4 kap. Övriga gemensamma bestämmelser
Ur Förordning (2022:1379) om förvaltning av program för vissa EU-fonder
Sammanfattning
En förvaltande myndighet som har beslutat om ett stöd ska besluta att det beviljade stödet helt eller delvis inte ska betalas ut om den som har ansökt lämnat oriktiga uppgifter, om stödet beviljats felaktigt och mottagaren skäligen borde ha insett detta, om stödet inte har utnyttjats för det ändamål som det har beviljats för eller om villkoren för stödet inte har följts (1 §).
Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 2 § ska den förvaltande myndigheten besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet tillsammans med ränta (3 §).
Ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom tio år från det att beloppet betalades ut (5 §).
Andra beslut än beslut enligt 1, 3 och 4 §§ och 3 kap. 6 § får inte överklagas, och beslut enligt denna förordning får inte överklagas om stödmottagaren är en statlig myndighet (11 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
När ska en myndighet besluta att ett beviljat stöd inte ska betalas ut?
En förvaltande myndighet som har beslutat om ett stöd ska besluta att det beviljade stödet helt eller delvis inte ska betalas ut om den som har ansökt om stöd har lämnat oriktiga uppgifter. Detta gäller även om den som har ansökt på något annat sätt har förorsakat att stödet beviljats felaktigt eller med för högt belopp. Myndigheten ska även besluta detta om stödet av något annat skäl har beviljats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Samma sak gäller om stödet inte har utnyttjats eller använts. Det gäller även om det finns anledning att anta att stödet inte kommer att användas för det ändamål som det har beviljats för. Beslutet ska även fattas om villkoren för stödet inte har följts. (1 §)
Inom vilken tid måste ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter fattas?
Ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom 10 år från det att beloppet betalades ut. (5 §)
Vilka beslut enligt förordningen får överklagas?
Andra beslut än beslut enligt 1, 3 och 4 §§ och 3 kap. 6 § får inte överklagas. Beslut enligt denna förordning får inte överklagas om stödmottagaren är en statlig myndighet. (11 §)
Lagtext
1 §
En förvaltande myndighet som har beslutat om ett stöd ska besluta att det beviljade stödet helt eller delvis inte ska betalas ut om 1. den som har ansökt om stöd genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stödet beviljats felaktigt eller med för högt belopp, 2. stödet av något annat skäl har beviljats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, 3. stödet inte har utnyttjats eller använts eller det finns anledning att anta att stödet inte kommer att utnyttjas eller användas för det ändamål som det har beviljats för, eller 4. villkoren för stödet inte har följts.
2 §
En stödmottagare är återbetalningsskyldig om någon av grunderna i 1 § är uppfyllda. En stödmottagare är utöver vad som följer av första stycket återbetalningsskyldig när det gäller stöd till investeringar i infrastruktur eller produktiv investering om kriterierna i artikel 65.1 första stycket i förordning (EU) 2021/1060 är uppfyllda. På det belopp som en stödmottagare är återbetalningsskyldig för ska ränta betalas från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav enligt 3 § har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
3 §
Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 2 § ska den förvaltande myndigheten besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet tillsammans med ränta. De förvaltande myndigheterna enligt 1 kap. 6 § får avstå från att återkräva stödbelopp i enlighet med vad som framgår av artikel 52.2 i förordning (EU) 2021/1059.
4 §
Om en förvaltande myndighet har beslutat om återkrav eller ränta enligt 3 § får det belopp som ska betalas enligt beslutet räknas av mot annan utbetalning av stöd enligt förordningen. Avräkning får inte ske i det fall som avses i 3 kap. 6 §.
5 §
Bestämmelser om preskription för att vidta åtgärder på grund av sådana oegentligheter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen finns i artikel 3 i den förordningen. I stället för de frister som anges i artikel 3.1 första och fjärde styckena i den förordningen gäller att ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom tio år från det att beloppet betalades ut. I fråga om preskription av andra fordringar på återbetalning än sådana som avses i första stycket gäller 5 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och preskriptionslagen (1981:130).
6 §
En stödmottagare ska på begäran av den förvaltande myndigheten lämna de uppgifter som behövs för uppföljning eller utvärdering. I detta ingår att lämna de uppgifter som behövs för att Sverige ska kunna fullgöra de skyldigheter som följer av artikel 44 i förordning (EU) 2021/1060 respektive artikel 35 i förordning (EU) 2021/1059.
7 §
De förvaltande myndigheterna enligt 1 kap. 4-6 §§ ska på begäran av Statskontoret lämna ut uppgifter i ärenden om stöd. Förordning (2025:1233).
Förordning (2025:1233)
8 §
Statskontoret får medges direktåtkomst till sådana uppgifter i ärenden om stöd som finns i de förvaltande myndigheternas it-system och som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter som revisionsmyndighet. Förordning (2025:1233).
Förordning (2025:1233)
9 §
De förvaltande myndigheterna enligt 1 kap. 4-6 §§ får inom sitt ansvarsområde meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
10 §
Om stöd lämnas i form av finansieringsinstrument tillämpas bestämmelserna i 1-4 §§ endast i den utsträckning som den förvaltande myndigheten beslutar.
11 §
I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 1, 3 och 4 §§ och 3 kap. 6 § får dock inte överklagas. Beslut enligt denna förordning får inte överklagas om stödmottagaren är en statlig myndighet.