig registrering av fordon finns i 21-28 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister och i 15 kap.

Frågor om registrering prövas efter ansökan, om de avser 1. nya fordon som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga fordonstillverkare, eller 2. nya fordon som har förts in till Sverige av registrerade importörer. Förordning (2007:745).

En ansökan om registrering ska göras av fordonets ägare och vara skriftlig. Den får överföras elektroniskt på det sätt Transportstyrelsen föreskriver. Den ska innehålla 1. uppgifter om ägarens identitet, 2. de uppgifter om fordonet som behövs för att detta ska kunna säkert identifieras, samt 3. i förekommande fall uppgifter, till ledning för beskattningen, om användningen av en traktor, ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton, en tung terrängvagn, ett fordon som avses i 5 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon eller en släpvagn i visst fall. Till en ansökan ska i övrigt de handlingar och uppgifter bifogas som Transportstyrelsen föreskriver. Om den som i ansökan uppges vara fordonets ägare inte har fyllt 18 år och bestämmelserna i lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska tillämpas på en förmyndare för honom eller henne, ska ansökan innehålla underskrift av samtliga förmyndare. Har förvärvaren fler än en förmyndare, ska ansökan också innehålla uppgift om vilken förmyndare som ska registreras. Förordning (2008:1283).

För andra fordon än sådana som anges i 2 § prövas frågor om registrering efter anmälan från ett besiktningsorgan enligt fordonslagen (2002:574) sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning eller meddelats ett enskilt godkännande. Enligt 4 kap. 8 och 18 §§ fordonsförordningen (2009:211) ska fordonet ha godkänts vid en ursprungskontroll innan det genomgår provning för ett enskilt godkännande eller registreringsbesiktigas. Till en anmälan ska besiktningsorganet bifoga de uppgifter som Transportstyrelsen föreskriver. Förordning (2009:218).

En ursprungskontroll av ett fordon görs av Transportstyrelsen efter ansökan av fordonets ägare. Ansökan ska vara skriftlig och innehålla 1. uppgifter om ägarens identitet, och 2. de uppgifter om fordonet som behövs för att detta ska kunna säkert identifieras. Till ansökan ska i övrigt de handlingar och uppgifter bifogas som Transportstyrelsen föreskriver. Om den som i ansökan uppges vara fordonets ägare inte har fyllt 18 år och bestämmelserna i lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska tillämpas på en förmyndare för honom eller henne, ska ansökan innehålla underskrift av samtliga förmyndare. Har förvärvaren fler än en förmyndare, ska ansökan också innehålla uppgift om vilken förmyndare som ska registreras. Förordning (2008:1283).

Vid en ursprungskontroll ska fordonets identitet kontrolleras med utgångspunkt i tidigare registrering, chassinummer eller annan märkning för identifiering. Det ska även kontrolleras om fordonet är efterlyst, om lämnade uppgifter och bifogade handlingar styrker det uppgivna ursprunget samt om bifogade handlingar är äkta och giltiga. Ett fordon får godkännas vid kontrollen endast om dess ursprung med säkerhet kan fastställas. Ett godkännande enligt första stycket upphör att gälla om fordonet byter ägare innan det registreras. Förordning (2007:745).

När sådana uppgifter har lämnats som sägs i 3 § första stycket 1 och 2 eller 4 § andra stycket ska fordonet registreras. Registrering får dock vägras om 1. fordonet är efterlyst, 2. det efter godkänd ursprungskontroll av ett fordon som avses i 4 § har framkommit uppgifter som, om de hade förelegat tidigare, skulle ha medfört att fordonet underkänts vid kontrollen, 3. det beträffande ett fordon som inte har godkänts vid en registreringsbesiktning framgår att fordonet är konstruerat för vänstertrafik, och det inte framgår att fordonet uppfyller de krav som gäller i Sverige, eller 4. fordonet begärs registrerat med stöd av ett typgodkännande för fordon i små serier och antalet fordon som har registrerats under året med stöd av detta redan uppgår till det maximalt tillåtna antalet. Om avställning av fordon vid registreringen finns bestämmelser i 8 kap. 1 §. Förordning (2009:218).

