1 kap. Gemensamma bestämmelser

Denna förordning kompletterar 1. rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, 2. rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), 3. kommissionens förordning (EG) nr 1320/2006 av den 5 september 2006 om bestämmelser för övergång till det stöd för landsbygdsutveckling som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1698/2005, 4. kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), 5. kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU, 6. kommissionens förordning (EU) nr 65/2011 av den 27 januari 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 vad gäller kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling, och 7. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1310/2013 av den 17 december 2013 om vissa övergångsbestämmelser för stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller resurser och resursfördelning avseende år 2014 och om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller deras tillämpning under år 2014. Förordning (2014:871).

Stöd enligt denna förordning får, i mån av tillgång på medel, lämnas för 1. åtgärder för förbättring av miljön och landskapet samt för djurens välbefinnande (2 kap.), 2. åtgärder för en förbättrad konkurrenskraft inom jord- och skogsbrukssektorn samt rennäringen (4 kap.), 3. åtgärder för att diversifiera ekonomin och förbättra livskvaliteten på landsbygden (5 kap.), 4. åtgärder i form av kompetensutveckling, information och kunskapsspridning (6 kap.) och 5. åtgärder som genomförs inom ramen för leaderdimensionen (7 kap.). Förordning (2012:539).

Närmare villkor för de olika stödformerna finns i 20-21 b §§ och i 2-7 kap. Stöd enligt denna förordning får endast lämnas om de villkor som följer av EU-förordningarna i 1 § är uppfyllda. Förordning (2010:86).

I denna förordning betyder behörig myndighet: den myndighet som prövar frågor om stöd, betesmark: ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja och som används till bete, med undantag av mark som används för rennäringsverksamhet, bredband: IT-infrastruktur med hög överföringshastighet, brukningsenhet: produktionsenhet inom ett jordbruksföretag som har för driften gemensamma byggnader, jordbrukare: en fysisk eller juridisk person eller en grupp av sådana personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars juridiska ställning, som bedriver jordbruksverksamhet, jordbrukarhushåll: ett hushåll som utgörs av alla personer som bor på samma fastighet och har gemensam hushållning, där minst en person bedriver jordbruksverksamhet, jordbruksföretag: samtliga produktionsenheter som drivs av en jordbrukare inom Sveriges gränser, jordbruksmark: den areal som upptas av åkermark, slåtteräng eller betesmark, jordbruksverksamhet: produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter, inklusive trädgårdsprodukter, inbegripet skörd, mjölkning, uppfödning och hållande av djur för animalieproduktion eller annan produktion, eller verksamhet för att hålla marken i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, klassificeringsfel: fel som innebär att förekomsten av stödberättigande landskapselement eller renvallar och renstängsel är mindre än vad stödmottagaren har sökt stöd eller sökt utbetalning av stöd för, LAG-grupp: en lokal utvecklingsgrupp inom leaderdimensionen som avses i artikel 62 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 och som godkänts av länsstyrelsen, landsbygdsprogram: landsbygdsprogrammet för Sverige år 2007-2013 som avses i artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005, leaderdimensionen: stöd som genomförs enligt artikel 61-65 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005, lokal utvecklingsstrategi: en utvecklingsstrategi som utarbetats av en LAG-grupp och godkänts av länsstyrelsen, mikroföretag: företag som anses som mikroföretag enligt kommissionens rekommendation (2003/361/EG) av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, mätfel: fel som innebär att arealen mätt i hektar eller antalet djur mätt i djurenheter avviker från vad stödmottagaren har sökt stöd eller sökt utbetalning av stöd för, nationell strategi för landsbygdsutveckling: den nationella strategiska plan för Sverige som avses i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005, NGA-nät: kabelbundna accessnät som helt eller delvis består av optiska element som kan leverera bredbandstjänster med bättre egenskaper (såsom högre genomströmning) jämfört med tjänster som levereras via befintliga kopparnät, rennäringsföretag: fysiska eller juridiska personer som bedriver rennäringsverksamhet, rennäringshushåll: ett hushåll som utgörs av alla personer som bor på samma fastighet och har gemensam hushållning, där minst en person bedriver rennäringsverksamhet, rennäringsverksamhet: verksamhet som får bedrivas av sameby med stöd av rennäringslagen (1971:437), skogsmark: mark som anses som skogsmark enligt 2 § skogsvårdslagen (1979:429), slåtteräng: ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja och som på eftersommaren används för slåtter med klippande eller skärande redskap eller för sådan slåtter kompletterad med bete eller lövtäkt, träd- och buskmark: mark som anses som träd- och buskmark enligt 2 § skogsvårdslagen, villkorsfel: fel som innebär att stödmottagaren brutit mot något skötselvillkor eller annat villkor som gäller för stödet, åkermark: mark som används eller kan användas till växtodling eller bete, och som är lämplig att plöja, och ägoslagsfel: fel som innebär att det ägoslag som stödmottagaren har sökt stöd eller sökt utbetalning av stöd för avviker från det faktiska ägoslaget. Förordning (2010:276).

