3 kap. Grunderna för omhändertagande för vård

Ett barn ska omhändertas för vård om

1. det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 2 § eller eget beteende som anges i 3 §,
2. den planerade vården är nödvändig och till barnets bästa, och
3. det kan antas att den nödvändiga vården inte kan ges med samtycke av barnets vårdnadshavare och, om barnet har fyllt

15 år, av barnet själv.

En ung person som är under 20 år får omhändertas för vård om

1. det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 §,
2. den planerade vården är nödvändig, lämpligare än någon annan vård och till den unges bästa, och
3. det kan antas att den nödvändiga vården inte kan ges med den unges samtycke.

De förhållanden i hemmet som kan ligga till grund för omhändertagande för vård enligt 1 § första stycket är

1. fysisk eller psykisk misshandel,
2. sexuella kränkningar eller sexuell exploatering,
3. brister i omsorgen om barnets grundläggande behov,
4. negativ social kontroll, eller
5. något annat skadligt förhållande.

Vid ett beslut om omhändertagande för vård får en sammantagen bedömning göras av förhållandena i första stycket 1-5.

De egna beteenden som kan ligga till grund för omhändertagande för vård enligt 1 § är

1. skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel,
2. brottslig verksamhet, eller
3. något annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende.

Vid ett beslut om omhändertagande för vård får en sammantagen bedömning göras av beteendena i första stycket 1-3.

Ett omhändertagande för vård på grund av eget beteende enligt 1 § ska också beslutas för ett barn som har dömts till fängelse och vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms vara i uppenbart behov av ett omhändertagande för vård för att inte riskera att skada sin hälsa eller utveckling på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 §.

En ung person får omhändertas under samma förutsättningar.

Ett barn som är placerat eller nyligen har varit placerat i ett familjehem ska omhändertas för vård på grund av anknytning till det familjehemmet om

1. placeringen beror på ett omhändertagande för vård på grund av något sådant förhållande i hemmet som anges i 2 §,

2. förhållandet i hemmet har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt så att omhändertagandet ska upphöra enligt
10 kap. 1 §,

3. det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas om barnet skiljs från familjehemmet,
4. det är till barnets bästa att vården fortsätter, och
5. det kan antas att placeringen i familjehemmet inte kan fortsätta med samtycke av barnets vårdnadshavare och, om barnet har fyllt 15 år, av barnet själv.

Vid en prövning av om förutsättningarna för omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet enligt 5 § är uppfyllda ska särskilt beaktas

1. familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att fortsatt vara familjehem,
2. barnets inställning,
3. barnets relation till familjehemmet, vårdnadshavare och syskon,
4. barnets förankring i sin sociala miljö,
5. barnets ålder och placeringstid, och
6. om barnet har särskilda behov.