Förordning (2025:813) med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om batterier

Denna förordning kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv
2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EU-förordningen om batterier).

Förordningen är meddelad med stöd av

- 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 11, 13, 15, 19, 20, 22,
33 och 34 §§,

• 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 9, 25, 26, 35 och 36 §§,
• 15 kap. 14 § miljöbalken i fråga om 7 och 8 §§,
• 15 kap. 15 § miljöbalken i fråga om 12, 13, 15, 19-26 och

33-36 §§,

• 15 kap. 21 § miljöbalken i fråga om 6 §,
• 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga om 18 §,
• 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 29, 30 och 41 §§,
• 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 45 §, och
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

Med vara etablerad i Sverige avses i denna förordning att ha hemvist eller säte i Sverige och bedriva en yrkesmässig verksamhet här.

Ord och uttryck som används i denna förordning har i övrigt samma betydelse som i EU-förordningen om batterier.

Ytterligare bestämmelser om förbrukade batterier finns i avfallsförordningen (2020:614).

Kommunens ansvar enligt 15 kap. 20 och 20 a §§ miljöbalken för att hantera kommunalt avfall gäller inte hantering av förbrukade batterier som har lämnats till någon som är skyldig att ta emot dem enligt EU-förordningen om batterier.

En producent som inte är etablerad i Sverige får utse ett behörigt ombud för utökat producentansvar som är etablerat i Sverige.

Ett behörigt ombud för utökat producentansvar ska göra en anmälan till Naturvårdsverket. En anmälan ska innehålla

1. ombudets namn, kontaktuppgifter och person- eller organisationsnummer,
2. den företrädda producentens namn, kontaktuppgifter och skatteregistreringsnummer i de fall ett sådant finns,
3. en kopia på fullmakten, och
4. uppgift om vilka batterier som ombudet ska ansvara för.

Ombudet ska snarast underrätta Naturvårdsverket om ändringar i fråga om de uppgifter som har lämnats.

En producent ska ansöka om registrering enligt artikel 55 i EU-förordningen om batterier. Ansökan ska lämnas till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket ska sammanställa den information som lämnas enligt artikel 55 i EU-förordningen om batterier i ett producentregister.

En producent som avser att tillhandahålla ett batteri på den svenska marknaden ska före tillhandahållandet vara godkänd för att individuellt fullgöra skyldigheter som avser utökat producentansvar eller ha anlitat en godkänd producentansvarsorganisation.

En producentansvarsorganisation ska vara godkänd för att få fullgöra skyldigheter som avser utökat producentansvar.

Naturvårdsverket prövar frågor om godkännande för att fullgöra skyldigheter som avser utökat producentansvar enligt artikel 58 i EU-förordningen om batterier.

Naturvårdsverket ska inom tolv veckor från det att en fullständig ansökan om godkännande lämnats in besluta om ansökan ska godkännas.

Ett godkännande får förenas med de villkor som behövs och ska begränsas till att avse en viss tid, dock längst till tio år.

Naturvårdsverket får, på eget initiativ, ompröva ett villkor som ett godkännande är förenat med, eller lägga till ytterligare villkor, om det behövs för att producentansvarsorganisationen eller producenten ska uppfylla kraven i denna förordning och i EU-förordningen om batterier.

Naturvårdsverket får även ompröva ett villkor, om en producentansvarsorganisation eller en producent har ansökt om det.

Naturvårdsverket ska på sin webbplats informera om vilka producenter och producentansvarsorganisationer som är godkända.

Om flera producentansvarsorganisationer är godkända ska Naturvårdsverket säkerställa att de på ett samordnat sätt fullgör sina skyldigheter enligt EU-förordningen om batterier och denna förordning.

Producenter som är godkända för att individuellt fullgöra skyldigheter som avser utökat producentansvar och godkända producentansvarsorganisationer ska samverka om fördelningen av kostnaderna för insamlingen och den efterföljande hanteringen av avfallet och intäkterna från försäljningen av återvunnet material från den kategori batterier som har samlats in.

Fördelningen ska göras så att den

1. motsvarar producentens eller de anslutna producenternas andel av marknaden för nya batterier av den kategori som samlas in, mätt i vikt, eller

2. på något annat sätt står i rimlig proportion till producentens eller de anslutna producenternas verksamhet.

Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur kostnader och intäkter enligt 19 § ska fastställas och fördelas.

Bestämmelser om krav på den ersättning som en producent betalar till en producentansvarsorganisation finns i artikel 57.2 i EU-förordningen om batterier.

En producentansvarsorganisation ska även ta hänsyn till ett batteris miljöpåverkan under dess livscykel när den bestämmer ersättningen som en producent ska betala.

En producent och en producentansvarsorganisation ska ha rutiner för internkontroll som säkerställer

1. en hög kvalitet på de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 75 i EU-förordningen om batterier, och

2. att kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall uppfylls.

En producentansvarsorganisation ska ha rutiner för internkontroll som säkerställer att den ersättning som tas ut av producenterna uppfyller de krav som anges i 21 § och artikel 57.2 i EU-förordningen om batterier.

I artikel 57.5 i EU-förordningen om batterier finns krav på vilka uppgifter en producentansvarsorganisation ska offentliggöra på sin webbplats.

