Förordning (2003:1179) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

De termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

Förordning (2015:111).

Om en arresteringsorder har skickats till en åklagare som inte är behörig att handlägga ärendet, skall arresteringsordern lämnas över till en behörig åklagare. Den behöriga åklagaren skall underrätta den utfärdande myndigheten om åtgärden.

Den eftersökte ska underrättas om innehållet i arresteringsordern så snart som möjligt efter att han eller hon har anträffats. Samtidigt ska han eller hon få skriftlig information om sin möjlighet att lämna sådant samtycke som avses i 4 kap. 9 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, och om innebörden av ett sådant samtycke.

Den eftersökte ska vid samma tillfälle underrättas om att han eller hon har rätt att utse en försvarare eller ett biträde i den medlemsstat som har utfärdat arresteringsordern. Om den eftersökte vill utöva denna rätt ska åklagaren omedelbart underrätta den utfärdande myndigheten om det.

Om arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och han eller hon begär att få en kopia av domen, ska åklagaren snarast underrätta den utfärdande myndigheten om begäran, om den utfärdande myndigheten i intyget har bekräftat att villkoren i artikel 4a.1 d i rambeslutet är uppfyllda. Domen ska överlämnas till den eftersökte så snart den inkommit från den utfärdande myndigheten. Förordning (2016:934).

Om överlämnande begärs för en gärning på tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall åklagaren samråda med och vid behov inhämta yttrande från Justitiekanslern.

Om en förundersökning har inletts eller ett åtal har väckts i Sverige för den gärning som den europeiska arresteringsordern avser, ska åklagaren rådgöra med förundersökningsledaren eller den åklagare som har väckt åtal om var lagföringen bäst sker. Förordning (2024:50).

Om förutsättningar finns för att verkställa en frihetsberövande påföljd i Sverige enligt 2 kap. 6 § lagen
(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, ska åklagaren, eller på uppdrag av åklagaren en polisman som biträder vid utredningen, fråga den eftersökte om han eller hon begär att påföljden ska verkställas i Sverige.

Den eftersökte ska upplysas om innebörden av att påföljden verkställs i Sverige.

En begäran om att påföljden ska verkställas i Sverige ska lämnas skriftligen enligt ett formulär som fastställs av Åklagarmyndigheten. Förordning (2024:50).

Om den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, ska åklagaren omedelbart underrätta den utfärdande myndigheten om den eftersöktes begäran.

Åklagaren ska underrätta Kriminalvården om den eftersöktes begäran att påföljden ska verkställas i Sverige och om andra förhållanden som har betydelse för beslutet om verkställighet här.

Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder har beslutat att den frihetsberövande påföljd som avses i arresteringsordern ska verkställas i Sverige, ska åklagaren omedelbart underrätta Kriminalvården.

I 3 kap. 19 § förordningen (2015:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen finns bestämmelser om Kriminalvårdens skyldighet att underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten.

Förordning (2024:50).

Om förutsättningar finns för att verkställa en frihetsberövande påföljd i Sverige enligt 2 kap. 7 § lagen
(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, ska åklagaren, eller på uppdrag av åklagaren en polisman som biträder vid utredningen, fråga den eftersökte om han eller hon begär att en frihetsberövande påföljd som kan komma att dömas ut i den utfärdande medlemsstaten efter det att den eftersökte har överlämnats för lagföring, ska verkställas i Sverige. Bestämmelserna i 6 § andra och tredje styckena ska då tillämpas.

Förordning (2024:50).

Har upphävts genom förordning (2015:111).

Samtycke och medgivande som avses i 4 kap. 9 § lagen
(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder lämnas till åklagaren. Återkallelse av lämnat samtycke eller medgivande lämnas till åklagare eller till en polisman.

Samtycket och medgivandet samt återkallelse av sådant samtycke eller medgivande ska antecknas på ett formulär som fastställs av riksåklagaren. Formuläret för samtycke och medgivande ska om möjligt vara skrivet på det språk som normalt används av den eftersökte. Om ett annat språk används ska det antecknas på handlingen vilka åtgärder som har vidtagits för att kontrollera att den eftersökte har förstått innebörden av samtycket och medgivandet.