Statens jordbruksverk skall vara förvaltande myndighet och fullgöra de uppgifter som framgår av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om inte annat följer av andra stycket eller 7 §. Regeringen har det övergripande ansvaret för utvärderingar av landsbygdsprogrammet.

Jordbruksverket skall vara utbetalande organ för stöd ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och fullgöra de uppgifter som framgår av rådets förordning (EG) nr 1290/2005.

För landsbygdsprogrammet ska det finnas en övervakningskommitté. Övervakningskommitténs uppgifter framgår av artikel 78 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005. För beslut av övervakningskommittén krävs enkel majoritet. Ordförande i övervakningskommittén utses av regeringen. Ledamöter och ersättare i övervakningskommittén utses av Regeringskansliet för bestämd tid. Förordning (2009:1042).

Länsstyrelsen och Sametinget ska efter samråd med berörda myndig heter, kommuner och organisationer utarbeta genomförandestrategier för de åtgärder som avses i 2 kap. 16 och 17 §§, 4 och 5 kap., 6 kap. 1, 2 och 4 §§ samt 7 kap. Första stycket gäller inte om något annat följer av 8 a §. Genomförandestrategierna ska godkännas av Jordbruksverket. Förordning (2009:191).

Jordbruksverket ska utarbeta genomförandestrategier för åtgärder som avser investeringsstöd till biogasanläggningar samt för åtgärder av riksomfattande karaktär enligt 4 kap. 14 och 15 §§, 5 kap. 1-9 och 12-14 §§ samt 6 kap. 1, 2 och 4 §§. Förordning (2010:86).

Jordbruksverket utlyser möjligheter att till länsstyrelsen i respektive län ansöka om att bilda en lokal utvecklingsgrupp. Länsstyrelsen beslutar efter samråd med berörda myndigheter, kommuner och organisationer om inrättande av områden som avses i artikel 61 a i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 och om godkännande av LAG-grupper och lokala utvecklingsstrategier. Jordbruksverket skall övervaka och kontrollera urvalsprocessen och ha möjlighet att ta del av processen. LAG-gruppen föreslår avgränsning av sådana områden som avses i första stycket. Om ett sådant område avses omfatta flera län skall berörda länsstyrelser utse den länsstyrelse som skall besluta enligt första stycket.

Länsstyrelserna prövar frågor om stöd enligt denna förordning om inte något annat följer av andra stycket eller av 10 a §. Frågor om stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ som gäller företag vars verksamhet till huvuddelen bedrivs i Blekinge län prövas av Länsstyrelsen i Skåne län. Sametinget prövar frågor om stöd enligt 4, 5 och 6 kap. när det gäller stöd till rennäringsföretag och annan verksamhet med anknytning till renskötsel eller annat samiskt närings-, kultur- eller samhällsliv. Förordning (2014:871).

Frågor om stöd enligt 2 kap. 20 och 29 a §§ samt 6 kap. 3 § prövas av Jordbruksverket. Detsamma gäller frågor om stöd till projekt enligt 5 kap. eller 6 kap. 1, 2 och 4 §§, om insatsen är av riksomfattande karaktär eller avser verksamhet som stöder och kompletterar den genomförandestrategi som avses i 8 eller 8 a § och inte faller inom Skogsstyrelsens eller Sametingets ansvarsområde. Förordning (2014:871).

Frågor om ansökan om stöd enligt 7 kap. prövas av länsstyrelsen efter beredning av LAG-gruppen. När frågor om stöd enligt 7 kap. prövas ska länsstyrelsen kontrollera att stödet är förenligt med landsbygdsprogrammet, EU:s regelverk, denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. Frågor om ansökan om utbetalning enligt 7 kap. prövas av länsstyrelsen. Förordning (2010:86).

