8 kap. Bestämmelser om avvisning, utvisning, avgifter m.m.

Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 12 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs.

Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten.

Att en annan verkställande myndighet än Migrationsverket skall underrätta verket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 12 kap. 17 § utlänningslagen.

Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.

När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (2005:716) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet.

Det referensbelopp som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 ska vara 700 kr per dag. Förordning (2026:92).

Avgift tas ut för prövning av ansökan om främlingspass med 750 kr och för ansökan om provisoriskt främlingspass med 500 kr. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige.

Bestämmelser om avgift för prövning av ansökan om Schengenvisering finns i viseringskodexen. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om Schengenvisering som lämnas in vid yttre gräns för de utlänningar som avses i 3 a kap. 2 §
utlänningslagen (2005:716), 4 kap. 16 § eller 5 kap. 2 §
första stycket 4.

För de ansökningar som ska ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat tas avgift ut enligt förordningen
(1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.

För prövning av ansökan gäller i övrigt 11-14 §§
avgiftsförordningen (1992:191). Förordning (2011:706).

Avgiften för en ansökan om nationell visering inifrån landet enligt 3 kap. 3 eller 3 a § är 60 euro.

Förordning (2026:459).

/Upphör att gälla U:2026-10-01/
Avgift tas ut för prövning av ansökan om

1. uppehålls- och/eller arbetstillstånd med 1 500 kronor för personer som fyllt 18 år och med 750 kronor för personer som inte fyllt 18 år,
2. ställning som varaktigt bosatt i Sverige med 1 000 kronor för personer som fyllt 18 år och med 500 kronor för personer som inte fyllt 18 år,
3. uppehållstillstånd enligt 5 kap. 9 § utlänningslagen

(2005:716) med 2 200 kronor,

4. uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen med 2 200 kronor,

5. tillstånd enligt 6 a kap. 1 §, 6 b kap. 1 eller 2 § eller
6 c kap. 1 § utlänningslagen med 2 000 kronor,

6. uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet enligt
5 kap. 10 a § utlänningslagen med 2 000 kronor, och

7. uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 5 kap. 3 eller 3 a § utlänningslagen med 2 000 kronor för personer som fyllt 18 år och med 1 000 kronor för personer som inte fyllt 18 år.

Avgift ska dock inte tas ut av

1. personer som ansöker om internationellt skydd eller uppehållstillstånd med stöd av skyddsgrundsförordningen eller personer som avses i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § eller 22 kap. utlänningslagen,

2. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller
2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd

a) som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande med stöd av artikel 24 i skyddsgrundsförordningen eller motsvarande äldre bestämmelser, eller

b) med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser,

3. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller
2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.
5 b § första stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005,

4. EES-medborgare eller anhörig till en EES-medborgare,
5. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,
6. japanska medborgare,
7. utlänningar som avses i 2 kap. 10 § utlänningslagen,
8. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige,
9. personer som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och som kan beviljas uppehållstillstånd enligt 12 kap.

16 b § utlänningslagen,

10. förundersökningsledare eller socialnämnder som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen,
11. Polismyndigheten när den ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § eller 16 a § utlänningslagen,
12. socialnämnder som ansöker om uppehållstillstånd enligt

5 kap. 15 c § eller 16 b § utlänningslagen, eller

13. personer som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap.
15 d § utlänningslagen.

Avgift enligt första stycket ska inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det. Förordning (2026:1171).

För utfärdande av ett sådant resedokument som avses i
2 kap. 7 § tas en expeditionsavgift ut med 350 kronor. Förordning (2026:1171).

Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 §
utlänningslagen (2005:716) ska betala en särskild avgift, ska Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa beslutet om avvisning, ska Polismyndigheten yttra sig över frågan om betalningsansvar. Transportören ska ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1192).

Om det kan antas att ersättningsskyldighet enligt 19 kap.
2 § utlänningslagen (2005:716) ska åläggas en transportör, ska Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa beslutet om avvisning, ska Polismyndigheten yttra sig över frågan om ersättningsskyldighet. Transportören ska ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1192).

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Har upphävts genom förordning (2026:1171).

Den som har förordnats som god man för ett ensamkommande barn enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska kallas till den muntliga handläggningen hos Migrationsverket.

Om en god man har förordnats för ett ensamkommande barn får ingen muntlig handläggning ske med barnet utan att den som förordnats som god man eller, om ett sådant har förordnats, barnets offentliga biträde är närvarande.

I artikel 23 i asylprocedurförordningen och artikel 22 i asyl- och migrationshanteringsförordningen finns bestämmelser om när en företrädare för ett ensamkommande barn enligt någon av dessa förordningar ska närvara vid en personlig intervju. Förordning (2026:1171).

Inför den muntliga handläggningen hos Migrationsverket ska utlänningen tillfrågas om han eller hon föredrar en manlig eller kvinnlig utredare respektive tolk. Utlänningens önskemål ska tillgodoses om det är möjligt.

Förordning (2016:1244).

