7 kap. Återbetalningsskyldighet och återkrav

En mottagare av dagersättning eller särskilt bidrag enligt denna lag är återbetalningsskyldig om

1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller inte lämna de uppgifter som mottagaren är skyldig att lämna har orsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, eller

2. ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och mottagaren har insett eller skäligen borde ha insett detta.

Om en mottagare är återbetalningsskyldig ska Migrationsverket återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.

Migrationsverket får träffa avtal med den återbetalningsskyldige om avbetalning eller bevilja anstånd med betalningen.

Ränta ska tas ut på det obetalda beloppet från den dag då avtalet om avbetalningsplan träffades eller anståndet beviljades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning. Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på det obetalda beloppet. Detsamma gäller när ett avtal har träffats om en avbetalningsplan eller den återbetalningsskyldige har beviljats anstånd med betalningen och betalning inte sker inom den tid som följer av avtalet eller beslutet om anstånd.

Migrationsverket får helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning eller ränta om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det.

Migrationsverket får, vid en utbetalning av ersättning enligt denna lag till den som är återbetalningsskyldig, dra av ett skäligt belopp i avräkning mot det återkrävda beloppet. Avdrag får även göras för ränta som den återbetalningsskyldige ska betala.