Lag (2012:806) om beredskapslagring av olja
Sammanfattning
Lagen ska trygga tillgången till olja vid allvarliga försörjningsavbrott genom att Sverige håller beredskapslager (kap. 1). Företag som importerar eller säljer stora mängder bränsle är skyldiga att hålla lager som motsvarar en viss tids import eller konsumtion (kap. 2) (kap. 3). Lagren ska förvaras så att de är tillgängliga för marknaden och kan användas efter beslut av regeringen vid kriser (kap. 5) (kap. 7). Tillsynsmyndigheten kontrollerar att reglerna följs och kan ta ut avgifter om lagringsskyldigheten inte uppfylls (kap. 8).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten för fullständig information.
Rättsområde: förvaltningsrätt, EU-rätt
Relevant för den som
- Ett företag importerar råolja till Sverige för försäljning eller egen förbrukning.
- En bränslehandlare säljer minst 50 000 kubikmeter lagringsbränslen under ett år.
- En lagringsskyldig aktör ansöker om att få förvara sina oljereserver i ett annat land.
- Regeringen beslutar att använda beredskapslagren vid en lokal kris eller ett internationellt försörjningsavbrott.
- En myndighet utreder hur beredskapslagret påverkas när ett lagringsskyldigt bolag försätts i konkurs.
Myndigheter som nämns i lagen
- Polismyndigheten
- Regeringen
Kapitel
- 1 kap. Inledande bestämmelser (2 §)
- 2 kap. Sveriges beredskapslager (2 §)
- 3 kap. Lagringsskyldighet (5 §)
- 4 kap. Lagerhållning av någon annan än den som är lagringsskyldig och lagring utanför landet (2 §)
- 5 kap. Förvaring av lager samt underrättelseskyldighet vid konkurs m.m. (2 §)
- 6 kap. Register över lager och statistiska sammanställningar (3 §)
- 7 kap. Användning av beredskapslager (3 §)
- 8 kap. Tillsyn och avgifter m.m. (9 §)
- 9 kap. Bemyndiganden (2 §)
- 10 kap. Överklagande (3 §)