Därutöver ska producentansvarsorganisationen på sin webbplats offentliggöra uppgifter om

1. vilka som äger producentansvarsorganisationen,
2. vilka producenter som har anlitat producentansvarsorganisationen,
3. hur den ersättning som en producent ska betala till producentansvarsorganisationen beräknas, angett i kronor per batteri som producenten har tillhandahållit på den svenska marknaden, och
4. på vilka grunder producentansvarsorganisationen väljer att anlita andra aktörer för att hantera förbrukade batterier.

I artikel 74.1 i EU-förordningen om batterier finns det krav på vilken information som en producent och en producentansvarsorganisation ska ge slutanvändare och distributörer tillgång till.

Därutöver ska producenten och producentansvarsorganisationen ge slutanvändare och distributörer tillgång till information om

1. vilka anläggningar för återanvändning och förberedelse för återanvändning som finns, och

2. vikten av att minska nedskräpningen.

Den information som avses i 25 § ska vara skriven på svenska.

Den information som ska lämnas enligt artikel 74.2 och 74.3 i EU-förordningen om batterier ska vara skriven på svenska eller engelska.

Naturvårdsverket ska genomföra de plockanalyser som avses i artikel 69.5 i EU-förordningen om batterier.

Andelen förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel i insamlat kommunalt avfall och insamlat avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning ska beräknas med hänsyn till vikt.

Plockanalyser ska göras regionvis på en nivå som motsvarar NUTS 2 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS).

Naturvårdsverket ska på sin webbplats beskriva den metod som används för att göra en plockanalys.

En plockanalysavgift ska betalas av producenter och producentansvarsorganisationer som är godkända den 1 januari det år som plockanalysen görs. Plockanalysavgiften ska täcka de totala kostnaderna för att administrera och genomföra en plockanalys.

Kostnaderna ska fördelas så att

1. en producent som individuellt fullgör skyldigheter som avser utökat producentansvar ska betala en andel som motsvarar producentens andel av marknaden för bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel kalenderåret innan plockanalysen gjordes, mätt i vikt, och

2. en producentansvarsorganisation ska betala en andel som motsvarar de anslutna producenternas sammanlagda andel av marknaden för bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel kalenderåret innan plockanalysen gjordes, mätt i vikt.

Naturvårdsverket beslutar om avgifter enligt 29 §.

Om en avgift enligt 29 § inte betalas inom den tid som anges i Naturvårdsverkets beslut, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen
(1993:1138) om hantering av statliga fordringar.

Om en avgift enligt 29 § har satts ned efter ett överklagande, ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas för tiden från den dag ersättningen betalades till och med den dag ersättningen återbetalas.

En sådan säkerhet som avses i artikel 58.7 i EU-
förordningen om batterier ska prövas av Naturvårdsverket.

En säkerhet ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål.

Naturvårdsverket får på eget initiativ ompröva säkerhetens storlek, om det finns skäl att anta att säkerheten inte längre är betryggande för sitt ändamål.

Naturvårdsverket ska på begäran av en godkänd producent eller en godkänd producentansvarsorganisation ompröva säkerhetens storlek, om begäran är skälig.

Den som är rapporteringsskyldig enligt artikel 75 i EU-
förordningen om batterier ska senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket som avser föregående kalenderår.

På begäran av Naturvårdsverket ska den rapporteringsskyldige lämna ytterligare information än den som anges i artikel 75, om informationen krävs för att Naturvårdsverket ska kunna uppfylla sina skyldigheter att lämna information till EU.

De lämnade uppgifterna får användas av Naturvårdsverket för att ta fram statistik.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att den som är rapporteringsskyldig enligt artikel 75 i EU-förordningen om batterier ska lämna de ytterligare uppgifter som behövs för att Naturvårdsverket ska kunna uppfylla sina skyldigheter att lämna information till EU.

Naturvårdsverket ska lämna uppgifter till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 76 i EU-förordningen om batterier.

Naturvårdsverket ska se till att relevanta aktörer ges möjlighet att föra en löpande dialog i frågor som har betydelse för producentansvaret.

Naturvårdsverket är den behöriga myndighet som avses i kapitel VIII i EU-förordningen om batterier, med undantag för artikel 72.

Den myndighet som enligt 2 kap. 28 a § miljötillsynsförordningen (2011:13) har tillsynsansvaret för sådana transporter av avfall som regleras i förordning (EG) nr 1013/2006 är den behöriga myndighet som avses i artikel 72 i EU-förordningen om batterier.

Naturvårdsverket ska genomföra den övervakning av insamlingsnivåer av förbrukade batterier som avses i artikel 69.2 i EU-förordningen om batterier.

En EU-försäkran om överensstämmelse som ska upprättas av en tillverkare enligt artikel 38.3 i EU-förordningen om batterier ska vara skriven på svenska eller engelska.

Konkurrensverket ska utöva tillsyn över att artikel 85 i EU-förordningen om batterier följs.

En myndighet som utövar marknadskontroll enligt artiklarna 7-10 i EU-förordningen om batterier ska på begäran lämna de uppgifter till Konkurrensverket som behövs för att Konkurrensverket ska kunna utföra sitt tillsynsuppdrag enligt denna förordning.

I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns det bestämmelser om tillsynsavgifter.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av 7-35 §§.

I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande till mark- och miljödomstol.