4 kap. Miljökvalitetsnormer

Varje vattenmyndighet skall fastställa kvalitetskrav för ytvattenförekomster, grundvattenförekomster och skyddade områden i vattendistriktet.

Kvalitetskraven för ytvatten och grundvatten ska fastställas så att tillståndet i vattenförekomsterna inte försämras. Förordning (2015:516).

Vattenmyndigheten ska förklara en ytvattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad, om den har skapats genom mänsklig verksamhet eller på grund av mänsklig verksamhet har ändrat sin fysiska karaktär på ett väsentligt sätt och 1. de hydromorfologiska förändringar som behövs för att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status kan antas på ett betydande sätt negativt påverka a) miljön i stort, b) sjöfart eller hamnanläggning, c) rekreationsintressen, d) kraftproduktion, dricksvattenförsörjning, bevattning eller annan verksamhet som vatten lagras för, e) verksamhet eller åtgärd för skydd mot översvämning, markavvattning eller annan vattenreglering, eller f) annan verksamhet av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, och 2. det av tekniska skäl eller på grund av höga kostnader inte är rimligt att på något annat sätt som är ett väsentligt bättre alternativ för miljön åstadkomma den nytta som följer av att vattenförekomsten är konstgjord eller kraftigt modifierad. Förordning (2018:2103).

När vatten lagras för kraftproduktion ska vattenmyndigheten vid bedömningen av om förutsättningarna är uppfyllda för att förklara en ytvattenförekomst som kraftigt modifierad enligt 3 § särskilt beakta intresset av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel, vilket ska bidra till att säkerställa 1. att riktvärdet för det aktuella huvudavrinningsområdet enligt bilaga 3 inte riskerar att överskridas, 2. att den nationella elberedskapen inte försämras, och 3. reglerkraften i en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel som är av vikt för elsystemets leveranssäkerhet i Sverige. Förordning (2025:715).

En ytvattenförekomsts fysiska karaktär ska anses ha ändrats på ett väsentligt sätt till följd av att vatten lagras för kraftproduktion när 1. minst två hydromorfologiska kvalitetsfaktorer kan antas ha sämre än god status, eller 2. det på annat sätt framgår att påverkan på ytvattenförekomstens fysiska karaktär är väsentlig. Förordning (2025:715).

Kvalitetskraven för ytvatten ska 1. fastställas så att ytvattenförekomsterna senast den 22 december 2015 uppnår en sådan god ytvattenstatus som enligt bilaga V till direktiv 2000/60/EG samt artiklarna 3, 4 och 6 i och bilaga I till direktiv 2008/105/EG ska ha nåtts vid den tidpunkten, 2. senast den 22 december 2015 fastställas så att ytvattenförekomsterna i fråga om ämnena 2, 5, 15, 20, 22, 23 och 28 i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG senast den 22 december 2021 uppnår en sådan god kemisk ytvattenstatus som enligt direktivet ska ha nåtts vid den tidpunkten, och 3. senast den 22 december 2018 fastställas så att ytvattenförekomsterna i fråga om ämnena 34-45 i del A i bilaga I till direktiv 2008/105/EG senast den 22 december 2027 uppnår en sådan god kemisk ytvattenstatus som enligt direktivet ska ha nåtts vid den tidpunkten. Första stycket 1 gäller inte ytvattenförekomster som har förklarats som konstgjorda eller kraftigt modifierade. Förordning (2015:516).

Kvalitetskraven för konstjorda och kraftigt modifierade ytvattenförekomster ska fastställas så att de senast den 22 december 2015 uppnår en sådan god ekologisk potential och god kemisk ytvattenstatus som enligt bilaga V till direktiv 2000/60/EG samt artiklarna 3, 4 och 6 i och bilaga I till direktiv 2008/105/EG ska ha nåtts vid den tidpunkten. Förordning (2015:516).

När maximal ekologisk potential bestäms för en ytvattenförekomst som förklarats kraftigt modifierad till följd av att vatten lagras för kraftproduktion, ska de åtgärder eller kombinationer av åtgärder väljas som 1. effektivt förbättrar vattenmiljön, med beaktande av att ytvattenförekomstens fysiska karaktär är väsentligt ändrad, och 2. inte påverkar kraftproduktionen på ett betydande negativt sätt i den mening som avses i 3 § 1 d.

