1 kap. Allmänna bestämmelser
Ur Förordning (2015:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen
Sammanfattning
Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (1 §). De termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (2 §). All kommunikation och allt samråd rörande verkställigheten av en svensk eller utländsk dom på frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat eller i Sverige ska ske mellan Kriminalvården och den behöriga myndigheten i den andra staten (3 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Vad handlar denna förordning om?
Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (1 §).
Vilken myndighet sköter kontakten med andra länder vid verkställighet av en dom?
All kommunikation och allt samråd rörande verkställigheten av en svensk eller utländsk dom på frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat eller i Sverige ska ske mellan Kriminalvården och den behöriga myndigheten i den andra staten (3 §).
På vilket sätt ska myndigheterna kommunicera med varandra?
Kommunikationen och samrådet får ske på det sätt som är lämpligast i det enskilda fallet (3 §).
Paragrafer i kapitlet
Lagtext
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.
2 §
De termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.
3 §
All kommunikation och allt samråd rörande verkställigheten av en svensk eller utländsk dom på frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat eller i Sverige ska ske mellan Kriminalvården och den behöriga myndigheten i den andra staten. Kommunikationen och samrådet får ske på det sätt som är lämpligast i det enskilda fallet.