3 kap. Erkännande och verkställighet i Sverige av en europeisk utredningsorder
Ur Förordning (2017:1019) om en europeisk utredningsorder
Sammanfattning
Den åklagare eller domstol som är behörig att handlägga ärendet om erkännande och verkställighet av en översänd utredningsorder ska skyndsamt och inom en vecka bekräfta mottagandet av utredningsordern genom att fylla i och översända formuläret i bilaga B till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU till den myndighet i den andra medlemsstaten som har utfärdat utredningsordern (2 §).
Åklagaren eller domstolen ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om bland annat hur en utredningsorder, som till form eller innehåll är bristfällig, behöver kompletteras, innan ett beslut att inte erkänna utredningsordern meddelas och innan ett beslut att upphäva en verkställbarhetsförklaring meddelas (4 §).
Innan en utredningsorder för överförande av en i Sverige frihetsberövad person till en annan medlemsstat erkänns, ska åklagaren inhämta den frihetsberövade personens inställning till överförandet samt inhämta ett yttrande från den myndighet som svarar för verkställigheten av frihetsberövandet, om det inte är uppenbart att det inte behövs (7 §).
Åklagaren eller domstolen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om bland annat beslut att vägra erkännande och verkställighet eller när beslut i fråga om erkännande inte kan meddelas inom den tid som anges i 3 kap. 16 eller 17 § lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder (8 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Hur snabbt ska mottagandet av en utredningsorder bekräftas?
Den åklagare eller domstol som är behörig att handlägga ärendet om erkännande och verkställighet av en översänd utredningsorder ska skyndsamt och inom en vecka bekräfta mottagandet av utredningsordern. Bekräftelsen sker genom att fylla i och översända formuläret i bilaga B till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU till den myndighet i den andra medlemsstaten som har utfärdat utredningsordern (2 §).
Vad krävs innan en frihetsberövad person i Sverige får överföras till en annan medlemsstat?
Innan en utredningsorder för överförande av en i Sverige frihetsberövad person till en annan medlemsstat erkänns, ska åklagaren inhämta den frihetsberövade personens inställning till överförandet. Åklagaren ska dessutom inhämta ett yttrande från den myndighet som svarar för verkställigheten av frihetsberövandet, om det inte är uppenbart att det inte behövs (7 §).
I vilka situationer måste den svenska myndigheten samråda med den utfärdande myndigheten?
Åklagaren eller domstolen ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om hur en utredningsorder, som till form eller innehåll är bristfällig, behöver kompletteras. Samråd ska ske i frågor vid överförande av en frihetsberövad person som rör tidpunkten för personens överförande och återförande samt under vilka förutsättningar den berörda personen ska vara frihetsberövad. Samråd ska även ske i samband med att uppskov med verkställigheten beslutas, innan ett beslut att inte erkänna utredningsordern meddelas och innan ett beslut att upphäva en verkställbarhetsförklaring meddelas (4 §).
Lagtext
1 §
En utredningsorder ska sändas över genom post eller bud. Behörig åklagare eller domstol får dock komma överens med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om att en utredningsorder får sändas över med telefax, elektronisk post eller på annat sätt. Om det kommer fram att utredningsordern har sänts över till en åklagare eller domstol som inte är behörig ska, utöver vad som följer av 3 kap. 11 § tredje stycket lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder, utredningsordern överlämnas till behörig åklagare eller domstol.
2 §
Den åklagare eller domstol som är behörig att handlägga ärendet om erkännande och verkställighet av en översänd utredningsorder ska skyndsamt och inom en vecka bekräfta mottagandet av utredningsordern genom att fylla i och översända formuläret i bilaga B till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, i den ursprungliga lydelsen, till den myndighet i den andra medlemsstaten som har utfärdat utredningsordern. Skyldigheten att bekräfta att utredningsordern har tagits emot gäller även i de fall utredningsordern har sänts över till en åklagare eller domstol som inte är behörig att handlägga ärendet om erkännande och verkställighet av utredningsordern.
3 §
Om en utredningsorder som sänts över till Sverige för erkännande och verkställighet rör en gärning på tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens områden ska samråd ske med och vid behov yttrande inhämtas från Justitiekanslern, i de fall domstol är ansvarig för handläggningen.