Vid fastställande av de kvalitetskrav som avses i 4 § 1 ska den högsta tillåtna koncentrationen av uran i en ytvattenförekomst bestämmas i förhållande till den biotillgängliga koncentrationen av uran. Förordning (2026:2).

Kvalitetskraven för grundvatten ska fastställas så att alla grundvattenförekomster senast den 22 december 2015 uppnår god grundvattenstatus enligt bestämmelserna i bilaga V till direktiv 2000/60/EG och bilagorna I-IV till direktiv 2006/118/EG. Förordning (2015:516).

Kvalitetskraven för skyddade områden ska fastställas så att alla normer och mål uppfylls, om inte annat följer av den lagstiftning enligt vilken de skyddade områdena har fastställts. Förordning (2025:715).

Kvalitetskraven för skyddade områden ska i fråga om badvatten fastställas så att 1. badvattnet senast den 22 december 2015 har en sådan tillfredsställande kvalitet som avses i 7 § badvattenförordningen (2008:218), och 2. andelen badvatten i vattendistriktet som har en sådan bra eller utmärkt kvalitet som avses i 7 § badvattenförordningen ökar, om ökningen kan åstadkommas med åtgärder som är rimliga, proportionella och lämpliga. Förordning (2008:219).

Om en vattenförekomst i ett visst avseende omfattas av olika stränga kvalitetskrav enligt 2-6 a §§ eller andra bestämmelser, ska det strängaste kravet gälla. Förordning (2008:983).

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om hur kvalitetskraven för ytvatten ska bestämmas enligt detta kapitel och bilaga V och X till direktiv 2000/60/EG samt artiklarna 3 och 4 i och bilaga I till direktiv 2008/105/EG. Förordning (2015:516).

Sveriges geologiska undersökning får meddela föreskrifter om hur kvalitetskraven för grundvatten ska bestämmas enligt detta kapitel, bilaga V till direktiv 2000/60/EG och bilagorna I-IV till direktiv 2006/118/EG. Förordning (2011:634).

Vattenmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om de kvalitetskrav som ska gälla i vattendistriktet. Kvalitetskrav som avser kemisk ytvattenstatus är miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 § första stycket 1 miljöbalken. Förordning (2015:516).

Vattenmyndigheten ska besluta att kvalitetskraven ska uppfyllas vid en senare tidpunkt än vad som följer av 2-6 §§, om 1. syftet är att vattenmiljön stegvis ska förbättras så att kvalitetskraven blir uppfyllda vid den senare tidpunkten, 2. det inte är möjligt av tekniska skäl eller med rimliga kostnader att åstadkomma de förbättringar av vattenmiljön som behövs för att uppfylla kvalitetskraven inom den tid som anges i 2-6 §§, och 3. vattnets kvalitet inte riskerar att försämras ytterligare. Ett beslut enligt första stycket får innebära att kvalitetskraven blir uppfyllda senare än den 22 december 2027, endast om det på grund av naturliga förhållanden är omöjligt att åstadkomma förbättringarna dessförinnan. Förordning (2018:2103).

Vattenmyndigheten ska för en viss vattenförekomst besluta om mindre stränga kvalitetskrav än vad som följer av 2-6 §§, om 1. det på grund av sådan mänsklig verksamhets påverkan som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 eller på grund av vattenförekomstens naturliga tillstånd är omöjligt eller skulle medföra orimliga kostnader att uppnå de strängare kraven, 2. de miljömässiga eller samhällsekonomiska behov som verksamheten fyller inte utan orimliga kostnader kan tillgodoses på ett sätt som är väsentligt bättre för miljön, 3. alla möjliga åtgärder vidtas för att med hänsyn till verksamhetens karaktär eller vattenförekomstens naturliga tillstånd uppnå a) bästa möjliga ekologiska och kemiska status, om vattenförekomsten är ett ytvatten, och b) bästa möjliga status, om vattenförekomsten är ett grundvatten, och 4. vattnets kvalitet inte riskerar att försämras ytterligare. Förordning (2018:2103).