Andra nya EG-motorfordon och nya släpvagnar till sådana fordon än sådana som anges i 2 § får registreras endast om de omfattas av ett i Sverige giltigt typgodkännande eller enskilt godkännande. Bestämmelsen i första stycket gäller inte 1. fordon som uteslutande är avsedda för tävling på väg, 2. prototyper av fordon som används på väg för utförande av ett särskilt provningsprogram under en tillverkares ansvar, under förutsättning att de särskilt har konstruerats och tillverkats för detta ändamål, eller 3. fordon som omfattas av ett tillfälligt EG-typgodkännande enligt 3 kap. 12 § fordonsförordningen (2009:211), eller av ett godkännande som godkännandemyndigheten med stöd av 3 kap. 34 § samma förordning har beslutat ska gälla i Sverige, och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla. Ett nationellt typgodkännande som har meddelats med stöd av 3 kap. 4 § 1 b fordonsförordningen ska inte anses som ett i Sverige giltigt typgodkännande vid tillämpningen av denna paragraf. Förordning (2009:218).

Bestämmelserna i 7 a § gäller inte vid tillfällig registrering av fordon enligt 23 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Förordning (2009:218).

Ett fordon som har avregistrerats enligt 11 kap. 4 § får inte registreras på nytt.

Ett sådant motorfordon som anges nedan ska antecknas som utryckningsfordon, om det vid enskilt godkännande eller registreringsbesiktning enligt 4 kap. fordonsförordningen (2009:211) har godkänts eller i ett intyg om överensstämmelse har betecknats som utryckningsfordon: 1. ett motorfordon som har godkänts vid lämplighetsbesiktning enligt 5 kap. 1 § 4 fordonsförordningen och som är inrättat för transport av sjuka eller skadade och är avsett att användas uteslutande för detta ändamål av den som ingår i en sådan organisation som avses i 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), eller 2. ett motorfordon som är avsett att användas endast av a) en statlig brandkår eller en kommunal organisation för räddningstjänst eller ett spårvägs- eller järnvägsföretag för att bereda hjälp vid eller förhindra olycksfall eller undanröja trafikhinder, eller b) en polisman, tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman i brådskande tjänsteutövning. Förordning (2017:89).

Ett fordon i internationell vägtrafik i Sverige skall vara registrerat i en främmande stat. Fordonet behöver dock inte vara registrerat om det enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister får användas här utan att vara registrerat. Ett släpfordon behöver inte vara registrerat om det får användas i sitt hemland utan registrering. Inte heller behöver en moped klass I eller en motorcykel vara registrerad 1. om den har införts och används av en person som är bosatt utomlands men som tillfälligt vistas här, 2. om den uppfyller de villkor som gäller för ett sådant fordon i brukarens hemland, 3. om motorn har en slagvolym som inte överstiger 50 kubikcentimeter, och 4. om den som infört mopeden eller motorcykeln får använda den i sitt hemland utan körkort eller därmed jämförlig handling. Förordning (2002:945).

Vid färd med ett registrerat fordon i internationell vägtrafik i Sverige ska föraren medföra ett registreringsbevis som är utfärdat enligt rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/46/EU, eller ett registreringsbevis som visar 1. registreringsnumret, 2. datum för första registreringen eller fordonets tillverkningsår, 3. namn och adress beträffande den person som beviset har utfärdats för, 4. tillverkarens namn eller varumärke, 5. fordonets tillverknings- eller serienummer, 6. fordonets totalvikt, om fordonet är avsett för godstransporter, och 7. bevisets giltighetstid, om den inte är obegränsad. Vid färd med ett oregistrerat släpfordon i internationell vägtrafik i Sverige ska dragfordonets förare medföra ett bevis om att fordonet får användas i trafik i sitt hemland. Beviset ska innehålla de uppgifter som anges i första stycket 2-7. De handlingar som avses i första och andra styckena ska på begäran överlämnas för kontroll till bilinspektör, polisman eller tulltjänsteman. Uppgifterna i handlingarna ska vara angivna antingen med enbart latinska bokstäver eller engelsk kursivstil eller också upprepade i denna form. Handlingarna ska vara i sådant skick att de kan läsas utan svårighet. Förordning (2016:1216).

Ett registrerat fordon i internationell vägtrafik i Sverige skall vara försett med registreringsskyltar, som visar fordonets registreringsnummer. Ett oregistrerat släpfordon i internationell vägtrafik i Sverige skall baktill vara försett med en skylt som visar dragfordonets registreringsnummer. Om flera oregistrerade släpfordon dras av ett dragfordon, skall skylten vara placerad på det sista släpfordonet. Förordning (2002:945).

