14 kap. Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

De ord och uttryck som definieras i 14 kap. 1 § luftfartslagen (2010:500) har samma betydelse i denna förordning. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten får, med de begränsningar som anges i 14 kap. 2 § luftfartslagen (2010:500), meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta om militär luftfart. Försvarsmaktens föreskriftsrätt gäller inte flygledningstjänst i Sverige eller personal som certifierats inom detta område. Försvarsmaktens föreskriftsrätt gäller inte heller flygräddningstjänst i Sverige. Försvarsmakten ska höra Transportstyrelsen innan föreskrifter meddelas om flygbriefingtjänst, flygvädertjänst eller kommunikations-, navigations-eller övervakningstjänster för militär luftfart. Försvarsmaktens verksamhet enligt statsflygsförordningen (1999:1354) utgör militär luftfart. Förordning (2021:236).

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om utländsk militär luftfart i Sverige som bedrivs inom ramen för 1. internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, 2. en övning med svenska förband som sker enligt regeringens medgivande och som inte omfattas av 1, och 3. internationell militär test-, utbildnings- och övningsverksamhet. Försvarsmakten får också besluta om sådan verksamhet i ett enskilt fall. I tillträdesförordningen (1992:118) finns bestämmelser om utländska militära luftfartygs tillträde till svenskt område. Förordning (2024:604).

I andra fall än som avses i 3 § ska ett utländskt statsluftfartyg följa bestämmelserna för civil luftfart och framföras enligt anvisningarna från svensk flygtrafikledning. Luftfartyg som är i nöd inom svenskt område ska ange detta med internationell signal och snarast anmäla förhållandet till närmaste svensk flygtrafikledningsenhet. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten får efter att ha hört Försvarets materielverk meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta om luftfart som utförs i Sverige av en annan stat, eller ett företag med säte i en annan stat, och som avser underhåll, modifiering eller utprovning för militära ändamål. Om verksamheten berör civil luftfart eller annan luftfart för statsändamål, ska Försvarsmakten besluta efter att ha hört Transportstyrelsen. Förordning (2013:944).

Inom militär luftfart ska en anmälan enligt 5 kap. 4 § andra stycket luftfartslagen (2010:500) göras till Försvarsmakten. Förordning (2013:944).

Om befälhavaren på ett militärt luftfartyg har omhändertagit någon som har begått brott ombord, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller flygtrafikledningsenhet på de orter där luftfartyget ska landa. Om befälhavaren av ordnings- eller säkerhetsskäl har landsatt någon, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller flygtrafikledningsenhet på den ort där landsättningen har skett. Förordning (2014:1284).

Om befälhavaren på ett militärt luftfartyg avser att överlämna någon som har begått ett svårare brott ombord till en behörig myndighet, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller flygtrafikledningsenhet på den ort där överlämnande ska ske. Har ett överlämnande enligt första stycket skett till en utländsk myndighet, ska befälhavaren snarast underrätta Försvarsmakten. Om befälhavaren avser att överlämna någon till en utländsk myndighet, ska han eller hon, om det är möjligt, först höra Försvarsmakten. Förordning (2014:1284).

Bestämmelsen i 5 kap. 9 § luftfartslagen (2010:500) gäller också följande personal i markorganisationen inom militär luftfart: 1. personal som utför klargöringstjänst eller annan flygunderhållstjänst, 2. flygstridsledare, och 3. flygledare när de ingår i det militära luftfartssystemet. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten får efter att ha hört Socialstyrelsen meddela föreskrifter för eller i ett enskilt fall besluta för besättningen på ett militärt luftfartyg i fråga om tjänstgöring under påverkan av alkohol eller något annat medel. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten får, med de begränsningar som anges i 2 § första stycket, meddela närmare föreskrifter om tillstånd inom det militära luftfartssystemet. Försvarsmakten prövar frågor om tillstånd enligt första stycket. Förordning (2021:236).

