3 kap. Särskilda bestämmelser om verkställighet i kontrollerat boende

Ett tillstånd för den dömde att ha sitt spädbarn hos sig får endast lämnas efter att yttrande har inhämtats från socialnämnden.

För att ordningen eller säkerheten i ett kontrollerat boende ska kunna upprätthållas ska de dömda följa

1. de rutiner som gäller i det kontrollerade boendet,
2. de anvisningar som personalen ger, och
3. de begränsningar som gäller om var rökning får ske.

Den dömde ska också visa hänsyn mot personal och andra som avtjänar fängelsestraff med elektronisk övervakning i det kontrollerade boendet samt bidra till att hålla god ordning.

Förordning (2026:899).

Om Kriminalvården beslutar att en person som är dömd för ett brott som har riktats mot någons liv, hälsa, frihet eller frid ska verkställa dom på fängelse i kontrollerat boende, ska Kriminalvården

1. underrätta målsäganden om beslutet,
2. informera målsäganden om de regler som gäller för att meddela kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud, och
3. fråga målsäganden om han eller hon vill bli underrättad

a) om vilket kontrollerat boende den dömde placeras på,

b) om den dömde förflyttas till ett annat kontrollerat boende,

c) om den dömde avviker från verkställigheten, eller

d) när den elektroniska övervakningen upphör.

En underrättelse ska lämnas i lämplig tid och utformas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Om den dömde inte själv kan anordna sysselsättning ska Kriminalvården se till att den dömde ges möjlighet till sysselsättning som, så långt det är möjligt, är ägnad att motverka återfall i brott eller som på annat sätt främjar hans eller hennes anpassning i samhället. Sysselsättningen ska anpassas till den dömdes personliga förutsättningar.

Den dömde har, utöver vad som följer av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (2025:1053) om verkställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning, rätt till ersättning om

1. någon sysselsättning inte kan anvisas den dömde under normal arbetstid och det inte beror på honom eller henne, eller

2. den dömdes arbetsförmåga är helt eller delvis nedsatt på grund av sjukdom.

Ersättning enligt första stycket lämnas inte om den dömde uppbär allmän ålderspension, sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

Ersättning enligt första stycket får lämnas med ett lägre belopp än vad den dömde skulle ha fått om han eller hon utfört eller deltagit i anvisad sysselsättning.

Ersättning enligt första stycket 2 ska inte lämnas för den första dagen i en sjukperiod (karensdag). Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats, ska den senare sjukperioden anses vara en fortsättning på den tidigare sjukperioden. Om avdrag för karensdag har gjorts vid sammanlagt tio tillfällen under de senaste tolv månaderna, ska ersättning lämnas utan avdrag för karensdag.

När tillhörigheter som den dömde inte får ta emot och inneha omhändertas enligt 5 kap. 2 § fängelselagen (2010:610) ska den dömde underrättas.

Kriminalvården ska dokumentera vad som har omhändertagits.

Kostnad som uppstår i samband med att Kriminalvården skickar den dömdes tillhörigheter från ett kontrollerat boende enligt 5 kap. 3 § fängelselagen (2010:610) får räknas av från den ersättning som han eller hon har rätt till enligt 4 kap.
3 § andra stycket lagen (2025:1053) om verkställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning eller 3 kap. 4 § denna förordning.

Kriminalvården ska, om inte något annat är föreskrivet, se till att tillhörigheter som omhändertagits förvaras på ett betryggande sätt.

Omhändertagen utländsk valuta får växlas till svenska kronor. Den växelkurs som gäller vid tidpunkten för växlingen ska tillämpas.

En åtgärd enligt andra stycket ska dokumenteras.

Innan verkställigheten i kontrollerat boende upphör ska den dömde underrättas om Kriminalvårdens rätt enligt 5 kap.
4 § andra stycket fängelselagen (2010:610) att sälja eller förstöra tillhörigheter som den dömde lämnar kvar i det kontrollerade boendet.

Den dömdes rätt till ersättning för sålda tillhörigheter prövas efter ansökan av den dömde.

Om ett besök övervakas utan att personal närvarar, ska den dömde och besökaren informeras om att besöket övervakas.

Om en försändelse som har granskats inte kan lämnas ut i nära anslutning till att granskningen slutförts, ska den dömde underrättas, om inte särskilda skäl talar mot det.

Kopior och översättningar av försändelser som har granskats ska förstöras så snart de inte längre behövs.

Vid kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ska den som kontrolleras visas all den hänsyn som omständigheterna medger. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ska, om möjligt, utföras i närvaro av en annan person än den som genomför kontrollen.

Kroppsbesiktning ska, förutom när saliv-, svett- och hårprov lämnas, utföras under så stor enskildhet som omständigheterna medger och, om möjligt, i ett enskilt utrymme.

Om den dömde beläggs med fängsel, ska åtgärden dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå

1. vilka skälen för åtgärden är,
2. fängslets art,
3. när den dömde belades med fängsel,
4. när fängslet avlägsnades, och
5. om den dömde har undersökts av läkare.

Kriminalvården får kontrollera om den som ska passera in i ett kontrollerat boende för att bistå i verksamheten eller utföra arbete åt myndigheten eller på fastigheten förekommer i det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister, om kontrollen är nödvändig för att säkerheten ska kunna upprätthållas vid det kontrollerade boendet. Den som ska kontrolleras ska i förväg informeras om kontrollen.

Den som är anställd av Kriminalvården får inte kontrolleras med stöd av första stycket.

Om Kriminalvården ser till att den dömde förs till sjukhus, ska den som får ansvaret för hälso- och sjukvården av patienten underrättas om förhållanden som har betydelse för hans eller hennes vistelse på sjukhuset.

En anhörig till den dömde ska underrättas om den dömde drabbas av allvarlig sjukdom eller svårare olycksfall eller om den dömde avlider. Om den dömde begärt att en anhörig inte ska underrättas, ska den dömdes vilja dock respekteras.

Får hälso- och sjukvårdspersonal kännedom om att den dömde lider av en sådan smittsam sjukdom som utgör allmänfarlig sjukdom enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:168), ska chefen för det kontrollerade boendet underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.

Om hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att det finns risk för att den dömde kan komma att allvarligt skada sig själv eller andra, ska de uppgifter om den dömdes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som behövs för att förebygga att den dömde utför en självskadande eller våldsam handling lämnas till chefen för det kontrollerade boendet.

Om den dömde avtjänar straff för ett brott som avses i
2 § och brottet har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person, ska Kriminalvården underrätta Polismyndigheten om tidpunkten för när den elektroniska övervakningen upphör. I samband med en sådan underrättelse ska Kriminalvården på begäran av Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten även lämna ut uppgifter som kan antas ha betydelse i frågor om kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud.

Om den dömde avtjänar straff för olaga förföljelse eller hedersförtryck enligt 4 kap. 4 b eller 4 e § brottsbalken eller överträdelse av kontaktförbud eller överträdelse av utvidgat eller särskilt utvidgat kontaktförbud enligt 24 § lagen om kontaktförbud, ska en underrättelse enligt första stycket lämnas även om den dömde inte är närstående eller tidigare närstående till målsäganden.

En underrättelse ska lämnas i lämplig tid innan den elektroniska övervakningen upphör.

Om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär det, ska Kriminalvården lämna ut sådana uppgifter som behövs i verksamhet för personskydd för

1. statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren,
2. en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök eller liknande händelser, eller
3. en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för.