Ett ärende om prövning enligt 12 kap. 19 b § utlänningslagen (2005:716) ska avgöras senast inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst nio månader. Utlänningen ska i sådana fall upplysas om förlängningen och om skälen för den. Om utlänningen beviljas prövning ska även frågan om uppehållstillstånd avgöras inom tidsfristen.

Förordning (2026:1171).

Ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) skall avgöras senast inom sex månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl.

Den som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall underrättas om innebörden av denna ställning.

Förordning (2006:262).

Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 4 kap. 9 och
16 a §§ ska avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst tre månader. Sökanden ska i sådant fall få upplysning om att tiden kommer att förlängas.

Om ärendet inte har avgjorts inom den tid som följer av första stycket, får sökanden begära att ärendet ska avgöras enligt
12 § förvaltningslagen (2017:900) även om kravet enligt den paragrafen på avgörande inom sex månader inte är uppfyllt.

Förordning (2019:1276).

Innan Migrationsverket beslutar om utvisning av en utlänning som har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som enligt anmärkning i EU-blåkortet eller i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan EU-stat, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som anges i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande har internationellt skydd.

Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket svara senast inom en månad. Förordning (2024:1226).

Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan enligt utlänningslagen (2005:716) om upphävande av ett återreseförbud från en EES-medborgare eller en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 §
utlänningslagen inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2014:185).

När en socialnämnd efterforskar familjemedlemmar till ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd ska Migrationsverket bistå nämnden. Förordning (2014:185).

Migrationsverket ska i samband med att prövning beviljas enligt 12 kap. 19 b § utlänningslagen (2005:716) informera utlänningen om förfarandet, om utlänningens rättigheter och skyldigheter och om tänkbara konsekvenser av att inte uppfylla skyldigheterna eller av att inte samarbeta med Migrationsverket och andra myndigheter. Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå.

Förordning (2026:1171).

En utlänning som har ansökt om prövning enligt 12 kap.
19 b § utlänningslagen (2005:716) ska underrättas om Migrationsverkets beslut på ett språk som han eller hon kan förstå. Förordning (2026:1171).

Har upphävts genom förordning (2026:1171).

I samband med att Migrationsverket meddelar beslut om avvisning eller utvisning eller en allmän domstol meddelar beslut om utvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska Migrationsverket beträffande innestående ersättning informera honom eller henne om möjligheten att

1. ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746)
om betalningsföreläggande och handräckning,

2. väcka talan vid domstol mot arbetsgivaren, och

3. ansöka om verkställighet av beslut om sådan ersättning.

Om Polismyndigheten meddelar beslut om avvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska myndigheten informera honom eller henne i enlighet med första stycket.

Skyldigheten att informera enligt denna paragraf gäller inte när en myndighet fastställer ett beslut om avvisning eller utvisning som en annan myndighet har meddelat.

Förordning (2014:1192).

I samband med att en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen
(2005:716) ska Migrationsverket informera utlänningen om möjligheten att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen.

Förordning (2014:185).

I samband med att en utlänning beviljas ett uppehållstillstånd för arbete ska Migrationsverket informera honom eller henne om den rätt till vistelse och arbete som följer av tillståndet. Förordning (2014:185).

Polismyndigheten och Migrationsverket ska till en tredjelandsmedborgare som ska genomgå screening lämna den information som anges i artikel 11 i screeningförordningen.

Förordning (2026:1171).

Migrationsverket ska vid tillämpning av artikel 6 i förordningen om återvändandegränsförfarande till en tredjelandsmedborgare eller statslös som omfattas av gränsförfarandet för återvändande lämna den information som anges i artikel 8 i den förordningen. Förordning (2026:1171).

I 14 kap. utlänningslagen (2005:716) finns bestämmelser om överklagande av beslut om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Beslut om avgift enligt 6 § får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument.

Förordning (2014:779).

En skrivelse med överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning ska ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, ska Migrationsverket avvisa den.

Skrivelsen ska dock inte avvisas om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till Polismyndigheten.

Förordning (2014:1192).

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om

1. pass och resedokument av Migrationsverket,
2. arbetstillstånd av Migrationsverket, efter det att verket har hört Arbetsförmedlingen, Polismyndigheten och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet,
4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket, efter det att verket har hört Polismyndigheten eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
5. inrese- och utresekontroll samt Polismyndighetens uppgifter i andra fall än som avses i 1-4 av Polismyndigheten, efter det att myndigheten har hört Säkerhetspolisen,
6. Tullverkets skyldigheter av Polismyndigheten, efter det att myndigheten har hört Tullverket,
7. Kustbevakningens skyldigheter av Polismyndigheten, efter det att myndigheten har hört Kustbevakningen, och
8. de platser som screening ska genomföras på vid yttre gräns enligt artikel 5.1 och 5.2 och inom territoriet enligt artikel 7.1 i screeningförordningen av Polismyndigheten, efter det att myndigheten har hört Migrationsverket. Förordning (2026:1344).

Migrationsverket skall vara nationell kontaktpunkt i ärenden som rör varaktigt bosatta. Förordning (2006:262).