Varje registrerat fordon i internationell vägtrafik i Sverige ska baktill ha ett nationalitetsmärke som visar i vilken stat fordonet är registrerat. Ett oregistrerat släpfordon i internationell vägtrafik i Sverige ska baktill vara försett med nationalitetsmärke för den stat där dragfordonet är registrerat. Detta gäller dock inte om dragfordonet är registrerat i Sverige. Nationalitetsmärket ska bestå av högst tre latinska bokstäver. De bokstäver som betecknar de olika staterna bestäms genom överenskommelser med dessa stater. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte fordon som används vid samarbete enligt 2 eller 4 kap. lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete. Bestämmelserna gäller inte heller fordon som används av danska polismän vid färd på svenskt territorium på den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen. Förordning (2017:511).

I stället för vad som anges i 11 § gäller för motordrivna fordon som är registrerade i Danmark, Finland eller Norge och till dem kopplade släpfordon, att fordonens registreringsskyltar skall godtas som bevis för registreringen. Dessutom skall godtas 1. för andra danska fordon än personbilar och motorcyklar och till personbilar kopplade släpfordon: "inregistreringsattest", 2. för finska fordon: registerutdrag för fordonet eller registreringsbevis som visar att fordonet får användas i utlandet eller interimsintyg, 3. för norska fordon: "vognkort". Förordning (2002:945).

Som identitetshandling för sådana fordon som avses i 15 § andra stycket lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall följande godtas. 1. För danska fordon: "registreringsattest". 2. För finska fordon: "provnummerskyltar" tillsammans med intyg om rätt att använda sådana skyltar. 3. För norska fordon: "prøvekjennemerke" tillsammans med "vognkort for årsprøvekjennemerke" eller "kjøreseddel for dagsprøvekjennemerke" i original. Förordning (2002:945).

Som bevis för ett sådant tillstånd som avses i 15 § tredje stycket lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall följande godtas. 1. I Danmark utfärdad tillfällig "inregistreringsattest" och gränsskylt. 2. I Finland utfärdat interimistiskt registreringsbevis och motsvarande skylt eller interimsintyg och motsvarande SF-skylt. 3. I Norge utfärdat "vognkort" och motsvarande skylt för särskild registrering. Fordonen skall dessutom vara försedda med hemlandets nationalitetsmärke. Förordning (2002:945).

För varje bil, motorcykel, motorredskap, tung terrängvagn och släpvagn som registrerats ska en årlig vägtrafikregisteravgift tas ut. För en moped klass I, ett terrängsläp och ett annat terrängmotorfordon än en tung terrängvagn ska en engångsavgift för registerhållningen tas ut. Vägtrafikregisteravgiften för en moped klass I, terrängsläp och för ett annat terrängmotorfordon än en tung terrängvagn tas ut i samband med skyltavgiften för fordonet. Vägtrafikregisteravgift ska dock inte tas ut om ett sådant fordon ställs av vid registreringen och därefter avregistreras utan att avställningen upphört. Vägtrafikregisteravgiften för andra fordon tas ut första gången i samband med att fordonet första gången ställs på. Därefter tas vägtrafikregisteravgiften ut i samband med att fordonsskatt tas ut första gången för ett skatteår eller en del av ett skatteår. Om fordonet inte är skattepliktigt eller om det är befriat från fordonsskatt ska avgiften tas ut vid den tidpunkt som skulle ha gällt om fordonet varit skattepliktigt eller inte varit befriat från fordonsskatt. Vid avställning ska inte avgift tas ut om avställningen beror på att fordonet har tagits från ägaren genom brott och inte anträffats därefter. Förordning (2010:1599).

Skyldig att betala avgift enligt 17 § är den som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare till fordonet när avgiften ska tas ut. I fråga om sådan avgift som tas ut i samband med fordonsskatt tillämpas 4 kap. 1-7, 9 och 10 §§, 5 kap. 2, 3, 7 och 17 §§, 6 kap., 7 kap. och 8 kap. 2-4 §§ vägtrafikskattelagen (2006:227) och 6-9 §§ vägtrafikskatteförordningen (2006:242). Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om hur avgiften ska tas ut om fordonsskatt inte ska betalas. Om en sådan avgift inte betalas i rätt tid, ska avgiften lämnas för indrivning. Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala avgiften. Förordning (2015:358).