4 §
Åklagaren eller domstolen ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten 1. om hur en utredningsorder, som till form eller innehåll är bristfällig, behöver kompletteras, 2. i sådana frågor vid överförande av en frihetsberövad person som rör tidpunkten för personens överförande och återförande samt under vilka förutsättningar den berörda personen ska vara frihetsberövad i Sverige eller i den andra medlemsstaten, 3. i samband med att uppskov med verkställigheten av utredningsordern beslutas, 4. innan ett beslut att inte erkänna utredningsordern meddelas, och 5. innan ett beslut att upphäva en verkställbarhetsförklaring meddelas enligt 3 kap. 42 § första stycket 1-3 lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder. Den åklagare eller domstol som enligt 3 kap. 8 § lagen om en europeisk utredningsorder handlägger ärendet om erkännande och verkställighet av utredningsordern ansvarar för det samråd som föreskrivs i första stycket. I de fall åklagaren enligt andra stycket ansvarar för samrådet, men frågan om samråd enligt första stycket 4 eller 5 uppkommer först i samband med domstolens prövning av om utredningsordern ska erkännas eller verkställas eller om en verkställbarhetsförklaring ska upphävas, ska domstolen underrätta åklagaren om att sådant samråd behövs.
5 §
Utöver vad som följer av 4 § ska åklagaren eller domstolen vid behov samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten i frågor som rör erkännande och verkställighet av utredningsordern i Sverige och i frågor som rör överlämnande av bevismaterial till den behöriga myndigheten i den andra staten.
6 §
Åklagaren eller domstolen ska vid behov samråda med andra svenska myndigheter i frågor som rör erkännande och verkställighet av en utredningsorder i Sverige.
7 §
Innan en utredningsorder för överförande av en i Sverige frihetsberövad person till en annan medlemsstat erkänns, ska åklagaren inhämta den frihetsberövade personens inställning till överförandet. Åklagaren ska dessutom inhämta ett yttrande från den myndighet som svarar för verkställigheten av frihetsberövandet, om det inte är uppenbart att det inte behövs.
8 §
Åklagaren eller domstolen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten 1. när en annan utredningsåtgärd vidtas än den som utredningsordern avser enligt 3 kap. 5 § andra stycket och 18 § lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder, 2. när beslut i fråga om erkännande av en utredningsorder inte kan meddelas inom den tid som anges i 3 kap. 16 eller 17 § lagen om en europeisk utredningsorder eller när verkställighet av en utredningsåtgärd inte kan ske inom den tid som anges i 3 kap. 23 § första stycket samma lag, 3. när ett särskilt formkrav eller särskilt förfarande som har angetts i utredningsordern inte kan tillgodoses enligt 3 kap. 15 § lagen om en europeisk utredningsorder, 4. om beslut om uppskov eller förlängning av uppskov enligt 3 kap. 24 § lagen om en europeisk utredningsorder och när skälen för uppskov har upphört, 5. vid överlämnande av beslagtaget bevismaterial eller av kopierade handlingar om att en prövning av verkställbarhetsförklaringen kan komma att ske vid en senare tidpunkt, och 6. om beslut att vägra erkännande och verkställighet eller om att upphäva verkställbarhetsförklaringen. En underrättelse enligt första stycket 2 ska innehålla skälen till förseningen och uppgift om när beslut kommer att meddelas eller när verkställighet kan äga rum. Om beslut om uppskov eller förlängning av uppskov meddelas, ska en underrättelse enligt första stycket 4 innehålla uppgift om hur långt uppskovet förväntas bli. Den åklagare eller domstol som enligt 3 kap. 8 § lagen om en europeisk utredningsorder handlägger ärendet om erkännande och verkställighet av utredningsordern ansvarar för den underrättelse som föreskrivs i första stycket. Förordning (2022:331).
Förordning (2022:331)
9 §
Protokoll som upprättas vid förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring ska översändas till den andra medlemsstatens behöriga myndighet.
10 §
Underrättelseskyldighet som avses i 3 kap. 36 § andra stycket och 37 b § andra stycket lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder ska fullgöras av den åklagare som handlägger eller har handlagt ärendet om erkännande och verkställighet av utredningsordern. Om en underrättelse inte har lämnats enligt första stycket, ska åklagaren informera Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden vid Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd om detta så snart det kan ske. Om det vid beslutet att inte lämna någon underrättelse löper en frist som avser en underrättelse om annan hemlig tvångsmedelsanvändning i ärendet mot samma person, får åklagaren dock avvakta med att informera nämnden till dess att den fristen löpt ut. Om den åklagare som avses i denna paragraf inte kan fullgöra underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena, ska skyldigheten i stället fullgöras av en annan åklagare. Förordning (2026:15).
Förordning (2026:15)