Åklagaren ska i samband med att ett beslut om överlämnande verkställs underrätta den utfärdande myndigheten om att den som överlämnas har lämnat ett sådant samtycke och medgivande som avses i första stycket. Förordning (2012:571).

Har upphävts genom förordning (2012:571).

Åklagaren ska underrätta den utfärdande myndigheten om frågan om överlämnande inte har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut inom

1. sextio dagar från det att den eftersökte gripits, eller, när något gripande i ärendet inte har skett, sextio dagar från det att den eftersökte har underrättats om innehållet i arresteringsordern, eller

2. tio dagar från det att den eftersökte har lämnat samtycke till överlämnande.

Om frågan om överlämnande inte senast trettio dagar från en av de tidpunkter som avses i första stycket är avgjord genom ett beslut som har vunnit laga kraft mot den eftersökte, ska åklagaren underrätta den utfärdande myndigheten om det.

Förordning (2012:571).

Om ett överlämnande beviljas med ett sådant villkor om återförande som avses i 2 kap. 7 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, ska åklagaren underrätta den utfärdande myndigheten om att myndigheten ska kontakta Kriminalvården om när återförandet kan äga rum. Förordning (2024:50).

Om ett överlämnande beviljas med ett sådant villkor om återförande som avses i 2 kap. 7 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, ska domstolen sedan beslutet om överlämnande fått laga kraft sända en kopia av beslutet till Kriminalvården. Förordning (2024:50).

Har upphävts genom förordning (2024:50).

Om en begäran om överlämnande har avslagits med stöd av 2 kap. 4 § 2 lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, skall domstolen sedan beslutet om överlämnande vunnit laga kraft sända en kopia av beslutet till Regeringskansliet (Justitiedepartementet).

I fråga om information om och dokumentation av en sådan förklaring som avses i 6 kap. 4 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska 11-13 §§ strafftidsförordningen
(2019:95) tillämpas.

När Kriminalvården eller Polismyndigheten har tagit emot en sådan förklaring, ska myndigheten omedelbart underrätta åklagaren. Förordning (2019:103).

När frågan om överlämnande är avgjord genom ett beslut som har vunnit laga kraft mot den eftersökte, ska åklagaren omedelbart underrätta Polismyndigheten och den utfärdande myndigheten om beslutet. Om beslutet innebär att överlämnande beviljas, ska det av underrättelsen framgå när beslutet senast ska verkställas.

Åklagaren ska så snart som möjligt sända en kopia av beslutet till den utfärdande myndigheten. Förordning (2014:1165).

Åklagaren ansvarar för att ett beslut om överlämnande verkställs inom rätt tid.

Åklagaren och Polismyndigheten ska utbyta information i den utsträckning det behövs för att ett beslut om överlämnande ska kunna verkställas.

Polismyndigheten ska underrätta åklagaren när beslutet har verkställts.

Polismyndigheten ska omedelbart underrätta åklagaren om den som ska överlämnas inte hämtas inom rätt tid.

Förordning (2014:1165).

Åklagaren skall underrätta den utfärdande myndigheten om frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige med anledning av en begäran om överlämnande.

Har verkställigheten av ett beslut om överlämnande skjutits upp med stöd av 6 kap. 1 § andra stycket 1 lagen
(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder för att den som skall överlämnas avtjänar en frihetsberövande påföljd, skall den myndighet som ansvarar för verkställigheten av påföljden underrätta åklagaren i god tid innan frigivning sker.

Om ett överlämnande sker på villkor om återförande enligt
6 kap. 1 § tredje stycket lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, ska åklagaren underrätta den utfärdande myndigheten om att myndigheten ska kontakta åklagaren om när återförandet kan äga rum.

Om den överlämnade personen återförs för att avtjäna en frihetsberövande påföljd i Sverige ska åklagaren underrätta den ansvariga myndigheten i Sverige. Förordning (2024:50).

Har upphävts genom förordning (2015:111).

Har upphävts genom förordning (2015:111).

Har upphävts genom förordning (2024:50).

Bestämmelserna i denna förordning gäller i tillämpliga delar i ärenden om utvidgat överlämnande och vidareöverlämnande enligt 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

I fråga om vidareöverlämnande från Sverige av någon som har överlämnats hit tillämpas 16 och 17 §§ förordningen (2003:1178)
om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.