3 kap. Kapitalbasen

Kapitalbasen består av summan av primärt och supplementärt kapital, beräknat enligt detta kapitel. Det primära kapitalet enligt 2 och 4 §§ skall vara minst lika stort som det supplementära kapitalet enligt 3 och 4 §§. En kapitalbas beräknad enligt 2-9 §§ får användas för att täcka kapitalkrav för 1. kreditrisker enligt 2 kap. 3 §, 2. marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2, och 3. operativa risker enligt 2 kap. 7 §. En kapitalbas beräknad enligt 2-10 §§ får användas för att täcka kapitalkrav 1. för marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 och 4, 2. motsvarande 25 procent av ett värdepappersbolags fasta omkostnader enligt 2 kap. 8-10 §§, och 3. för exponeringar som överskrider gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. 8 §.

I det primära kapitalet får följande ingå: 1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om det helt kan täcka förluster i en fortlevnadssituation och om det vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav, a) för bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag, dock inte uppskrivningsfonder, b) för sparbanker, dock endast reservfonder, c) för medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar, dock inte förlagsinsatser och uppskrivningsfonder, 2. För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond. 3. För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag: kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond. 4. För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. Från summan av posterna enligt första stycket ska följande räknas av 1. förluster under löpande räkenskapsår, 2. immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar, och 3. den nettovinst som hos ett institut som är originator till en värdepapperisering uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till positioner i värdepapperiseringen. Lag (2011:752) .

I det supplementära kapitalet får efterställda skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år ingå.

I primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter tillstånd av Finansinspektionen, ingå värdet av förlagsinsatser samt andra kapitaltillskott och reserver än de som anges i 2 och 3 §§.

Från det primära och det supplementära kapitalet skall institutet, på sätt som anges i 8 §, räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som har skjutits till i annan form (tillskott) i 1. ett institut, ett institut för elektroniska pengar, ett försäkringsbolag eller motsvarande utländska företag, 2. ett finansiellt institut, 3. ett utländskt återförsäkringsföretag, eller 4. ett försäkringsholdingföretag. En sådan avräkning skall göras, om 1. institutets ägarandel överstiger 10 procent av företagets kapital, eller 2. ägarandelen är mindre än enligt 1, och a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av summan av institutets primära och supplementära kapital, eller b) institutet har ett ägarintresse i det andra företaget. Avräkning skall inte göras för tillskott som avser företag som omfattas av samma gruppbaserade redovisning som institutet enligt 9 kap. 9 och 10 §§ genom fullständig konsolidering eller genom en klyvningsmetod. Avräkning skall inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Vid bedömningen enligt 5 § andra stycket av hur stort ett tillskott är skall ett institut inte räkna in tillskott som det kan visa att det är marknadsgarant för, om institutet uppfyller de villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6.

Ett institut får från det primära och det supplementära kapitalet räkna av värdet av positioner i värdepapperisering som annars skulle ges riskvikten 1 250 procent.

Av det sammanlagda belopp som räknas av enligt 5 och 7 §§ skall ena hälften dras av från det primära kapitalet och den andra hälften från det supplementära kapitalet. Om det belopp som skall dras av från det supplementära kapitalet är större än detta, skall det överskjutande beloppet dras av från det primära kapitalet.

För ett institut som tillämpar en internmetod för kreditrisker gäller att, på sätt framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 7, kapitalbasens storlek påverkas av 1. förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar och 2. positiva och negativa belopp som uppkommer när gjorda avsättningar och värderegleringar jämförs med förväntade förlustbelopp.

För att uppfylla de kapitalkrav som avses i 1 § fjärde stycket får ett institut - utöver de poster som enligt 2-4 §§ kan utgöra primärt eller supplementärt kapital - till kapitalbasen räkna även andra poster, såsom nettovinster hänförliga till institutets handelslager och förlagslån med en ursprunglig löptid på minst två år. Från den utvidgade kapitalbasen skall institutet räkna av icke likvida tillgångar.