7 kap. Stabilitetsfonden och stabilitetsavgift

Inbetalda ersättningar enligt 2 kap. 2 § samt avgifter enligt 2 § och dröjsmålsränta enligt 6 § detta kapitel ska föras till ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Till kontot ska även föras medel som staten återfått och som avser lämnat stöd enligt denna lag samt lagen (2008:812) om statliga garantier till insättare i utländska instituts filialer i Sverige. De medel som tillförts kontot utgör, tillsammans med de övriga tillgångar som anskaffats med stöd av denna lag, stabilitetsfonden. Följande kostnader ska täckas med medel från kontot: 1. statens utgifter för stöd enligt denna lag, 2. stödmyndighetens och Prövningsnämndens förvaltningskostnader, 3. kostnader för god man enligt 6 kap. 4 § andra stycket, 4. kostnader som enligt de bestämmelser i förvaltningsprocesslagen (1971:291) som anges i 6 kap. 2 § ska stanna på staten, och 5. ersättning som betalats ut på grund av en garanti till insättare enligt lagen om statliga garantier till insättare i utländska instituts filialer i Sverige. I den mån medlen på kontot inte räcker till, får en obegränsad kredit i Riksgäldskontoret användas. Lag (2009:1418) .

Kreditinstitut och andra företag som avses i 1 kap. 2 § första stycket (avgiftsskyldiga) ska för varje räkenskapsår betala en avgift (stabilitetsavgift). Stabilitetsavgiften är 0,036 procent av ett underlag som beräknas enligt 3 och 5 §§ (avgiftsunderlag). Lag (2009:1418) .

Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och avsättningar - dock inte obeskattade reserver - vid utgången av räkenskapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredovisningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen. För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med efterställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen enligt förordning (EU) nr 575/2013. Lag (2014:986) .

Om ett räkenskapsår har omfattat en längre eller kortare tid än tolv månader, ska stabilitetsavgiften ökas respektive minskas i förhållande till räkenskapsårets längd. Lag (2009:1418) .

För ett kreditinstitut till vilket Riksgäldskontoret med stöd av denna lag har utfärdat en garanti för skuldförbindelser, ska ett genomsnitt av det under räkenskapsåret garanterade beloppet räknas av från avgiftsunderlaget enligt 3 §. Genomsnittet ska beräknas utifrån kreditinstitutets garanterade förpliktelser vid utgången av varje kvartal. Lag (2009:1418) .

Stödmyndigheten beslutar om stabilitetsavgiften för varje avgiftsskyldig. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för myndighetens beslut. Dröjsmålsränta ska tas ut på stabilitetsavgifter som inte betalas i rätt tid. Dröjsmålsräntan ska beräknas enligt en räntefot som per år motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter. Lag (2009:1418) .