När vatten lagras för kraftproduktion ska vattenmyndigheten vid bedömningen av om förutsättningarna är uppfyllda för att besluta om mindre stränga krav för en ytvattenförekomst enligt 10 § särskilt beakta intresset av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel, vilket ska bidra till att säkerställa 1. att riktvärdet för det aktuella huvudavrinningsområdet enligt bilaga 3 inte riskerar att överskridas, 2. att den nationella elberedskapen inte försämras, och 3. reglerkraften i en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel som är av vikt för elsystemets leveranssäkerhet i Sverige. Förordning (2025:715).

Trots 5 kap. 4 § miljöbalken får en myndighet eller kommun tillåta en verksamhet eller åtgärd som 1. ändrar en ytvattenförekomsts fysiska karaktär eller en grundvattenförekomsts nivå, eller 2. medför en risk att en ytvattenförekomsts kvalitet försämras från hög status till god status och verksamheten eller åtgärden är en hållbar mänsklig utvecklingsverksamhet. Förordning (2018:2103).

En verksamhet eller åtgärd får tillåtas enligt 11 § endast om 1. verksamheten eller åtgärden a) behöver vidtas för att tillgodose ett allmänintresse av större vikt, eller b) innebär att dess fördelar för människors hälsa och säkerhet eller för hållbar utveckling uppväger nackdelarna med en sådan ändring eller försämring som avses i 11 §, 2. det av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader inte är möjligt att uppfylla syftet med verksamheten eller åtgärden på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön, och 3. alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenförekomstens status. Förordning (2018:2103).

Den myndighet eller kommun som prövar en fråga om att tillåta en verksamhet eller åtgärd enligt 11 § ska 1. ge vattenmyndigheten i det vattendistrikt där verksamheten ska bedrivas eller åtgärden vidtas tillfälle att yttra sig innan frågan avgörs, och 2. om verksamheten eller åtgärden tillåts, snarast informera vattenmyndigheten om detta. Förordning (2018:2103).

När vattenmyndigheten har tagit del av en sådan utredning som avses i 22 kap. 13 § första stycket 1 miljöbalken eller informerats om att en verksamhet eller åtgärd har tillåtits enligt 11 §, ska vattenmyndigheten fatta de beslut om förvaltningen av vattenmiljön som utredningen eller tillåtandet föranleder. Om vattenmyndigheten finner att det inte finns förutsättningar för att ändra en miljökvalitetsnorm i enlighet med en sådan redogörelse som avses i 22 kap. 13 § andra stycket miljöbalken, ska vattenmyndigheten 1. anmäla detta till regeringen och i anmälan redovisa sin bedömning, det som kommit fram i ändringsfrågan och de skäl som talar för respektive emot en ändring, 2. informera den som har begärt vattenmyndighetens yttrande om att ändringsfrågan har anmälts till regeringen, och 3. avvakta med sitt slutliga yttrande till dess regeringen har beslutat i ändringsfrågan. Förordning (2018:2103).

Om en vattenförekomsts kvalitet försämras tillfälligt av exceptionella naturliga orsaker eller av naturliga orsaker som inte rimligen hade kunnat förutses eller till följd av olyckor som inte rimligen hade kunnat förutses, ska vattenmyndigheten 1. besluta de åtgärder som, utan att äventyra återställandet av vattenförekomstens kvalitet när orsaken till försämringen inte längre föreligger, behöver vidtas för att förebygga ytterligare försämringar av kvaliteten eller för att inte äventyra uppnåendet av kvalitetskraven för andra vattenförekomster, och 2. årligen se över effekterna och, om förhållandena inte är sådana som avses i 9 §, se till att alla genomförbara åtgärder vidtas för att återställa vattenförekomstens kvalitet som den var innan försämringen inträffade. Förordning (2018:2103).

Tillämpningen av 3, 9, 10, 11, 12, 13 eller 15 § får inte permanent hindra eller äventyra uppfyllandet av kvalitetskraven för andra vattenförekomster inom vattendistriktet. Förordning (2018:2103).