Utöver vad som framgår av 45 § förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, får en länsstyrelse efter överenskommelse med en annan länsstyrelse ställa en eller flera av sina anställda till den andra länsstyrelsens förfogande för att 1. delta i handläggningen av frågor om stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§, och 2. utöva kontroll som avses i 18 § när det gäller stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§. I överenskommelsen får det ingå att ärenden ska avgöras om det finns risk för att avgörandet av ärendena annars fördröjs på ett sådant sätt att det påverkar Jordbruksverkets möjligheter att betala ut stödet under det innevarande kalenderåret. Berörda länsstyrelser ska underrätta Jordbruksverket om överenskommelsen. Förordning (2014:871).

Regeringen får besluta att ärenden om stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ som ska handläggas av en länsstyrelse i stället ska handläggas av en annan länsstyrelse, om det finns risk för att handläggningen annars fördröjs på ett sådant sätt att det påverkar Jordbruksverkets möjligheter att betala ut stödet under det innevarande kalenderåret. Förordning (2014:871).

Ansökan om stöd och ansökan om utbetalning ska lämnas in till den behöriga myndigheten. En ansökan om stöd enligt 7 kap. ska dock lämnas in till LAG-gruppen i det område eller de områden där verksamheten ska bedrivas. Ansökan om stöd och ansökan om utbetalning ska lämnas in inom den tid som föreskrivs av 1. Jordbruksverket för stöd som avses i 10 § första stycket utom när det gäller stöd enligt 2 kap. 17 § samt för stöd som avses i 10 a § när det gäller stöd enligt 2 kap. 29 a §, och 2. Sametinget för stöd som avses i 10 § andra stycket när det gäller stöd enligt 2 kap. 17 §. Om en ansökan om stöd eller en ansökan om utbetalning enligt 2 kap. 9, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a § kommer in för sent, ska man tillämpa reglerna om för sen ansökan i artikel 23 i kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn. Förordning (2014:871).

Om det sökande företaget eller den sökande organisationen ligger inom flera län och länsstyrelsen är behörig myndighet, ska ansökan ges in till länsstyrelsen i det län där huvuddelen av den verksamhet som ansökan gäller bedrivs. Ansökan om stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ till företag vars verksamhet till huvuddelen bedrivs i Blekinge län ges in antingen till Länsstyrelsen i Skåne län eller till Länsstyrelsen i Blekinge län. Om området för en LAG-grupp omfattar mer än ett län, ska ansökan prövas av den länsstyrelse som utsetts enligt 9 § andra stycket. Förordning (2014:871).

Särskilda bestämmelser om publicering av del av ansökan finns i 5 kap. 9 d §. Förordning (2010:276).

Beräknade stödbelopp som är lägre än 1 000 kr per insats och stödår och avser miljöersättningar och kompensationsbidrag enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a §§ ska inte betalas ut. För ersättning för potatisodling enligt 2 kap. 9 § gäller dock att beräknade stödbelopp som är lägre än 500 kr per stödår inte ska betalas ut. Förordning (2014:871).

Den behöriga myndigheten beslutar vilket belopp som berättigar till utbetalning av stöd enligt artikel 30 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011. Förordning (2012:539).

Innan stöd betalas ut ska Jordbruksverket kontrollera att utbetalningen är förenlig med EU:s regelverk, denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. Om kontrollen visar att utbetalningen skulle strida mot EU:s regelverk, denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning ska Jordbruksverket besluta att inte betala ut stödet och sända tillbaka stödärendet till den behöriga myndigheten. Jordbruksverkets beslut att inte betala ut stödet och sända tillbaka stödärendet till den behöriga myndigheten innebär att den behöriga myndighetens beslut förfaller. Beslut genom vilka stödbelopp beviljas eller underrättelser om sådana beslut ska innehålla en upplysning om innehållet i första-tredje styckena. Förordning (2010:86).

Den myndighet som beslutat om stöd får även besluta om förskott på stöd enligt 2 kap. 20 §, 5 kap. 2, 4, 7, 9, 9 a, 12 och 14 §§, 6 kap. 1, 2 och 4 §§ samt 7 kap. Förskott får lämnas endast om stödmottagaren är en ideell förening, en ekonomisk förening i form av ett lokalt kooperativ, en allmännyttig stiftelse eller en lokal utvecklingsgrupp som drivs av stödmottagaren. Förskott får lämnas med högst hälften av det beviljade stödet, dock högst 250 000 kr. Förordning (2013:678).

Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Sametinget och LAG- grupperna ska ha behörighet till uppgifter från den förvaltande myndighetens databas i ärenden om stöd enligt denna förordning. Förordning (2008:65).

Jordbruksverket samordnar kontrollen över att förordning (EG) nr 1698/2005, förordning (EG) nr 1974/2006, förordning (EU) nr 65/2011 och denna förordning följs. Länsstyrelsen, Jordbruksverket och Sametinget genomför den administrativa kontrollen enligt artikel 11 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina respektive ansvarsområden. Länsstyrelsen och Sametinget genomför kontrollen på plats enligt artikel 12 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina ansvarsområden. Länsstyrelsen genomför även kontrollen på plats när det gäller stöd enligt 2 kap. 29 a § som Jordbruksverket är behörig myndighet för. Länsstyrelsen genomför kontrollen på plats enligt artikel 20 i förordning (EU) nr 65/2011. Länsstyrelsen, Jordbruksverket, Sametinget och Skogsstyrelsen genomför den administrativa kontrollen enligt artikel 24 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina ansvarsområden. Jordbruksverket, Sametinget och Skogsstyrelsen genomför kontrollen på plats enligt artikel 25 i förordning (EU) nr 65/2011 över stöd inom sina ansvarsområden. Jordbruksverket genomför även kontrollen på plats när det gäller stöd enligt 4-7 kap. för vilka länsstyrelsen är behörig myndighet. Länsstyrelsen genomför kontrollen enligt artikel 28 i förordning (EU) nr 65/2011. Jordbruksverket, Sametinget och Skogsstyrelsen genomför kontrollen i efterhand enligt artikel 29 i förordning (EU) nr 65/2011. Jordbruksverket genomför även kontrollen i efterhand när det gäller stöd enligt 4-7 kap. som länsstyrelsen är behörig myndighet för. Förordning (2014:871).

Stödmottagaren skall efter uppmaning lämna den behöriga myndigheten eller Jordbruksverket en skriftlig redogörelse för den verksamhet stödet gäller och för stödets utnyttjande samt i förekommande fall lämna en plan för det fortsatta utnyttjandet. Skyldigheten enligt första stycket avser även tid efter verksamhetens avslutande.

Särskilda bestämmelser om kontroll av stöd till projekt för anläggning, utbyggnad och uppgradering av bredband finns i 5 kap. 9 g §. Förordning (2010:276).

Den behöriga myndigheten får avslå eller häva åtaganden enligt 2 kap. 11 a-13 a, 18 och 29 a §§ om åtagandet motsvarar mindre än 1 000 kr per år. Förordning (2014:871).

Fullt stöd enligt 2 kap. 9, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a § får endast betalas ut till den som på hela brukningsenheten respekterar kraven i artiklarna 5 och 6 samt i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 73/2009 och de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 kap. förordningen (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare, m.m. Utöver första stycket får fullt stöd enligt 2 kap. 11 a, 11 b, 13 a och 18 §§ endast betalas ut till den som på hela brukningsenheten respekterar de minimikrav på användning av gödselmedel och växtskyddsmedel som Jordbruksverket föreskriver. Förordning (2014:871).

Den behöriga myndigheten får kräva att den som ansöker om stöd enligt denna förordning ska ha ett beslut om att hela eller delar av den offentliga nationella finansiering som krävs för åtgärden finansieras av andra offentliga medel än de som lämnas enligt denna förordning. Om finansiering enligt första stycket gäller sådant stöd som anges i 21 b § ska den bestämmelsen tillämpas även på sådan finansiering. Sådan finansiering som avses i första stycket får inte medföra att de högsta stödnivåer som gäller enligt denna förordning överskrids. Förordning (2010:86).

Stöd enligt de bestämmelser som anges i andra stycket lämnas med de begränsningar som följer av artikel 57 i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 och i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse och 19 och 20 §§ förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet. Med de bestämmelser som anges i första stycket avses stöd enligt - 4 kap. 11 § som rör produkter från skogsbruk före industriell förädling, - 4 kap. 11 § som rör stöd för förädling av produkter som omfattas av bilaga 1 till EUF-fördraget, utom fiskeriprodukter, till produkter som inte omfattas av bilaga 1 till EUF-fördraget, - 5 kap. 1-4, 5-9 och 12-14 §§, och - 6 och 7 kap. Av 5 kap. 9 h § följer att även stöd enligt 5 kap. 9 a § i vissa fall ska uppfylla bestämmelserna i första stycket. Förordning (2013:678).

