Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor
Sammanfattning
Förordningen kompletterar lagen om skydd mot olyckor och preciserar ansvar för både enskilda och myndigheter (kap. 1). Länsstyrelsen beslutar om särskilda skyldigheter för vissa anläggningar, och kommunen kan meddela förbud mot eldning utomhus (kap. 2). Kommunen fastställer hur ofta sotning ska ske och ansvarar för att utbildade räddningschefer leder räddningstjänsten (kap. 3). Myndigheten för civilt försvar prövar frågor om statlig ersättning för kostnader som uppstår vid räddningsinsatser (kap. 7).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten för fullständig information.
Rättsområde: förvaltningsrätt, miljörätt, fastighetsrätt
Relevant för den som
- En person vill veta hur ofta sotning ska utföras i den egna bostaden.
- En markägare kontrollerar om kommunen har utfärdat eldningsförbud utomhus.
- En verksamhetsutövare vid en farlig anläggning informerar myndigheter om en allvarlig olycka.
- En kommun ansöker om ersättning från staten för kostnader efter en omfattande räddningsinsats.
Myndigheter som nämns i lagen
- Länsstyrelsen
- Polismyndigheten
- Regeringen
- Transportstyrelsen
Kapitel
- 1 kap. Inledande bestämmelse (1 §)
- 2 kap. Enskildas skyldigheter (7 §)
- 3 kap. Kommunens skyldigheter (18 §)
- 4 kap. Statens skyldigheter (39 §)
- 5 kap. Tillsyn (3 §)
- 6 kap. Särskilda skyldigheter för kommuner och statliga myndigheter (1 §)
- 7 kap. Bestämmelser om ersättning (4 §)
- 8 kap. Räddningstjänst under höjd beredskap (4 §)
- 9 kap. Har upphävts genom förordning (2005:743). (0 §)