2 kap. Grundläggande förutsättningar för rätt till arbetslöshetsersättning

För att ha rätt till arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet krävs att sökanden 1. är arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete, 2. är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, och 3. i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.

För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs att sökanden har fyllt 20 år. Rätten till ersättning upphör vid månadsskiftet före den månad då sökanden uppnår riktåldern för pension enligt 2 kap. 10 a-10 d §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2024:507) .

En sökande kan få arbetslöshetsersättning trots att sökanden är tjänstledig utan lön, om sökanden av hälsoskäl inte kan återgå till sitt tidigare arbete eller till annat arbete hos sin arbetsgivare men av Försäkringskassan har bedömts ha arbetsförmåga i förhållande till arbetsmarknaden i övrigt. Sökanden kan få ersättning enligt första stycket även om arbetsgivaren har en kvarvarande rehabiliteringsskyldighet, under förutsättning att arbetsgivaren har vidtagit de rehabiliteringsåtgärder som har varit möjliga.

En sökande kan få arbetslöshetsersättning trots att sökanden är tjänstledig utan lön från en deltidsanställning för att arbeta i en annan deltidsanställning med lika eller högre tjänstgöringsgrad, under förutsättning att anställningarna inte går att kombinera.

En sökande som är företagare har inte rätt till arbetslöshetsersättning, utom i det fall som avses i 11 §.

En sökande ska anses vara företagare om sökanden 1. bedriver sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. personligen utför arbete i och har ett väsentligt inflytande över den näringsverksamheten. Vid bedömningen av om en sökande ska anses vara företagare enligt första stycket ska det bortses från 1. nödvändiga åtgärder som har vidtagits i verksamheten på grund av oförutsedda händelser, och 2. arbete av ideell karaktär i verksamheten.

En sökande som är företagare och som överlåter näringsverksamheten men fortsätter att utföra arbete i eller ha ett väsentligt inflytande över verksamheten ska även efter överlåtelsen anses vara företagare. Detsamma gäller när företagandet utgörs av medlemskap i en ekonomisk förening och medlemskapet i föreningen har upphört.

En sökande ska inte längre anses vara företagare när näringsverksamheten har upphört genom att det inte vidtas några åtgärder i verksamheten. Vid bedömningen av om näringsverksamheten har upphört enligt första stycket ska det bortses från 1. nödvändiga åtgärder som har vidtagits på grund av oförutsedda händelser, 2. åtgärder som har vidtagits på grund av en skyldighet enligt lag eller annan författning, 3. avvecklingsåtgärder som inte har varit möjliga att vidta innan verksamheten upphörde, och 4. att en lokal eller mark som har nyttjats eller brukats i verksamheten hyrs ut eller arrenderas ut, under förutsättning att dessa inte tidigare har hyrts ut eller arrenderats ut i verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vad som ska utgöra åtgärder enligt andra stycket.

Om näringsverksamheten har upphört enligt 8 § och därefter återupptas av den sökande eller av en närstående till sökanden, får en ny bedömning av om verksamheten har upphört genom att det inte vidtas några åtgärder i den göras tidigast tre år från det att verksamheten återupptogs.

En sökande ska inte anses vara företagare när näringsverksamheten vid en bedömning av samtliga omständigheter har upphört definitivt. Vid bedömningen av om näringsverksamheten har upphört definitivt enligt första stycket ska det bortses från sådana åtgärder som avses i 8 § andra stycket.

En sökande som är företagare kan få arbetslöshetsersättning om 1. näringsverksamheten har bedrivits under minst sex månader vid sidan av ett arbete som motsvarar minst 50 procent av heltid inom den ramtid som följer av 3 kap. 11-14 §§, 2. inkomsten av förvärvsarbete från verksamheten inom ramtiden i genomsnitt per månad inte har överstigit en tolftedel av den sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som enligt 3 kap. 2 § första stycket 1 krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor, och 3. tiden i och inkomsterna från verksamheten inte utökas under arbetslösheten.

En sökande som deltar i utbildning har inte rätt till arbetslöshetsersättning, utom i de fall som anges i 13-15 §§. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om rätt till arbetslöshetsersättning under uppehåll i utbildning.

En sökande kan få arbetslöshetsersättning för högst 20 veckor inom samma ersättningsperiod samtidigt som sökanden deltar i en utbildning om högst 50 procent av heltid, om 1. det tidigare arbetet inte har upphört på grund av utbildningen, 2. utbildningen inte finansieras eller har finansierats med studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), och 3. utbildningen inte finansieras med omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd. Kravet i första stycket 2 gäller inte om utbildningen har bedrivits under minst 15 veckor vid sidan av ett arbete inom den ramtid som följer av 3 kap. 11-14 §§. Lag (2025:1549) .

En sökande kan få arbetslöshetsersättning för högst 20 veckor inom samma ersättningsperiod samtidigt som sökanden fortsätter att delta i en utbildning om mer än 50 procent upp till heltid, om 1. det tidigare arbetet inte har upphört på grund av utbildningen, 2. utbildningen inte finansieras eller har finansierats med studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd, 3. utbildningen har bedrivits under minst 15 veckor vid sidan av ett heltidsarbete inom den ramtid som följer av 3 kap. 11-14 §§, och 4. utbildningens omfattning inte utökas under arbetslösheten. Lag (2025:1549) .

En sökande kan få arbetslöshetsersättning för högst 15 ersättningsdagar inom samma ersättningsperiod samtidigt som sökanden deltar i en kortare utbildning eller annan kortare aktivitet som syftar till att 1. ge en orientering om olika yrken och utbildningsvägar, eller 2. underlätta omställning från ett arbete till ett annat. Utbildningen eller aktiviteten får inte finansieras eller ha finansierats med studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd. Lag (2025:1549) .

En sökande som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program har inte rätt till arbetslöshetsersättning, utom i det fall som avses i andra stycket. En sökande kan få arbetslöshetsersättning om sökanden deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program som avser särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Lag (2025:891) .

En sökande som på grund av att anställningen har upphört får ett avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön har inte rätt till arbetslöshetsersättning för den tid som avgångsvederlaget eller skadeståndet avser. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur tiden enligt första stycket ska beräknas.

En sökande som på grund av arbetsgivarens konkurs får betalning för en fordran på uppsägningslön enligt lönegarantilagen (1992:497) kan få arbetslöshetsersättning under uppsägningstiden, dock inte för den tid som betalningen avser.

En sökande som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har inte rätt till arbetslöshetsersättning under ett år från uteslutningen.