Bestämmelser om minskning av stöd vid mätfel och ägoslagsfel som konstaterats vid kontroll av stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a, 18 och 29 a §§ finns i artiklarna 16 och 17 i förordning (EU) nr 65/2011. Om förhållandena på ett skifte är sådana att det är svårt att entydigt bestämma vilket ägoslag det bör kategoriseras i, ska sökandens uppgift godtas. Stöd lämnas inte för mark som huvudsakligen används för annat ändamål än jordbruk eller om marken används på ett sätt som är oförenligt med stödets syfte. Förordning (2014:871).

Då klassificerings- eller villkorsfel konstaterats när det gäller stöd enligt denna förordning ska stödbeloppet helt eller delvis sättas ned och hänsyn ska tas till felets betydelse i förhållande till syftet med stödet samt till om sådana omständigheter som avses i 28 § föreligger. Villkorsfel i fråga om sådana arealer, djur eller andra ersättningsgrundande enheter som ingår i beslut om stöd enligt 2 kap. men som inte finns med i ansökan om utbetalning ska leda till samma nedsättning av stödbeloppet som om dessa arealer, djur eller andra ersättningsgrundande enheter hade funnits med i denna ansökan. Förordning (2008:65).

Ett beslut om stöd ska upphävas om ett mätfel, ägoslagsfel, klassificeringsfel eller villkorsfel bedöms som allvarligt. Detsamma gäller när ett fel i ett stödbeslut beror på att sökanden har lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift. Om felen eller avvikelserna bedöms som mindre allvarliga får beslutet om stöd upphävas delvis. Den behöriga myndigheten får besluta att fortsatt stöd inte ska lämnas för samma åtgärd under det innevarande eller följande stödåret i enlighet med artiklarna 18 och 30 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011. Förordning (2011:589).

Om en överträdelse som stödmottagaren själv kan anses vara direkt ansvarig för konstateras vid kontroll av stöd enligt 2 kap. 9, 10, 11 a, 11 b, 13 a, 18 eller 29 a § i enlighet med de författningar som reglerar kraven enligt 21 § i detta kapitel, ska stödbeloppet för det kalenderår då överträdelsen inträffade sättas ned helt eller delvis i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 65/2011. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om nedsättning av stödbelopp. Förordning (2014:871).

Om en mottagare av stöd är återbetalningsskyldig enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011, ska den behöriga myndigheten besluta att kräva tillbaka det som har betalats ut felaktigt plus ränta. Den myndighet som har beslutat om återkrav får sätta ned beloppet om förutsättningarna för detta är uppfyllda enligt artikel 5 i förordningen (EU) nr 65/2011. Förordning (2011:589).

Har upphävts genom förordning (2011:589).

Belopp enligt 26 § skall inte krävas tillbaka om stödvillkoren inte kan uppfyllas på grund av att 1. en omständighet som utgör force majeure inträffar, 2. en fastighetsreglering genomförs, 3. ett avtal om upplåtelse av nyttjanderätt upphör till följd av någon oförutsedd händelse som ligger utanför nyttjanderättshavarens kontroll, eller 4. andra exceptionella omständigheter inträffar. Om stödvillkoren inte kan uppfyllas på grund av sådana omständigheter som avses i första stycket får den behöriga myndigheten besluta att stödvillkoren skall anpassas till de uppkomna förhållandena. Om en sådan anpassning inte är möjlig får den behöriga myndigheten besluta att åtagandet skall upphöra att gälla och att lämnat stöd inte skall återkrävas. Om stödmottagaren slutligt upphör med att bedriva sin näring efter det att en betydande del av ett åtagande har fullgjorts och det inte är möjligt för en efterträdare att överta åtagandet får den behöriga myndigheten besluta att lämnat stöd inte skall återkrävas.

Bestämmelser om återkrav av stöd till projekt för anläggning, utbyggnad och uppgradering av bredband finns även i 5 kap. 9 g §. Förordning (2010:276).

