Narkotikaförordning (1962:704)

Med narkotika avses i denna förordning detsamma som i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Det åligger läkemedelsverket att låta upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Förordning (1990:546).

Narkotika må icke införas till riket eller här tillverkas, saluhållas eller överlåtas för annat än medicinskt eller vetenskapligt bruk.

Narkotika må införas eller utföras endast av den som innehar tillstånd därtill.

Utan sådant tillstånd får dock narkotiskt läkemedel medföras av resande för medicinskt ändamål och personligt bruk. Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om sådan införsel.

Narkotika får inte tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket 2 tullagen (1987:1065). Narkotika får inte heller utan tillstånd sändas genom tullområdet, återutföras eller förvaras på tullager som inrättats för förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Generaltullstyrelsen äger föreskriva, att narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast över särskilda av styrelsen angivna orter. Generaltullstyrelsen äger efter samråd med läkemedelsverket utfärda föreskrifter beträffande förvaring av narkotika på tullupplag och tullager samt i frihamn. Med egendom som tagits i beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt läkemedelsverket bestämmer. Förordning (1991:1307).

har upphävts genom kungörelse (1973:1011).

Tillverkning av narkotika må bedrivas endast av den som innehar tillstånd därtill. Tillstånd erfordras dock icke såvitt angår iordningställande på apotek av beredning med narkotiskt ämne som verksam beståndsdel samt framställning i vetenskapligt syfte av narkotika vid sådan vetenskaplig institution, som äges eller åtnjuter understöd av staten.

6 § 1 mom. Handel med narkotika må bedrivas endast av

a) den som enligt särskilt tillstånd infört eller tillverkat varan;

b) den som har rätt att driva detaljhandel med läkemedel; samt

c) annan som innehar tillstånd att idka handel med varan. Kungörelse
(1970:210).

6 § 2 mom. Narkotiska läkemedel får lämnas ut endast efter förordnande av läkare, tandläkare eller veterinär. Närmare föreskrifter om utlämnande av narkotika meddelas av läkemedelsverket.

Om det finns grundad anledning att anta att en läkare, tandläkare eller veterinär missbrukat sin behörighet att förordna narkotiska läkemedel, får hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd efter omständigheterna antingen förbjuda att sådana läkemedel lämnas ut på förordnande av läkaren, tandläkaren eller veterinären eller föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämnandet.

Beslut som avses i andra stycket skall ha omedelbar verkan, om inte nämnden förordnar annat.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden som avses i andra stycket och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Förordning (1990:546).

Narkotika må ej innehavas av annan än

a) den som är behörig att idka handel med varan;

b) föreståndare för vetenskaplig institution, som äges eller åtnjuter understöd av staten eller kommun, i den mån varan är behövlig för vetenskaplig forskning, undersökning eller undervisning;

c) befattningshavare vid krigsmakten enligt vad särskilt stadgas; samt

d) den som i vederbörlig ordning fått varan utlämnad till sig såsom läkemedel.

Tillstånd enligt denna förordning meddelas av läkemedelsverket, som därvid skall föreskriva erforderliga villkor för åtnjutande av tillståndet. Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas innehållet i de av Sverige biträdda överenskommelserna rörande narkotika. Tillstånd må återkallas av läkemedelsverket, när skäl äro därtill. Förordning
(1990:546).

För att täcka statens kostnader för kontrollen av narkotika skall den som söker eller erhållit tillstånd enligt 3, 5 eller 6 § erlägga särskilda avgifter som bestäms av regeringen. Lag (1991:230).

Det åligger importör, tillverkare och den som driver handel med narkotika att föra erforderliga anteckningar för kontroll av att bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter rörande förvärv och överlåtelse av narkotika iakttagas. Föreståndare för vetenskaplig institution, där narkotika användes i vetenskapligt syfte, åligger att föra erforderliga anteckningar för kontroll av användningen.

Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter utövas av läkemedelsverket. Förordning
(1990:546).

Den som fullgör tillsynsverksamhet skall när helst han för sådant ändamål så påfordrar äga tillträde till lokal, där narkotika tillverkas eller hanteras, ävensom rätt att där uttaga prov av sådan vara och i övrigt företaga undersökning, vartill hans tjänsteåligganden giva anledning. För uttaget prov utgår ej ersättning.

Den hos vilken prov tages är skyldig att lämna erforderligt biträde vid provtagningen.

Vägras tillträde som avses i första stycket eller biträde som i andra stycket sägs, äger läkemedelsverket förelägga lämpligt vite. Förordning
(1990:546).

har upphävts genom förordning (1980:941).

Om ansvar i vissa fall för åsidosättande av föreskrifter, oriktiga uppgifter i ansökan om tillstånd och andra förfaranden i fråga om narkotika finns bestämmelser i narkotikastrafflagen (1968:64) och lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling. Förordning (1983:365).

Beslut av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 6 § 2 mom. andra stycket eller beslut av läkemedelsverket enligt 11 § tredje stycket får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Annat beslut av läkemedelsverket enligt denna förordning får överklagas hos regeringen.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i beslut enligt 6 § 2 mom. andra stycket finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats. Förordning (1990:546).

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av läkemedelsverket. Förordning (1990:546).