Försvarsmakten får efter att ha hört Transportstyrelsen meddela trafikregler för militär luftfart. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten får besluta om och ta ut avgift för sin tillståndsgivning och tillsyn. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten får inom militär luftfart meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta om förbud mot transport med luftfartyg eller om särskilda villkor för sådan transport, om det krävs av hänsyn till flygsäkerheten eller luftfartsskyddet. Förordning (2013:944).

Denna förordning ska tillämpas på annan luftfart för statsändamål. Dock ska följande bestämmelser inte tillämpas: - 1 kap. 6-9 §§, - 7 kap., - 9 kap., - 11 kap. 3 § första stycket 4, - 12 kap. 1-5 §§, och - 14 kap. 1-14 §§. Förordning (2025:1070).

Transportstyrelsen får för annan luftfart för statsändamål 1. meddela föreskrifter om frågor som regleras i - 3, 4, 5 eller 8 kap. eller 11 kap. 1 § luftfartslagen (2010:500), eller - 3 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 4 kap. 1, 5, 6, 7, 8, 10, 12 eller 15 §, 5 kap. 1, 2 eller 6 §, 8 kap. 6, 7, 8, 9, 10 eller 12 § eller 11 kap. 3 § denna förordning, 2. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs med hänsyn till flygsäkerheten, inklusive flygoperativa bestämmelser, och 3. i ett enskilt fall besluta i frågor som regleras i de bestämmelser som anges i 1 och 2, liksom i ett enskilt fall besluta om undantag från de bestämmelserna. Innan föreskrifter enligt första stycket 1 och 2 meddelas ska Transportstyrelsen höra berörda myndigheter som bedriver annan luftfart för statsändamål. Om Transportstyrelsen föreskriver att den som tjänstgör på ett luftfartyg som bedriver annan luftfart för statsändamål ska ha ett särskilt bevis på sin behörighet, gäller det som föreskrivs om sådana behörighetsbevis i 4 kap. luftfartslagen. Förordning (2025:1070).

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta om utländsk luftfart som samverkar med svensk annan luftfart för statsändamål. Förordning (2013:944).

Flygsäkerhetsinspektören vid Försvarsmakten utövar tillsyn över att bestämmelserna i luftfartslagen (2010:500) och föreskrifter som Försvarsmakten meddelat med stöd av lagen följs i fråga om militär luftfart. Förordning (2021:236).

Transportstyrelsen utövar tillsyn över att bestämmelserna i luftfartslagen (2010:500) och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs i fråga om annan luftfart för statsändamål. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten och Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om tillsyn inom respektive myndighets ansvarsområde. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten och Transportstyrelsen får överlämna en förvaltningsuppgift i anslutning till föreskrifter som avses i 14 kap. 10 § första stycket luftfartslagen (2010:500) till någon annan. Förvaltningsuppgifter som överlämnas får innefatta myndighetsutövning. Försvarsmakten får överlämna förvaltningsuppgiften att utöva flygstridsledning till en behörig myndighet i Nato eller i en stat som är medlem i Nato. Förvaltningsuppgiften som överlämnas får innefatta myndighetsutövning. Förordning (2024:604).

Om ett utländskt statsluftfartyg har fått tillstånd till luftfart inom svenskt område, gäller bestämmelserna i denna förordning, eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, bara om detta beslutades när tillståndet gavs. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten respektive Transportstyrelsen får med stöd av 14 kap. 13 § luftfartslagen (2010:500) meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta att viss luftfart ska följa reglerna för militär luftfart eller annan luftfart för statsändamål. Innan ett sådant beslut fattas ska myndigheterna samråda med varandra. I förekommande fall ska yttrande också inhämtas från Försvarets materielverk. Förordning (2013:944).

Försvarsmakten respektive Transportstyrelsen får för militär luftfart respektive annan luftfart för statsändamål i de avseenden som behandlas i luftfartslagen (2010:500) meddela ytterligare föreskrifter som gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller trafik. Förordning (2013:944).