2 kap. Utredning om självständigt förverkande

Syftet med en utredning om självständigt förverkande är att

1. utreda om egendomen härrör från brottslig verksamhet,
2. utreda vem egendomen tillhör,
3. ta ställning till om det finns tillräckliga skäl att väcka talan om förverkande, och
4. se till att bevisningen kan presenteras i ett sammanhang.

En utredning om självständigt förverkande ska inledas om det finns anledning att anta att egendom härrör från brottslig verksamhet. En utredning behöver dock inte inledas om det är uppenbart att frågan inte går att utreda eller om en utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse.

Ett beslut att inleda en utredning om självständigt förverkande får fattas av

1. åklagaren, eller

2. en anställd vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket som respektive myndighet har utsett.

Om utredningen har inletts av någon som avses i första stycket 2, ska denne snarast lämna över ledningen av utredningen till åklagaren. Lag (2025:649).

För att genomföra en utredning om självständigt förverkande får åklagaren anlita biträde av en polisman eller någon annan anställd vid Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket som respektive myndighet har utsett. Lag (2025:649).

Bestämmelserna i 23 kap. 4, 6-7 och 9-15 §§, 16 § andra stycket och 21-21 d och 23 §§ rättegångsbalken ska tillämpas i en utredning om självständigt förverkande. Vid tillämpningen ska det som där sägs om

• skälig misstanke om brott avse skälig anledning att anta att egendom kan komma att förverkas,
• den misstänkte avse den som en utredning om självständigt förverkande rör,
• förundersökning avse utredning om självständigt förverkande,
• undersökningsledaren avse den som leder utredningen,
• försvarare avse biträde, och
• åtal avse talan om självständigt förverkande.

Om det inte längre finns anledning att fullfölja en utredning om självständigt förverkande ska den läggas ned. En utredning om självständigt förverkande får också läggas ned om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse.

I en utredning om självständigt förverkande får tvångsmedel användas i den utsträckning som framgår av denna lag.

Beslag och penningbeslag får användas i en utredning om självständigt förverkande enligt bestämmelserna om dessa åtgärder i 27 kap. rättegångsbalken, med undantag för 27 kap.
4 § andra stycket andra meningen samma balk. Vid tillämpningen ska det som där sägs om

- undersökningsledaren avse den som enligt 3 § första stycket 2 leder utredningen, och

- åtal avse talan om självständigt förverkande.

Kvarstad och förvar får användas i en utredning om självständigt förverkande om det skäligen kan befaras att värdet av egendom som härrör från brottslig verksamhet annars kommer att undanskaffas eller undandras.

I fråga om kvarstad och förvar ska i övrigt bestämmelserna om dessa åtgärder i 26 kap. rättegångsbalken tillämpas, med undantag för 26 kap. 3 § andra stycket. Vid tillämpningen ska det som där sägs om

• skälig misstanke om brott avse skälig anledning att anta att egendom kan komma att förverkas,
• den misstänkte avse den som en utredning om självständigt förverkande rör, och
• åtal avse talan om självständigt förverkande.

Kopiering och biometrisk autentisering får användas i en utredning om självständigt förverkande.

I fråga om kopiering och biometrisk autentisering ska bestämmelserna om dessa åtgärder i 27 kap. rättegångsbalken tillämpas. Vid tillämpningen ska det som där sägs om

- utredning om brott och förundersökning avse utredning om självständigt förverkande, och

- åtal avse talan om självständigt förverkande.

Husrannsakan och kroppsvisitation får användas i en utredning om självständigt förverkande om det finns synnerlig anledning att anta att det vid användningen av tvångsmedlet kommer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller förvar eller att det annars är av betydelse för utredningen.

Genomsökning på distans får användas i en utredning om självständigt förverkande, om det finns synnerlig anledning att anta att det vid användningen av tvångsmedlet kommer att anträffas handlingar av betydelse för utredningen.

I fråga om husrannsakan, kroppsvisitation och genomsökning på distans ska i övrigt bestämmelserna om dessa åtgärder i
28 kap. rättegångsbalken tillämpas, med undantag för 28 kap.
5 §, 10 d § första stycket andra meningen och 13 § första stycket andra meningen. Vid tillämpningen ska det som där sägs om

• anledning att anta att brott har begåtts avse anledning att anta att egendom kan komma att förverkas,
• den misstänkte avse den som en utredning om självständigt förverkande rör,
• utredning om brott och förundersökning avse utredning om självständigt förverkande,
• undersökningsledaren avse den som enligt 3 § första stycket 2 leder utredningen, och
• åtal avse talan om självständigt förverkande.

I en utredning om självständigt förverkande får beslag, penningbeslag och kvarstad inte bestå längre tid än ett år, om det inte finns särskilda skäl.