4 kap. Otillåten egendom, kontroller och drogtest

Ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen
(2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får inte inneha

1. alkohol,
2. narkotika,
3. andra berusningsmedel,
4. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
5. varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller
6. injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för bruk av eller annan befattning med narkotika.

Barnet eller den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till skada för vården eller ordningen på det särskilda ungdomshemmet.

Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

Egendom som har omhändertagits enligt 1 eller 7 § ska Statens institutionsstyrelse låta förstöra eller sälja enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m.

Detsamma gäller om sådan egendom påträffats på ett särskilt ungdomshem utan att det finns någon känd ägare till egendomen.

Belopp som har tagits emot vid försäljning tillfaller staten.

Statens institutionsstyrelse får genomföra säkerhetskontroll med metalldetektor eller annan liknande anordning på barn och unga som är omhändertagna på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen
(2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga, om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen på det särskilda ungdomshemmet. Kontrollen får bara ske för att söka efter föremål som barn och unga inte får inneha enligt 1 §.

Statens institutionsstyrelse bestämmer på vilka särskilda ungdomshem som säkerhetskontroll ska gälla. Det ska för varje hem anges i vilka situationer kontroller får genomföras.

När ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga kommer till ett särskilt ungdomshem ska Statens institutionsstyrelse kontrollera om barnet eller den unge är påverkad av alkohol, narkotika, andra berusningsmedel, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

För sådan kontroll får Statens institutionsstyrelse, om det finns anledning till det, besluta att uppmana barnet eller den unge att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov, om inte annat motiveras av medicinska eller liknande skäl.

Vid misstanke om att barnet eller den unge är påverkad av någon sådan dryck, vara eller sådant medel som avses i första stycket får Statens institutionsstyrelse även under placeringen på det särskilda ungdomshemmet besluta att uppmana honom eller henne att genomgå sådan provtagning som anges i andra stycket, om inte annat motiveras av medicinska eller liknande skäl.

Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen på ett särskilt ungdomshem som disponeras av ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga, får undersökas om det behövs för att genomföra vården av barnet eller den unge eller för att upprätthålla ordningen på det särskilda ungdomshemmet.

En rumsvisitation får endast utföras för att söka efter egendom som barnet eller den unge inte får inneha enligt 1 §.

En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid genomförandet av åtgärden.

Barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter att en rumsvisitation har genomförts. Under samtalet ska han eller hon få information om anledningen till att visitationen behövde genomföras och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den.

Brev och försändelser till och från ett barn eller en ung person som är omhändertagen på grund av något sådant eget beteende som anges i 3 kap. 3 § lagen (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga och placerad på ett särskilt ungdomshem får kontrolleras om det behövs med hänsyn till ordningen på det särskilda ungdomshemmet eller barnets eller den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelserna.

Om ett brev eller en försändelse innehåller egendom som barnet eller den unge enligt 1 § inte får inneha ska egendomen omhändertas.

Brev mellan barnet eller den unge och en svensk myndighet eller advokat eller barnets eller den unges offentliga biträde ska vidarebefordras utan föregående granskning.