3 kap. Allmänna bestämmelser om förfarandet

Kronofogdemyndigheten skall se till att en förrättning inte väcker onödig uppmärksamhet eller annars orsakar svaranden eller annan enskild större olägenhet än som är nödvändigt.

Förrättning får inte utan särskilda skäl hållas före klockan 6 eller efter klockan 21.

När förrättningspersonen bereder sig tillträde till en låst bostad eller ett annat utrymme som är tillslutet, får inte större skada orsakas än nödvändigt. Efter förrättningen ska utrymmet tillslutas på lämpligt sätt, om det inte är uppenbart onödigt.

Den som förfogar över utrymmet ska underrättas om åtgärden, om han eller hon inte var närvarande vid förrättningen.

Förordning (2026:860).

Kronofogdemyndigheten får begära biträde av Polismyndigheten, om förrättningspersonen kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av någon annan särskild anledning behövs för att förrättningen ska kunna genomföras. Förordning (2026:860).

Om det behövs av särskilda skäl, skall ett vittne närvara vid förrättning. Som vittne anlitas en tjänsteman vid Kronofogdemyndigheten eller någon annan person.

Förordning (2006:879).

Förrättningspersonen får avvisa en part eller någon annan som får närvara vid förrättningen, om han eller hon beter sig störande eller på något annat sätt otillbörligt och inte rättar sig efter tillsägelse. Förordning (2026:860).

Kallelse till förhör skall sändas med posten eller ske på något annat lämpligt sätt. När vite eller annan påföljd föreläggs, skall kallelsen vara skriftlig och delges.

Om sökanden inte kallas till förhör med svaranden, skall han underrättas om tid och plats för förhöret och om att han har rätt att närvara vid förhöret. Sådan underrättelse behövs dock inte, om underrättelsen skulle medföra att förhöret måste uppskjutas eller om annan särskild anledning föreligger.

Vad som sägs i första stycket gäller beträffande sökanden och svaranden, när förhör skall hållas med tredje man.

Underrättelse enligt denna paragraf skall sändas med posten eller lämnas på något annat lämpligt sätt.

Ersättning enligt 2 kap. 13 § utsökningsbalken betalas enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Förordning (1982:813).

Ett föreläggande av vite enligt 2 kap. 15 § första stycket utsökningsbalken skall ske skriftligen. Föreläggandet skall delges.

Vid förrättningar skall protokoll föras. Protokoll behöver dock inte föras

1. när förrättning hålls i Kronofogdemyndighetens lokaler utan att någon part eller annan sakägare är närvarande eller har kallats,
2. när förrättning för utmätning eller annan verkställighet hålls utan att verkställighet kan ske,
3. när förrättningen i andra fall är av enkel beskaffenhet.

Protokoll skall dock alltid föras vid exekutiv auktion, bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskilling eller andra medel. Förordning (2006:879).

I protokollet ska följande anges:

1. förrättningspersonen, tid och plats för förrättningen och förrättningens ändamål,
2. vittne och särskilt tillkallad sakkunnig,
3. parterna, i den utsträckning dessa är kända, och deras ombud eller biträden samt, vid annan förrättning än exekutiv försäljning, uppgifter om vilka av dem som är närvarande,
4. när förrättningspersonen har berett sig tillträde till någons bostad i innehavarens frånvaro, uppgifter om anledningen till det,
5. den verkställighet som ansökan avser och exekutionstiteln,
6. yttranden och upplysningar som lämnas i målet och bevis som läggs fram,
7. Kronofogdemyndighetens beslut och åtgärder, och
8. vad som i övrigt förekommer vid förrättningen, om det kan antas ha betydelse.

Om de uppgifter som avses i första stycket 6-8 har tagits upp i en inlaga eller någon annan handling i akten, behöver det i protokollet endast hänvisas till handlingen.

I 6, 9-13, 15, 16 och 18 kap. finns bestämmelser om att protokoll vid vissa förrättningar ska innehålla ytterligare uppgifter. Förordning (2026:860).

Protokollet ska om det är möjligt sättas upp efter hand som förrättningen fortgår. Om det inte kan ske, ska minnesanteckningar föras och protokollet sättas upp snarast möjligt sedan förrättningen har avslutats. I stället för minnesanteckningar får en ljudupptagning användas.

Protokoll som inte sätts upp i form av ett elektroniskt dokument ska undertecknas av förrättningspersonen.

Förordning (2026:860).

När protokoll inte behöver föras vid en förrättning, skall i stället föras anteckningar på handling i målet eller på annat lämpligt sätt. Beträffande sådana anteckningar gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i denna förordning om protokoll.

Vid förhör skall protokoll föras. I protokollet skall anges

1. den som förhöret avser,
2. uppgifter av betydelse som lämnas vid förhöret,
3. bekräftelse på heder och samvete av lämnade uppgifter,
4. beslut om ersättning till tredje man som har hörts,
5. förordnande att uppgift inte får röjas obehörigen.

I övrigt gäller 11 och 12 §§ i tillämpliga delar.

Beslut, som inte tas in i protokoll, skall antecknas på handling i målet eller på annat lämpligt sätt.

Beslut och protokoll får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Förordning (1996:42).

När ett beslut om utmätning eller verkställighet av kvarstad för fordran innehåller upplysning om hur beslutet överklagas, skall det i beslutet även anges att den som är missnöjd med beslutet kan begära rättelse eller ändring hos Kronofogdemyndigheten. Förordning (2006:879).

Kronofogdemyndigheten skall självmant pröva frågan om rättelse eller ändring av beslut, när det föreligger anledning till en sådan åtgärd. Detsamma gäller frågan om avbrytande eller hävande av verkställighet i andra fall, om inte annat är föreskrivet i utsökningsbalken.

Första stycket gäller också när överklagande ger anledning till en sådan åtgärd.