Bestämmelser om preskription för att vidta åtgärder på grund av sådana oegentligheter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen finns i artikel 3 i den förordningen. I stället för de frister som anges i artikel 3.1 första och fjärde styckena gäller att ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom tio år från det att beloppet betalades ut. I fråga om preskription av andra fordringar på återbetalning än sådana som avses i första stycket gäller preskriptionslagen (1981:130). Förordning (2011:589).

Om den behöriga myndigheten beslutar om återkrav med stöd av 26 §, ska ränta tas ut enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om 1. hur ränta ska beräknas, 2. hur betalning ska ske, och 3. att små räntebelopp inte ska tas ut. Förordning (2011:589).

Jordbruksverket får, i andra fall än som avses i 32 eller 33 §, efter samråd med Sametinget, Skogsstyrelsen, länsstyrelsen och de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela ytterligare föreskrifter om stöd, stödbelopp, stödberättigande kostnader, kriterier för prioritering av ansökningar, innehåll i genomförandestrategier, ansökningsförfarande, innehåll i ansökan, innehåll i affärsplaner och projektplaner, godkännande av rådgivningstjänster och rådgivare som ska anordna tvärvillkorsrådgivning, utbetalning, kontroll, minskning av stöd, återkrav och ränta. Verket får också meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning. Förordning (2010:86).

Har upphävt genom förordning (2012:539).

Jordbruksverket får efter samråd med de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela närmare föreskrifter om inrättande av områden som avses i 9 § samt om godkännandet av LAG-grupper och lokala utvecklingsstrategier. Förordning (2008:65).

Sametinget får efter samråd med Jordbruksverket och de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela ytterligare föreskrifter om stöd, stödbelopp, ansökningsförfarande, innehåll i ansökan, kontroll, minskning av stöd och verkställighet av denna förordning när det gäller stöd enligt 2 kap. 15 §. Förordning (2008:65).

Skogsstyrelsen får efter samråd med Jordbruksverket och de organisationer som har representanter i övervakningskommittén meddela ytterligare föreskrifter om stöd, stödbelopp, stödberättigande kostnader, kriterier för prioritering av ansökningar, ansökningsförfarande, innehåll i ansökan, innehåll i affärsplaner och projektplaner, utbetalning, kontroll, minskning av stöd och verkställighet av denna förordning när det gäller stöd enligt 2 kap. 30-33 §§ och stöd enligt 6 kap. i fråga om kompetensutveckling beträffande skogsbruk. Förordning (2010:86).

Jordbruksverket får efter samråd med länsstyrelsen, Sametinget och Skogsstyrelsen meddela föreskrifter om LAG- gruppens, länsstyrelsens, Sametingets och Skogsstyrelsens handläggning av stödärenden samt om det underlag som krävs för utbetalning av stöd.

Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län får, efter samråd med Jordbruksverket, Sametinget och de angränsande länens länsstyrelser, meddela föreskrifter om vilka områden inom ett län som anses som glest befolkade enligt 4 kap. 11 § samt 5 kap. 1, 3, 5, 8 och 13 §§. Förordning (2010:86).

Beslut enligt följande bestämmelser i denna förordning får överklagas hos Jordbruksverket. 1. Länsstyrelsens beslut som rör åtgärder enligt 2 kap., 4 kap. 1, 8 och 11 §§ samt 5 kap. 9 g § andra stycket, och 2. Länsstyrelsens beslut som rör åtgärder enligt 4 kap. 6, 5 kap. 1-9 f och 9 h-14 §§ samt 6 och 7 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 24, 26, 28 eller 29 §. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än Jordbruksverkets beslut i ett överklagat ärende enligt första stycket och beslut enligt följande bestämmelser i denna förordning får dock inte överklagas. 1. Skogsstyrelsens beslut som rör åtgärder enligt 2 kap. och 6 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 24, 26, 28 eller 29 §, 2. Sametingets beslut som rör åtgärder enligt 2 kap. samt 4 kap. 1 §, 3. Sametingets beslut som rör åtgärder enligt 4 kap. 6 §, samt 5 och 6 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 24, 26, 28 eller 29 §, 4. Jordbruksverkets beslut som rör åtgärder enligt 2 kap. 20 och 29 a §§, och 5. Jordbruksverkets beslut som rör åtgärder enligt 5 och 6 kap., om beslutet fattats med stöd av 1 kap. 14 a, 15, 24, 26, 28 eller 29 §. Förordning (2014:871).