2 kap. Erkännande och verkställighet av en svensk dom på frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen

Kriminalvården ska så snart det är möjligt pröva om en dom på frihetsberövande påföljd kan bli aktuell att sända över till en annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas enligt lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Förordning (2020:387).

/Upphör att gälla U:2026-04-15/ Om det enligt lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen finns förutsättningar för att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas, ska den dömde upplysas om detta om han eller hon befinner sig i Sverige. Den dömde ska även upplysas om innebörden av att domen erkänns och verkställs i den andra staten. Ansvaret för att upplysa den dömde har 1. Kriminalvården, om påföljden är fängelse, 2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård, och 3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Förordning (2020:387).

Den dömde eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat får hos Kriminalvården begära att en dom på en frihetsberövande påföljd ska sändas över till den andra staten. En sådan begäran får också göras av Statens institutionsstyrelse om påföljden är sluten ungdomsvård och av chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Om den dömde själv hos Statens institutionsstyrelse eller en vårdinrättning begär att domen sänds över till en annan stat, ska den dömdes begäran överlämnas till Kriminalvården.

Vid Kriminalvårdens prövning av om det finns förutsättningar för att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat ska myndigheten samråda med 1. den behöriga myndigheten i den andra staten, om den statens medgivande behövs för att domen ska få sändas över enligt 2 kap. 2 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, 2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård, och 3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Kriminalvården får i andra fall än som avses i första stycket 1 samråda med den behöriga myndigheten i den andra staten när det är lämpligt. När det behövs för prövningen enligt första stycket får Kriminalvården inhämta upplysningar från Migrationsverket, Skatteverket, Polismyndigheten och andra myndigheter än de som anges i första stycket. Statens institutionsstyrelse, chefsöverläkaren, Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning. Förordning (2022:1874).

Den dömde kan redogöra för sin inställning till att en dom på frihetsberövande påföljd sänds över till en annan medlemsstat. Redogörelsen lämnas i så fall till 1. Kriminalvården, 2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård, eller 3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Den dömdes inställning till att en dom sänds över ska dokumenteras på ett lämpligt sätt. Den som anges i första stycket 2 eller 3 ska skicka dokumentationen till Kriminalvården.

Om den dömde samtycker till att en dom sänds över, ska den som tar emot samtycket förvissa sig om att den dömde har lämnat samtycket med full vetskap om dess innebörd. En återkallelse av ett samtycke kan lämnas till Kriminalvården eller den som anges i 4 § första stycket 2 eller 3.

Om en begäran enligt 2 kap. 7 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen görs innan en dom sänds över till den andra medlemsstaten, bör en sådan begäran innehålla de uppgifter som framgår av det intyg som utgör bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen. I begäran ska också skälen för åtgärden anges.

Kriminalvården ska underrätta den dömde om sitt beslut i fråga om att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas. Om den dömde befinner sig i den andra staten, får Kriminalvården i stället underrätta den behöriga myndigheten i den staten. En underrättelse enligt första stycket ska upprättas i enlighet med bilaga II till rådets rambeslut 2008/909/RIF. Om det behövs ska Kriminalvården översätta underrättelsen till ett språk som den dömde förstår.

En dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över skriftligen till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. Domen ska åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF och den dokumentation som upprättats enligt 4 § andra stycket. Intyget och den dokumentation som avses i 4 § andra stycket ska skrivas på eller översättas till den andra medlemsstatens officiella språk eller ett annat språk som den staten godtar. Förordning (2022:1874).

Domen, intyget och övrig dokumentation ska sändas över genom post eller bud. Kriminalvården får dock efter överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten sända över dessa handlingar genom telefax eller elektronisk post eller på annat sätt.

Har upphävts genom förordning (2020:387).

Om den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten, efter det att domen har sänts över enligt 10 §, begär att hela domen eller väsentliga delar av domen översätts till den statens officiella språk eller ett annat språk som den staten godtar, ska Kriminalvården, efter samråd med den andra statens behöriga myndighet, ansvara för att en sådan översättning görs.

Kriminalvården ska genast underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om ett beslut enligt 2 kap. 8 eller 9 §§ lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Om ett beslut enligt 2 kap. 8 § den lagen inte har fått laga kraft, ska detta anges.

Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten innan en dom överlämnas till åklagare för anmälan enligt 34 kap. 8 § brottsbalken. Förordning (2016:499).

I frågor som rör överförande och transport av den dömde ska Kriminalvården samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. Kriminalvården får i sådana frågor begära hjälp av Polismyndigheten om det behövs. Om det behövs för att transportera den dömde till en medlemsstat, får Kriminalvården begära tillstånd till transport genom en annan medlemsstat. En sådan begäran ska göras skriftligen och åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF. Om den stat som enligt andra stycket har tagit emot framställningen begär det, ska intyget översättas till den statens språk eller ett annat språk som den staten godtar. Förordning (2025:537).

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat hos Kriminalvården har gjort en framställning enligt 2 kap. 13 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska framställningen genast vidarebefordras till Åklagarmyndigheten.